Blogginlägg

Compilation: The Secret policeman´s third ball

"The Secret policeman´s third ball" (Virgin, 1987)

EFTER TVÅ LIVESKIVOR I VÄLGÖRENHETENS tecken (”Prince's Trust”), 80-talets stora engagemang bland artister, fortsätter jag på det spåret med konserter under rubriken The Secret Policeman's Ball vars stora samarbetspartner var Amnesty International. Secret Policeman's Ball startades 1976, av bland annat John Cleese, och var de första åren främst en scen för komiker men blev under 80-talet en musikalisk verklighet.
   Efter ett sex år långt uppehåll återkom Secret Policeman's Ball 1987 med både musik och komik som tema under fyra kvällar, 26, 27, 28, 29 mars 1987 på London Palladium, men på skiva är det enbart musiken som får plats, där alla inkomster skänktes till Amnesty.
   Skivomslaget avslöjar inga kompmusiker på de enskilda låtarna, däremot har varje musikframträdande en egen producent. I den exklusiva skaran märks celebra namn som Gus Dudgeon, Rupert Hine, Steve Lillywhite, Hugh Padgham och Tony Visconti.
   Repertoaren på skivan är många redan kända låtar, som inte var dagsaktuella, men det finns ändå två låtar som vid inspelning var helt nya och för publiken okända. Dels Erasures ”Victim of love” som skulle släppas på skiva, albumet ”The Circus”, några dagar efter konserten. Och dels Lou Reed för evenemanget specialskrivna ”Voices of freedom”, där kören var Jackson Browne, Peter Gabriel och Youssou N'Dour, skulle inte släppas officiellt förrän 1992 på samlingsplattan ”Between thought and expression”.
   Till den exklusiva skaran får vi nog också räkna gitarrduetten med legendaren Chet Atkins, född 1924, och Dire Straits-stjärnan Mark Knopfler i en instrumental version av John Lennons ”Imagine”. Det skulle dröja tre år innan de båda gitarristerna gav ut ett eget album, ”Neck and neck” (1990).
   I övrigt är det både äldre kända klassiker som ”Biko” (1980), ”Running up that hill” (1985) och ”For everyman” (1973) och mer aktuella men mindre kända låtar som exempelvis ”This is the world calling” (1986) och ”(I love it when you) Call me names” (1983).
   Soundet är typiskt 80-tal som inte riktigt känns aktuellt idag. Men Jackson Brownes ganska lågmälda ”For everyman” har klarat decennierna utmärkt.


Side One
Kate Bush – Running Up That Hill 4:59
Duran Duran – Save A Prayer ('Til The Morning After) 5:05
Lou Reed – Voices Of Freedom 5:12
Bob Geldof – This Is The World Calling 3:28
Jackson Browne – For Everyman 4:31

Side Two
Erasure – Victim Of Love 3:59
Nik Kershaw – Wouldn't It Be Good 4:56
Joan Armatrading – (I Love It When You) Call Me Names 3:20
Mark Knopfler & Chet Atkins – Imagine 2:53
Peter Gabriel – Biko 9:27

/ Håkan

Håkan Gustafsson 10/08: Brillijant skiva/grupp! Förutom dina referenser så har jag alltid tyckt att de...

Björn Amberfält 8/08: Instämmer till fullo! Hade den stora stora ynnesten att få närvara vid turné...

Peter Bergman 27/05: Deliverance = Den sista färden...

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.