Blogginlägg från 2020-01-31

Covers: Bettye LaVette

Postad: 2020-01-31 07:57
Kategori: Cover-skivor

BETTYE LAVETTE: Things have changed (Verve, 2018)

LIKT EXEMPELVIS JOE COCKER OCH LINDA RONSTADT, för att nu bara nämna två personligt utsökta sångare, kan knappast heller Bettye LaVette tituleras coversångare, fast hon väldigt sällan skriver låtarna hon spelar in. När hon gör ett album med bara Bob Dylan-låtar blir det en blandning av både kända och udda mindre kända låtar. Men det spelar inte så stor roll ty 72-åriga Bettye tolkar allt material på skivan med samma dignitet och stora personlighet.
   Så fort hon öppnar munnen med den kraftfulla rösten låter det så fantastiskt levande och med Steve Jordan i producentstolen blir arrangemangen en mix av mer modern soul och traditionellt känslig r&b. Jag tycker det hörs på hela framförandet att den gamla damen trivs i miljön och levererar en majoritet av fantastiska tolkningar av Dylans material.
   Både producent och artist är tydligt öppna för förändring och har exempelvis förvandlat ”The times they are a-changin'” till swamprock och ”It ain't me babe” är här en långsam soulballad med elpiano. Och ”Political world ” exploderar i ren soulfunk, som egentligen inte är min kopp té, som kryddas av Keith Richards rockiga elgitarr. Keith gästar även på ”It ain't me babe”.
   Nästan alla låtarna är radikalt förändrade om man jämför med Dylan-originalen och gör på det viset albumet till en många gånger spännande lyssning. Speciellt som flera låtar tillhör Dylans för mig mindre kända repertoar. ”Don't fall apart on me tonight” är en pianoballad, elpianot i ”Seeing the real you at last” doftar ”I heard it through the grapevine” och i den mindre soulkryddade ”Mama, you been on my mind” är det både steelguitar och piano längst fram i arrangemanget.
   Men riktigt överraskande blir det på ”Ain't talkin'” där fioler, cello (från The Firey String Company) och dragspel förvandlar låten till nästan klassisk symfonisk musik.
   ”What was it you wanted” tillhör också de mer udda och oväntade spåren på skivan. Stundtals lite jamsessionkänsla med wah-wah-gitarr, framträdande congas och trombonsolo av Trombone Shorty (Troy Andrews från New Orleans). Så långt från Bob Dylans singer/songwriter-genre som det går att komma.
   Hela albumet är som sagt spännande med många oväntade tolkningar men avslutningen på skivan, de tre sista låtarna, är fantastisk. I ”Emotionally yours”, med akustisk gitarr och piano, sjunger Bettye bättre än någonsin och på ”Do right to me baby (do unto others)” rockas det friskt och hämningslöst där jag nästan hör ”Whole lotta love”-riff i Steve Jordans elgitarr.
   ”Going, going, gone”, blygsam låt från Dylans ”Planet waves”, förvandlas här till en stor, stor och känslig ballad. Underbar final på en intressant skiva.

1. "Things Have Changed" 6:57
2000. "Wonder boys" (Soundtrack).
2. "It Ain't Me Babe" 5:46
1964. Från albumet "Another side of Bob Dylan".
3. "Political World" 4:03
1989. Från albumet ”Oh mercy”.
4. "Don't Fall Apart on Me Tonight" 5:21
1983. Från albumet ”Infidels”.
5. "Seeing the Real You at Last" 5:08
1985. Från albumet ”Empire burlesque”.
6. "Mama, You Been on My Mind" 3:47
1964. Utgiven först 1991 på "The Bootleg Series Vol 1-3".
7. "Ain't Talkin'" 5:41
2006. Från albumet ”Modern times”.
8. "The Times They Are A-Changin'" 5:10
1964. Från albumet med samma namn.
9. "What Was It You Wanted" 4:47
1989. Från albumet ”Oh mercy”.
10. "Emotionally Yours" 5:27
1985. Från albumet ”Empire burlesque”.
11. "Do Right to Me Baby (Do Unto Others)" 3:38
1979. Från albumet ”Slow train coming”.
12. "Going, Going, Gone" 4:06
1974. Från albumet ”Planet waves”.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (63)
Blogg (530)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (80)
Konserter (243)
Krönikor (186)
Larm (20)
Listor (57)
Maxi12" (35)
Minns (178)
Örebro (96)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< Januari 2020 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31    

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.