Blogginlägg

Eva Dahlgren konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 21/11 2005.

KONSERT
Eva Dahlgren
Conventum, Örebro 19/11 2005

Det var inte pop och det var definitivt inte rock. Det var kort och gott Eva Dahlgren, varken mer eller mindre. Utan att vara varken kortfattad, 21 låtar på drygt två timmar, eller översvallande magisk.
   En artist som håller sig undan offentligheten, som Eva Dahlgren, belönas inte automatiskt med utsålda konserthallar. Det var 14 år sedan hon senast uppträdde i Örebro och det var bara halvfullt på Conventum i lördags kväll, en till stora delar ny publik och nya förutsättningar.
   Integriteten har ju också en baksida. Bilden av henne har blivit sval och snudd på ointressant. En viskande poet långt från vardagliga göromål.
   Men den bilden krossade Eva på lördagskvällen med underhållande mellansnack som innehöll både självdistans, humor och en hel del sanna reflexioner från livet.
   Däremot ville konserten nästan aldrig lämna det musikaliskt trygga lunkandet och bli en passionerat brinnande upplevelse. Evas övervägande viskande tonfall och det som alltid solida kompbandet släppte sällan hämningarna och arrangemangen hamnade allt som oftast i det reserverat stiliga facket.
   Det är alltid ett nöje att njuta av Robert Qwarforths helt avslappnade keyboardspel, Peter Korhonens smidiga taktsäkerhet bakom trummorna, unge Pelle Ekerstams utökade befogenheter på elgitarr och gitarristen Lasse Halapis övergripande ansvar på scenen. Men i all gränslös skicklighet blottade sig också en lätt avmätt trygg tråkighet där mycket gick på rutin.
   En så elegant fasad kräver bättre material än låtarna på Eva Dahlgrens senaste skiva för att bli helt igenom trollbindande. ”Snö” är ingen klassiker, fast flera låtar lyfte sig några snäpp på scen, och en finkänslig Eva fullföljde inte det utlovade ”hotet” att framföra skivans samtliga låtar på konserten.
   Det är naturligtvis inget fel i en artists målsättning att spela majoriteten av låtarna från senaste skivan, jag har genom åren tröttnat på alldeles för greatest hits-centrerade repertoarer, men att senaste ”Snö” i huvudsak är lite för blekt beige fick vi under konsertens gång upprepade bevis på.
   Som exempelvis när hon regelbundet smart återvände till pärlan i hennes hela karriär, ”En blekt blondins hjärta”, eller några ännu äldre klassiker.
   Eva och bandet gjorde annars en snygg entré där musiker och artist kom in en efter en och byggde upp arrangemanget till ”Här vill jag vara”, en av de bättre nya låtarna. En titel som också beskrev kvällen ty Eva trivdes uppenbart i rampljuset och de positiva vibrationerna spred sig också upp på de halvfyllda läktarna.
   Sedan kom de musikaliska höjdpunkterna blott sporadiskt med toppar som ”Drömmarna och muren”, efter ett långt fint mellansnack om 60-talets känslor, och en snyggt omarrangerad ”Stay”.
   Innan det i extralåtarna brände till för första och sista gången den här kvällen. Som när hon ljuvligt anspråkslöst knäppte igång ”Ung & stolt” på sin stålsträngade akustiska gitarr och sedan byggde ut arrangemanget till en majestätisk final. Och i den helt spontana, efter ett önskemål i publiken, ”De modigas sång”. En fantastisk låt som är värd ett bättre öde än som andralåt på en singel.

Eva Dahlgrens låtar:
Här vill jag vara
Lev så
Gunga mej
Så härlig är jorden
Väntar mig brunt
Stay
Ängeln i rummet
Människors kärlek
Som ett äventyr
Bob Hund
Drömmarna och muren
Det som bär mig nu
Ja
Jag är Gud
När jag längtar
Jag klär av mej naken
Kom och håll om mej
Vem tänder stjärnorna
Ung och stolt
Snö
De modigas sång

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.