Blogginlägg

“Confessions of a dance floor”

Postad: 2005-11-21 16:43
Kategori: Skiv-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 21/11 2005.

Madonna
Confessions of a dance floor
(Warner Bros)


Madonnas långa karriär har verkligen gått i vågor. Från oförglömliga pophits (nästan alltid med tre ord i titeln) via tröttsamt upprepande poplåtar och ett liv som Eva Peron till ett alltmer spännande och personligt sound. Och på nya skivan återigen ett litet räddhågset steg tillbaka till dansinspirerad men inte fullt så personlig pop.
   Madonnas tre senaste album har verkligen det mesta som gjort henne till en både respekterad och spännande artist. Men nu är fräckheten ersatt av ett mer beräknat sound som gör att hon tappar sitt unika artisteri.
   Att lägga in en 26 år gammal ABBA-slinga som ledmotiv i första singeln ”Hung up”, som verkligen har singelpotential, är i grund och botten ett kreativt rop på hjälp. Men kommersiellt fungerar det, ”Gimme gimme gimme” är faktiskt mer äventyrligt slagkraftig nu än när ABBA gjorde den, men Madonnas egen profil har ju märkbart gått i stå.
   Hon som tidigare skapade trender har nu halkat på efterkälken. Hon har nästan sagt adjö till ljudkonstnären Miwais Ahmadzai, som stod för magin på de senaste skivorna, och slagit sig ihop med en fransk engelsman som kanske kan samla hippa poäng men melodimässigt är det varken suggestivt eller slagkraftigt längre.
   Albumet är som en enda dansmix med inget utrymme mellan låtarna och det är bokstavligen svårt att utse toppar i en oändlig ström av envisa dansrytmer.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (408)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (48)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 2005 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30        

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Peter Lundmark 27/02: Saknad, men aldrig glömd....

Björn Stein 27/02: "Jag sitter ensam på min kammare och slåss med tomma ord Blickar tankfullt ut p...

Björn Stein 27/02: Tack Håkan...3+7=11 ...

Dan Jansson 25/01: Hej! Läser med nöje din artikel om Basse Wickman. Själv håller jag på med en ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.