Blogginlägg

Oktober 2024 på Håkans Pop

Oktober höll på att bli utan någon konsertupplevelse när jag på månadens näst sista kväll fick se och höra Göran Samuelsson på Scalateatern i Karlstad.

DEN GENUINA HÖSTEN ÄR HÄR OCH VINTERN VÄNTAR runt hörnet. Vi har just passerat oktober och jag kan rapportera om en tämligen traditionell och en ganska händelsefattig månad utan större överraskningar på Håkans Pop. Men skivutgivningen är däremot inne på sin mest intensiva period, se slutet på denna sammanfattning.
   De gamla biljetterna, som är en av säsongens kategorier på Håkans Pop, jag plockade fram under den senaste månaden var till konserter med Elton John 1979, Neil Young 2002, Paul McCartney 2004, Elvis Costello 1980 och Genesis 1978.
   I min skivhylla med samlingsskivor, så kallade Compilations, hittade jag den här månaden ”The cutting edge”, ”A chance encounter”, ”Eldorado” och ”Submarine tracks & Fool´s gold”.
   Grävandet bland mina gamla krönikor nådde under oktober fram till mars 1976, maj 1977, november 1977 och februari 1978.
   Jag skrev om en exklusiv fotobok om Bruce Springsteen under oktober: ”Last man standing”.
   Av alla mina olika kategorier tillhör ”Minns”, där jag skriver om avlidna musikprofiler, den minst förberedda. Dödsfall som alltid kommer plötsligt och sorgligt. I oktober fick jag anledning att skriva om minnet av Kris Kristofferson (1938-2024).
   På konsertområdet var det ganska tunt under oktober. På en av månadens sista kvällar såg jag en konsert med värmlänningen Göran Samuelsson nästan på hans hemmaplan i Karlstad.

