Blogginlägg

"Early daze"

NEIL YOUNG WITH CRAZY HORSE
Early daze
(Reprise)

I SOMMARENS LILLA ANSPRÅKSLÖSA TEMA med nyutgivna skivor som innehåller gamla inspelningar, förra veckan noterade jag Paul McCartney & Wings livestudioinspelade ”One hand clapping” från 1974. är det idag dags att analysera Neil Young och Crazy Horses nyss utgivna ”Early daze”. En skiva med inspelningar som uppenbart också är liveinspelade i studion mellan januari-oktober 1969.
   Det unika eller exklusiva med ”Early daze” är inte själva innehållet, nästan alla låtar på albumet har varit utgivna i andra officiella sammanhang. Nej, den riktigt spännande känslan jag får när jag lyssnar på skivan är att höra magi uppstå i samma stund som det spelas in. Att känna sig som flugan på väggen i någon av Hollywoods tre inspelningsstudior 1969.
   Neil Young hade solodebuterat med albumet ”Neil Young” (Reprise) hösten 1968 och hade i januari 1969 precis börjat samarbeta med Crazy Horse som kompband, både live och på skiva.
   De tre medlemmarna i Crazy Horse, Danny Whitten, gitarr/sång, Ralph Molina, trummor/sång, och Billy Talbot, bas, hade tidigare spelat i bandet The Rockets som hade turnerat parallellt med Neils band Buffalo Springfield och gav ut sitt enda album, ”The Rockets” (White Whale), våren 1968.
   Under 1968, efter Buffalo Springfields splittring i maj, spelade Neil in sitt första soloalbum och turnerade ensam i samband med den skivans release. Men strax efter stötte han ihop med de tre blivande Crazy Horse-medlemmarna och började spela in sitt första album tillsammans, ”Everybody knows this is nowhere” (Reprise), våren 1969.
   Under samma inspelningsperiod, januari-mars 1969, och till oktober fortsatte de spela in tillsammans och det är från de inspelningarna som innehållet på ”Early daze” härstammar. Under samma intensiva tidsperiod, sommaren 1969, blev Neil Young dessutom engagerad i Crosby, Stills & Nash-trion och blev också medlem där. Därför är det inte så överraskande att ”Helpless”-låten dyker upp under Crazy Horse-inspelningarna, dock i en liten slö och oengagerad version här.
   ”Early daze” är en tajt och fräsch inspelning med ett aktivt, kreativt och hungrigt band men ”Cinnamon girl” och ”Down by the river” tillhör låtmässigt kanske inte det mest intressanta på skivan. Låtarna finns ju redan utgivna i nästan identiska inspelningar på ”Everybody knows this is nowhere”. Däremot är det ju vansinnigt spännande att exempelvis få uppleva första tagningen i januari 1969 av den drygt nio minuter långa ”Down by the river”, första steget mot typisk Neil Young-magi.
   Versionen av ”Cinnamon girl”, en låt som följt Neil genom hela karriären, är kanske inte heller så unik eller fantastisk men det måste ha upplevts som magi när det typiska och historiska Neil Young/Crazy Horse-soundet uppstod i studion.
   På skivomslaget till ”Early daze” ser vi Danny Whitten stå i förgrunden och han har musikaliskt faktiskt en mindre huvudroll på albumet. Tre låtar på skivan, av vilka Whitten skrivit två, ska ett år senare, 1970, dyka upp på Crazy Horse gruppdebutalbum ”Crazy Horse” och sjungs här av honom eller tillsammans med Neil.
   Förutom ”Everybody's alone”, en i sanning ganska anonym och medioker låt, innehåller skivan i övrigt tidiga inspelningar av låtar som snart eller längre fram ska dyka upp i andra sammanhang.
   Vi får den första fullbandsversionen av ”Birds”, en låt från det kommande albumet ”After the gold rush” med bara piano till komp. Mycket fina ”Winterlong” skulle inte släppas förrän 1977 på samlingen ”Decade” och ”Wonderin'” skulle inte bli officiell förrän 14 år senare på det så kallade rockabillyalbumet ”Everybody's rockin'” (1983) där Neil tillfälligt kompades av The Shocking Pinks. Tillsammans med Crazy Horse blir det en av höjdpunkterna här. Banal och genuin på samma gång med underbart körande av Danny och Ralph.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.