Blogginlägg

Compilation: The Harvest bag

"The Harvest bag" (Harvest, 1971)

ÄNNU ETT ALBUM MED ETT engelskt skivbolag som gemensamt tema. Till skillnad från Deram-skivan ”Golden pops”, som jag skrev om för några veckor sedan, var Harvest ett skivbolag som satsade mer på album än singlar. Därför är nästan majoriteten låtar på skivan hämtade från album. Edgar Broughton Bands ”Call me a liar” är ett undantag ty den släpptes enbart på singel 1971 och har på skivomslaget därför ingen hänvisning till ett speciellt album som nästan alla övriga låtar på skivan.
   ”The Harvest bag” var det andra albumet i Harvests serie med samlingsskivor. 1970 hade de släppt ett dubbelalbum, ”Picnic (a breath of fresh air)”, med sina artister eller grupper. Förutom Barclay James Harvest, Roy Harper och Edgar Broughton Band, som alla finns med här, var det andra spännande Harvest-namn som Pete Brown & Piblokto!, Syd Barrett och Kevin Ayers.
   På ”The Harvest bag” blandas det friskt mellan engelsk progg, avancerad singer-songwriter, country(!), folkmusik och pop. Men ingenting har riktning mot några singelförsäljningslistor, inga klockrena pophits.
   Den musikaliska blandningen är hisnande och kanske allra tydligast i Mark Almonds bidrag ”The City - Part 1 (The Ghetto)”. En sex minuter lång låt som ursprungligen är en del, den första, från en hel albumsida från albumet ”Mark Almond”. Duon Jon Mark och Johnny Almond, som båda hade sina rötter i en senare del (1969/70) av John Mayall's Bluesbreakers, existerade mellan 1971 och 1976. Hette egentligen Mark-Almond (med bindestreck) men på de tidiga skivorna hade gruppen namnet Mark Almond, utan bindestreck.
   Countryinslaget är också spännande, Ian Matthews hade efter sin ”Woodstock”-hit lämnat sitt band Southern Comfort bakom sig och siktade nu mot en solokarriär. ”River woman” är traditionell men väldigt oengelsk countryrock med steelguitar (Gordon Huntley) i arrangemanget.
   1971 var det väldigt splittrade känslor mellan Roy Woods nya projekt The Electric Light Orchestra och hans gamla band The Move och båda medverkar här. Jeff Lynne var också medlem i båda och det var hans mycket fina Beatles-inspirerade ”Queen of the hours” som är en höjdpunkt på ”The Harvest bag”. ”Ella James” är däremot en osedvanligt otydlig hitlåt med The Move, höll på att bli gruppens nya singel men drogs tillbaka.
   Roy Harper hade börjat sina skivkarriär 1967 och utvecklat en typ av psykedelsk singer/songwriter-stil och det hörs på ”Living here alone”.
   Det mycket skickliga rockbandet Grease Band, som startade på 60-talet som kompband till Joe Cocker, hade svårt att få ordning på sin egen karriär i eget namn. ”Laughed at the judge” ekar lite Chuck Berry men är väldigt otydlig i sin prägel. Gruppen innehöll två duktiga gitarrister, Neil Hubbard och Henry McCullough, men på den här låten är det Mick Weavers orgel som dominerar.

SIDE 1
Grease Band: Laughed At The Judge
Southern Comfort: River Woman
The Electric Light Orchestra: Queen Of The Hours
Climax Chicago: Shoot Her If She Runs
Barclay James Harvest: After The Day

SIDE 2
Edgar Broughton Band: Call Me A Liar
East Of Eden: Ain't Gonna Do You No Harm
Roy Harper: Living Here Alone
The Move: Ella James
Mark Almond: The City - Part 1 (The Ghetto)

/ Håkan

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.