SKIVUTGIVNINGEN NÅR ALLTID SIN MEST INTENSIVA TID under hösten och oktober 2024 var inget undantag.
   Gotlänningen ERIC PALMQWIST har jag följt i många år. Från Monostar via EP's Trailer Park till skivor under eget namn och nästan utan undantag har han lyckats i varje enskilt fall. De tre senaste albumen har exempelvis hamnat på årsbästalistor både 2019, 2020 och 2022 men med lite tvivel i bagaget och det kan vara samma förutsättningar för nya albumet ”Människornas planet” vars första genomspelningar har sällskap av en del skepsis.
   Erics senaste skivor har ju haft vackra men personliga drag som först har haft lite svårt att fastna i min simpla hjärna. Nu har soundet tuffat till sig med provocerande elektroniska inslag och fuzzade gitarrer som ännu en gång först skapar frågetecken och motstånd men sedan mynnar ut i tillfredsställelse. Där det sju minuter långa snygga mästerverket ”KNK” och den catchy ”Olika lika” kan betyda att albumet om knappt två månader återigen placerar Eric på min årsbästalista.
   Engelsmannen JAKE BUGG gör en sorts modern rockabilly på ”A modern day distraction” men blandar också friskt mellan smetiga Bee Gees-liknande ballader och hitpop. Lite för splittrat för att skapa en helhet och ett helgjutet album.
   Apropå splittrat album så är ERIC CLAPTONS nya ”Meanwhile” just det. En blandning av cover- och duettskiva med väldigt liten unik kreativitet i botten. Att höra versioner på låtar som ”Moon river” (duett med Jeff Beck) och ”Always on my mind” igen väcker ingen nyfikenhet hos mig. Och två samarbeten med Van Morrison går mest på trött rutin.
   Svensk garagerock skapar däremot energi. THE MAHARAJAS hyllar minnet av det svenska 80-talsbandet The Wylde Mammoths, på ”Ride the Wylde Mammoths”, och har spelat in tio gamla Peter Maniette-låtar som låter så up to date som det kan göra. På gränsen mellan ettrig rock och energisk pop blir resultatet väldigt underhållande.
   Amerikanske gitarristen GURF MORLIX har inte världens mest distinkta röst men det där lite avslappnade soundet gör albumet ”In love at zero degrees” till en liten favorit just nu.
   Suggestivt och långsamt har blivit THÅSTRÖMS melodi på album efter album. Det gör mig på förhand inte överdrivet intresserad inför varje nytt skivsläpp men jag blir också ofta förvånansvärt nöjd när jag börjar lyssna. Detsamma gäller nya ”Somliga av oss”. Kanske inte med de enkelspåriga och händelsefattiga sekvenserna. ”Majestätisk” heter en låt som också kan beskriva hela det nya albumet.
   Produktiv kan vara PER GESSLES mellannamn ty han äger en nästan omänsklig skaparkraft när det gäller att skriva låtar och producera nya skivor. För stunden är det svenska solomaterialet i fokus på albumet ”Sällskapssjuk” där hans popmarinerade hjärna har jobbat hårt. Inte nog med att han har lyckats skriva sina bästa sololåtar på över tjugo år, han har dessutom på en majoritet av låtarna mycket smart lierat sig med ett fång svenska artister, både manliga och kvinnliga, som givit popmaterialet ytterligare djup och tyngd.
   Duetterna med Albin Lee Meldau, Amanda Ginsburg (”Plåster” är skivans finaste ögonblick), Lisa Miskovsky och Lena Philipsson ger ”Sällskapssjuk” en annorlunda och unik twist som behövs när poprefrängerna blir alltför upprepande och de poppiga melodierna tar över produktionen. En produktion som Per Gessle själv står för på egen hand den här gången. Men det hörs att närbesläktade musiker som Christoffer Lundquist och Clarence Öfwerman inte är långt borta.
   ”Heading out” med ABSTRACT CRIMEWARE, experimentet med producenterna Björn Yttling och Joakim Åhlund, är just ett experiment där gästinhopp från Chrissie Hynde och Lykke Li på två olika låtar väcker tillfälligt intresse.
   Amerikanska The Band Of Heathens har slagit sig samman med countryartisten Joshua Hayes Carll i ett projekt, HAYES & THE HEATHENS, som hyllar countryrötterna med ofta akustiska arrangemang. Lite för traditionellt för mina öron.
   Jag vet, musiken och låtarna som MISS LI idag producerar är poppigt ungdomligt modernt men jag kan ändå inte låta bli att lyssna på hennes nya album ”Livet, döden, skiten däremellan”. Jag var med och upptäckte den unga Borlänge-sångerskan i mitten på 00-talet, då som traditionell och energisk pianist, men just nu blandar hon upp sin pop med rap och roliga texter. Känns mer personlig och mänsklig än mycket annat i genren.
   Den ”till vardags” Long Ryders-ledaren SID GRIFFIN ger också ut soloskivor om än väldigt sporadiskt. Hans nya ”The journey from grapa to raisin” är lite lugnare och mer akustiskt baserad än albumen med bandet. Han är en duktig låtskrivare med fyndiga texter, ”When I'm drinking I think in Spanish” och ”I want to be the man (my dog thinks I am)” är några, men framförallt är skivan splittrad och ojämn när han blandar en coverlåt, en instrumentallåt, en recitation(!) och konventionella låtar med varandra.
   Live har jag jämfört den skånska rocktjejen Yvette Eklunds röst med Janis Joplin och på skiva har hon soundmässigt krockat med Stones/Faces-rock men på YVETTE EKLUND BANDS nya album ”Surrounded by porcelain” är det mer personligt och mer imponerande både i sound, röst och låtskrivande. Med ett underbart band i ryggen, bland annat pianisten Mats Bengtsson och gitarristen Mattias Malm,
har det blivit en skiva som doftar Muscle Shoals med Richard Lindgren-duetten ”Sleepy streams” som höjdpunkt bland många andra höjdpunkter.

MÅNADENS BÄSTA ALBUM:Den amerikanska kvintetten THE CHESTERFIELD KINGS tillhör garagerockgenren och bildades redan 1979 och har producerat skivor ganska oregelbundet. Musikaliskt påminner nya albumet ”We're still all the same” musikaliskt om tiden när bandet bildades eller det sena 60-talet och kan jämföras med exempelvis NRBQ.
   Precis som på förra studioalbumet ”Psychedelic sunrise” har Steven Van Zandt en central roll i trion som har producerat skivan, tillsammans med rutinerade Ed Stasium och bandets sångare Andy Babiuk.
   Garagerock har traditionellt alltid varit en genre som hämtat inspiration i andra låtar, i andra sound och framförallt i andra grupper. Ibland (”Fly the astral plane”) stjäl Chesterfield Kings hejdlöst från Yardbirds men blandar ofta upp sina vilda rocklåtar med både ren 60-talspop och vilda västern-pop.
   Allt på ”We're still the same” är kanske inte hundraprocentigt originellt, ”Whisky dreams bourbon schemes” ekar ”Paint it black” och under ”Running on madness” tänker jag faktiskt på Tages och ”Every raindrop means a lot”(!), men låtmässigt återfinns det många höjdpunkter på albumet.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.