Blogginlägg

Cream dvd

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda i november 2005.

Cream
Royal Albert Hall
(Rhino/Reprise/Warner)

Dvd-versionen av dokumenterandet av Creams tillfälliga återförening i Londons magnifika konsertlokal Royal Albert Hall, fyra kvällar i maj i år, ser identisk ut med den cd-utgåva som kom tidigare i höst.
   Men dvd:n innehåller ytterligare några låtar fler. Dels några alternativversioner av ”We’re going wrong” och ”Sunshine of your love” plus även ”Sitting on top of the world” som inte fanns med på cd:n overhuvudtaget.
   Filmupptagningen av Cream-konserten är nästan fri från tekniska innovativa effekter och är framförallt en naturlig inspelning från en enkel konsert i en mycket fashionabel konserthall på en alldeles för stor scen.
   Måhända är det en mycket uppmärksammad återförening men de tre farbröderna i Cream verkar ta det med ro och genomför föreställningen på ett enkelt och vardagligt sätt.
   De tre musikerna har däremot inga problem att musikaliskt fylla upp både scenen, atmosfären och den stora lokalen med sin respekterade blandning av rock, pop och blues. Som de fortfarande kan spela med både dignitet och autentisk skicklighet.
   Av de tre Cream-medlemmarna är det Eric Clapton som blivit mest berömd senare men förutom grovjobbet som gitarrist i en trio är det på scen faktiskt basisten Jack Bruce, som också sjunger de flesta låtarna, och hårdjobbande trummisen Ginger Baker som märks allra mest.
   Åldermannen Baker, 65, ser faktiskt friskare ut nu än när det begav sig och visar på låt efter låt att han inte har tacklat av efter åren i rampljuset. Nästan tio minuter långa ”Toad”, Bakers egen låt, är ju ren uppvisning i ett mäktigt energiskt trumspel.
   Däremot verkar 62-årige Bruce fysiskt lite tröttare när han under vissa låtar får luta sig mot en stol för att hämta krafter. Men han är fortfarande en stor sångare och det är ju faktiskt han, tillsammans med poeten Pete Brown, som skrivit de flesta Cream-klassikerna. Av vilka majoriteten finns med här. Jag saknar egentligen bara ”I feel free”, ”Strange brew” och ”Swlabr”.
   Extramaterialet innehåller nya aktuella intervjuer med de tre Cream-medlemmarna.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.