Blogginlägg från 2006-10-10

En fullständigt fulländad Neil Young-konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda hösten 2006.

NEIL YOUNG: Heart of gold (Paramount/Warner)

Neil Young jobbar alltid med en brinnande passion och med kvicka kast mellan olika sound. Det leder till nästan absurda följder och skapar minst sagt oreda i en redan ryckig och oförutsägbar karriär. Innan den hårt rockiga och politiska ”Living with war” kom i våras gjorde Neil djupt countryrockig och förvånansvärt stillsam musik på ”Prairie wind”.
   När den skivan var aktuell, för ett år sedan, bestämde sig Neil för att göra en konsert och dvd tillsammans med den ärrade filmregissören Jonathan Demme. Den kommer ut nu, i en tid när Young dessutom återförenats med Crosby, Stills & Nash, när han musikaliskt befinner sig långt från Nashville.
   Det hindrar inte att uppträdandet på Ryman Auditorium, filmandet och allt runt omkring är fullständigt lysande. Neil Young omges av ett massivt kompband, körer, blås och stråkar men det blir aldrig tungt lastat eller för utslätat.
   Neil står där med sin autentiska Hank Williams-gitarr och verkligen myser ikapp med sin omgivning. Drygt hälften av konserten är en låt-för-låt-repris av ”Prairie wind”-albumet och det blir på scen bara än mer uppenbart hur mycket kärlek, till sin just avlidna pappa, Neil bjuder på i de här låtarna.
   Och sedan blir konserten fullständigt fulländad när han går på de äldre, men i sammanhanget väldigt passande, låtarna som ”Old man”, ”The needle and the damage done” och ”Comes a time”. Men i den sekvensen är det faktiskt två av de mindre profilerade låtarna, ”Old king” och ”One of these days”, som växer till mästerverk.
   Och allt är sedan så mästerligt fångat av Demmes kameror och ett regisserande som är lika lågmält utfört som själva uppträdandet på scen.
   På extra-dvd:n finns rejält mycket bonusmaterial. Från repetitioner, långa samtal med musikerna, presentation av Neils gitarrer och ett unikt Young-uppträdande på Johnny Cash Show från 1971.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.