Blogginlägg

Emmylou Harris konsert

Postad: 2000-11-16 14:16
Kategori: Live-recensioner



Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 16/11 2000.

KONSERT
EMMYLOU HARRIS
Cirkus, Stockholm 14/11 2000


Det är de nya låtarna som håller motorn igång i Emmylou Harris. Hon sa det själv mot slutet av konserten i tisdagskväll, på ett utsålt Cirkus i Stockholm, men bad också om ursäkt att hon rensat ut många av de gamla låtarna, "from the groovy days" som hon uttryckte det, från scenrepertoaren.
   Men Emmylou är ett härlig men alltmer sällsynt exempel på en artist med lång karriär som inte tittar för mycket bakåt utan drivs av nuet och framtiden. Det märks i hennes musik och det blev också väldigt uppenbart under hennes två timmar på scen.
   Nu blev det inte fullt så äventyrligt och spejsat efter den modell som genomsyrat hennes två senaste skivor. Det blev däremot en närmast perfekt balans mellan country, rockabilly, bluesgrass och suggestiv rock.
   Spåren av hennes tidigare liv i genren, ofta med Gram Parsons-anknytning, fanns där strategiskt utplacerade men det hon gör nu har en större dignitet och är personligare än något annat hon har presterat.
   Däremot är det svårt att bortse från det faktum att den i alla andra sammanhang alltid misshandlade "Love hurts" och "Hickory wind" var några av tisdagskvällens absolut mest magiska ögonblick.
   På "Love hurts" hade hon endast hjälp av gitarrvirtuosen Buddy Miller som en ställföreträdande Gram Parsons. Miller spelade för övrigt kvällens andra huvudroll.
Med sina diverse stränginstrument plus all sång var han konsertens musikaliska ryggrad. Då han blev som Albert Lee och Daniel Lanois i en och samma kropp. Han var dessutom ledare för kvällens förband där han visade att hans egen, knappast prioriterade, solokarriär innehåller många oupptäckta guldkorn.
   Däremot kunde man få uppfattningen att basisten Tony Hall och trummisen Brady Blade ville höras och synas mer än nödvändigt. En person som definitivt figurerade på scenen alldeles för ofta var gitarrteknikern som gick in och ut mellan alla konsertens 23 låtar.
   Ändå kunde inget ta uppmärksamheten från Emmylous nuvarande mycket starka repertoar. Från de nya starka låtarna "The pearl" och "Red dirt girl" via bluegrassstänkaren "Raise the dead" (där hon försöker återuppliva både Hank Williams, Sam Cooke och Bill Monroe) och Flying Burrito Brothers-covern "Wheels" till de suggestiva höjdpunkterna "Deeper well" och "The maker".
   Då var det mer magi i luften på Cirkus än Joe Labero på konstgjord väg brukar framkalla under andra kvällar.

Buddy Miller: gitarr, mandolin, bouzouki och sång
Brady Blade: trummor, percussion och sång
Tony Hall: bas, percussion och sång

Emmylou Harris låtar:
The Pearl
I don't want to talk about it now
Wayfaring stranger(???)
I ain't living long like this
Red dirt girl
Raise the dead
All I left behind
One big love
All my tears
Love hurts
Goodbye
Orphan girl
Deeper well
Bang the drum slowly
Calling my children home
Hickory wind
Michelangelo
The boy from Tupelo
Wheels
Born to run
The maker
Boulder to Birmingham
Get up John

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (382)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (205)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Maxi12" (12)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 2000 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30      

Siim 17/11: Tack Håkan för en alltid inspirerande artikel, gav mig också inspiration till at...

Olle Unenge 24/10: https://tommyhansson.wordpress.com/category/ciaron-bourke/...

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.