Blogginlägg

Stengård Andersson konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 6/1 2006.

KONSERT
Johan Stengård & Stefan Andersson
Rikssalen, Örebro 4/1 2006

På den lilla scenen i Örebros stora slott stod två artister upp med ambitionen att underhålla under seriösa och lätt högtidliga former. Både Johan Stengård och Stefan Andersson kommer ursprungligen från rockiga sammanhang men förutsättningarna i onsdagskväll var företrädesvis akustiska och finstämda.
   Långt från den Bryan Adams-influerade rock (Stefan) eller showanpassat covermaterial (Johan) som artisterna sysslat med i ett tidigare liv.
   Johan bjöd på många olika musikstilar. Från svenska folkvisor, norska sånger, Puccini, argentinsk tango, West Side Story-medley, Hoagy Carmichael till en hel skopa Duke Ellington-jazz. En pytt i panna, som kan ge en förödande splittrad helhetsbild, men som här knöts ihop av ett alldeles bedårande saxofonspel. Där de vackra harmonierna blev till ren skönhet och det välkända brölet blev ett enda långt välljud.
   Och allt förenades i en genuin musikföreställning. Som så perfekt ramades in av den vackra ”Värmlandsvisan” och den ännu mer magiska ”Amazing grace”.
   Men all teknisk briljans och ekvilibristiskt kunnande på instrumenten, inklusive pianisten Andreas Landegren, hade lätt kunnat bli en enda lång uppvisning om inte berättelserna, mellansnacken, inför låtarna hela tiden varit så underhållande.
   Som komiskt eller verklighetstroget berättade vad låtarna handlade om. Eller i mer eller mindre sanna anekdoter om livet eller Kommunala Musikskolans betydelse.
   Johan var konsertens sammanbindande länk men Stefans jordnära inpass var minst lika viktiga. Som gjorde detta samkväm så varierat med sina små, enkla, vardagliga men också tänkvärda reflektioner till popvisor. Där han lika naturligt sjöng på både engelska och svenska. Med ett urval från nästan alla sina skivor plus en nyskriven låt, ”Simpel tjuv”.
   Även Stefan placerade sina låtar i verkligheten med sina intressanta mellansnack och fångade publiken perfekt med sina vardagliga tankar. Som när han utan svårighet fick publiken att sjunga med i ”Sister Mary” där Rikssalens fina akustik kom helt till sin rätt.

/ Håkan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.