Blogginlägg
Ännu en säsong med pånyttfödda känslor för gamla Beatles
Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 10/11 2000.
Ännu en höst, det här årtusendets första, och ännu en säsong med väldigt pånyttfödda känslor för gamla Beatles. Det är som om hösten fram till jul var och är deras tid på det här jordklotet. 1963 var det "She loves you", Drop In och "I want to hold your hand". Och LP:n "With the Beatles".
1965 kom dubbelsingeln "We can work it out"/"Day tripper". Och första klassikern "Rubber soul". 1967, ännu en dubbelsingel med "Hello goodbye"/"I am the walrus" och framförallt dubbel-EP:n "Magical mystery tour".
I november 1968 kom deras definitiva höjdpunkt, den vita dubbel-LP:n. Bara ett och ett halvt år senare, om inte förr i praktiken, så fanns inte Beatles mer som grupp. Sedan blev det återutgivningshysteri som bara ökat med åren.
I samband med CD-versionerna av "röda" och "blå" samlingsskivorna (1993), de ljudmässigt huvudsakligen usla BBC-inspelningarna (1994), "Anthology"-serien på både skiva, video och TV (1995 och 1996), dubbel-vita albumet (1998), "Yellow submarine songtrack" (1999) och just nu "1", den ultimata singel-CD-samlingen.
Man behöver inte vara hängiven Beatles-fantast för att känna en viss mättnad på återutgivna skivor. För en grupp som gav ut skivor i mindre än åtta år men på dessa år lyckades göra sig oförglömliga i många situationer.
Som när jag häromveckan hade en fantastisk klass-reunion från 1965. Och jag står öga mot öga med en av killarna, Björn, och innan vi ens passerat de obligatoriska diskussionerna om allt som hänt så minns vi Beatles. Och det visar sig att vi har exakt samma minnesbild från våren 1965: När vår favorit Beatles med "Eight days a week" i en intern Tio i Topp-omröstning i klassen får stryk av Downliners Sects skramliga "Little egypt".
Vi upplevde det så omtumlande, så skandalöst och så otroligt orättvist att den "traumatiska" händelsen satte outplånliga spår i då två knappt 13-åriga killar.
Nu ingår samma "Eight days a week" lite omotiverat (den var aldrig en singel på den här sidan Atlanten) på den just nu aktuella skiva.
När man hör det ovanliga introt som tonar upp och John Lennon inleder med orden "Oooh I need your love, babe" knottrar sig fortfarande skinnet och det blir även i dag uppenbart att låten var värd en förstaplats på vår klasslista. Beatles är minnen, men inte bara positiva ljusa minnen.
/ Håkan
Ulf Stureson konsert
Emmylou Harris konsert
<< | November 2000 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | ||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
27 | 28 | 29 | 30 |
Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...
Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...


Kommentarer till blogginlägget: