Blogginlägg

Cream dvd

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda i november 2005.

Cream
Royal Albert Hall
(Rhino/Reprise/Warner)

Dvd-versionen av dokumenterandet av Creams tillfälliga återförening i Londons magnifika konsertlokal Royal Albert Hall, fyra kvällar i maj i år, ser identisk ut med den cd-utgåva som kom tidigare i höst.
   Men dvd:n innehåller ytterligare några låtar fler. Dels några alternativversioner av ”We’re going wrong” och ”Sunshine of your love” plus även ”Sitting on top of the world” som inte fanns med på cd:n overhuvudtaget.
   Filmupptagningen av Cream-konserten är nästan fri från tekniska innovativa effekter och är framförallt en naturlig inspelning från en enkel konsert i en mycket fashionabel konserthall på en alldeles för stor scen.
   Måhända är det en mycket uppmärksammad återförening men de tre farbröderna i Cream verkar ta det med ro och genomför föreställningen på ett enkelt och vardagligt sätt.
   De tre musikerna har däremot inga problem att musikaliskt fylla upp både scenen, atmosfären och den stora lokalen med sin respekterade blandning av rock, pop och blues. Som de fortfarande kan spela med både dignitet och autentisk skicklighet.
   Av de tre Cream-medlemmarna är det Eric Clapton som blivit mest berömd senare men förutom grovjobbet som gitarrist i en trio är det på scen faktiskt basisten Jack Bruce, som också sjunger de flesta låtarna, och hårdjobbande trummisen Ginger Baker som märks allra mest.
   Åldermannen Baker, 65, ser faktiskt friskare ut nu än när det begav sig och visar på låt efter låt att han inte har tacklat av efter åren i rampljuset. Nästan tio minuter långa ”Toad”, Bakers egen låt, är ju ren uppvisning i ett mäktigt energiskt trumspel.
   Däremot verkar 62-årige Bruce fysiskt lite tröttare när han under vissa låtar får luta sig mot en stol för att hämta krafter. Men han är fortfarande en stor sångare och det är ju faktiskt han, tillsammans med poeten Pete Brown, som skrivit de flesta Cream-klassikerna. Av vilka majoriteten finns med här. Jag saknar egentligen bara ”I feel free”, ”Strange brew” och ”Swlabr”.
   Extramaterialet innehåller nya aktuella intervjuer med de tre Cream-medlemmarna.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.