Blogginlägg

Compilation: ANC

"ANC: Svensk rock mot apartheid" (Amalthea, 1985)

1985 VAR ETT HÄRLIGT SPLITTRAT ÅR. Bland filmer som ”Falsk som vatten” och ”Mitt liv som hund” trängdes med Ulf Lundells ”Den vassa eggen”, tv-premiärer av Jacobs stege, Nattsudd och Solstollarna och Thåström sjöng Bellman.
   Men 1985 var också ett år av välgörenhet från världens alla artister. Mot svält och förtryck. Det stora engagemanget för hjälpverksamhet startade redan julen 1984. Bob Geldof lyckades samla en diger skara engelska artister för att spela in ”Do they know it's Christmas” för de svältande människorna i Etiopien.
   Amerikanska artister svarade med en liknande aktion, ”We are the world”, och sommaren 1985 arrangerades Live Aid, återigen med Geldof i förarsätet, samtidigt på båda sidorna av Atlanten som samlade in pengar till samma afrikanska svältkatastrof.
   Samma höst samlade Steve Van Zandt 49 olika artister som protesterade mot apartheid i Sydafrika, ”Sun city”, och en månad senare upprepades engagemanget på svensk mark med svenska artister, "ANC: Svensk rock mot apartheid".
   29 och 30 november 1985 genomfördes två konserter under sammanlagt tio timmar på Scandinavium i Göteborg. Ett på den tiden unikt och alldeles fantastiskt samarbete mellan en rad olika artister, från både den så kallade kommersiella artisteliten och den så kallade progressiva musikrörelsen, och en mängd olika skivbolag. Unde de tre följande dagarna, 1-3 december, mixades och redigerades det inspelade konsertmaterialet och efter bara några veckor gavs skivorna, dubbelalbumet, ut.
   Jag recenserade "ANC: Svensk rock mot apartheid" i Nerikes Allehanda på julafton 1985. Recensionen fick rubriken ”Magnifik manifestation” och jag skrev bland annat ”Här får vi en nyttig och bred definition på vad rockmusik är och står för. Att sedan påstå, som en del gör, att det är kris för svensk rockmusik är bara en huvudlös och befängd tanke i en sjuk hjärna”. ”Här presenteras stundtals musikalisk dynamit, unika artistkombinationer och nästan genomgående exklusiva framföranden”.
   Jag kan väl idag, nästan 39 år senare, inte riktigt skriva under på de fina orden. Musikaliskt har väl arrangemangen inte åldrats med värdighet, de huvudsakligen slamrande trummorna och de tunga syntarna var ju ett typiskt 80-talsfenomen, men skivan kan ses och höras som ett viktigt tidsdokument. I en tid när Dan Hylander, Mats Ronander, Anne-Lie Rydé, Imperiet, Mikael Wiehe och Hansson De Wolfe United stod på topp. Strax innan Eva Dahlgren, Per Gessle och Marie Fredriksson slog igenom på riktigt. De två sistnämnda hade ännu inte upptäckt Roxette-konceptet och fick endast köra på några låtar.
   Det gick alltså fort från ax till limpa med den här skivan, från inspelning till utgivning, och det förekommer en del felstavningar och rena felaktigheter på skivomslaget. Exempelvis sjunger Tommy Körberg den svenska versionen av ”Bridge over troubled waters” med text av Åke Arenhill som därmed inte får sin credit här. Medan vi kan se igenom fingrarna när skivomslaget försöker stava till Hasse Ohlsson och Lasse Lindbohm och saknar ibland namn på både organister och saxofonister.
   Det är härlig 80-talsnostalgi att läsa namnen på en stor mängd musiker som deltog i arrangemanget. Ett delvis återbildat Raj Montana Band och Wiehes, Ronanders och Rydés ordinarie kompgrupper var samlade.
   Den fjärde och sista skivsidan är dubbelalbumets bästa sekvens, konsertens höjdpunkter, när den heliga alliansen Joakim Thåström och Mikael Wiehe möts på allvar i låten ”Fred” där de delar på sångmikrofonen. Ett delvis utökat arrangemang i en ännu maffigare tolkning tar låten till höjder man inte trodde var möjliga.
   Även ”Soweto”, där alla tolv sångarna på scenen effektfullt avlöser varandra, tillhör skivans toppar.
   Jag har för övrigt tidigare recenserat dvd-versionen av "ANC-galan".


ANC-kören: When Freedom We Have Won
Totta's Bluesband: Ain't Your Business
Peps Persson: En Del Och Andra
Jerry Williams: Don't You Lie To Me
Totta's Bluesband: Sail Away
Rolf Börjlind: Nyttiga Idioter
Tommy Körberg: Bridge Over Troubled Waters
Mats Ronander: En Hederlig Man
Sanne Salomonsen: Out Of Darkness
Mikael Rickfors: Amazing Grace
Eva Dahlgren & Anders Glenmark: The Long And Winding Road
Tomas Ledin: Don't Touch That Dial
Ledin-Rickfors-Dahlgren-Salomonsen-Ronander med flera: It's Never Too Late
Anne-Lie Rydé: All For The Love Of Rock And Roll
Hansson De Wolfe United: Oberoende Vad Fursten Säger
Dan Hylander: Hymn till en snubblad vandrare
Py Bäckman: Concordelia
Hylander-Bäckman med flera: Låt Julen Förkunna (Frid på jorden)
Strube-Wiehe-Salomonsen-Afzelius & Globetrotters: Hold Om Mig
Björn Afzelius & Mikael Wiehe: Folkens Kamp Är Folkets Hopp
Imperiet: Märk Hur Vår Skugga
Imperiet, Afzelius, Wiehe & Co: Fred
Svensk Rock Mot Apartheid: Soweto
Svensk Rock Mot Apartheid: Berg Är Till För Att Flyttas

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.