Blogginlägg

Krönika: December 1973

Jag hade tydligen fått en uppmaning att skriva mer om soulmusik så jag gjorde en inventering av den aktuella soulmusiken i december 1973. Billboards soullista var min stora guide i ämnet och jag konstaterade att där fanns många för svenska skivlyssnare okända artister.
   Däremot var jag välinformerad om skivbolagets Motown, eller Tamla Motown som de hette i Europa, och nämner också några kända producentnamn utanför den skaran, Thom Bell och duon Kenny Gamble/Leon Huff


 
Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 18/12 1973.
 
SOULMUSIKEN HAR SVÅRT SLÅ IGENOM
- utom på diskoteken

SKRIV MER OM SOUL-MUSIK, BAD NÅGON OM, och vi ska göra en liten och mycket ytlig översikt om vad som är aktuellt inom detta musikfack, som har haft svårt att slå igenom på allvar i Sverige. Men på diskoteken spelas det soul mer än något annat. Soulmusiken är en tacksam musik för diskoteken – den manar till dans.
   En titt på den amerikansks soul-listan ger vid handen att där förekommer för ett svenskt öga många okända artister.
   Trots att de till namnet är helt okända spelas de flitigt på diskoteken så ni har säkert trots allt hört dem.
   Samlar man ihop de mest kända namnen på listan har de flesta ett gemensamt: De är eller har varit knutna till soulskivbolaget fram alla andra, Tamla Motown, som verkligen lyckats förmedla soulmusik även på denna sidan Atlanten.
   Där finns artister som Diana Ross, Stevie Wonder, Marvin Gaye, Temptations med flera. Bolaget har dock på de senaste åren släppt anmäkningsvärt många artister och kompositörer som letat sig till andra bolag.
   Four Tops och Gladys Knight & the Pips bland annat och kompositörsparet Nicholas Ashford och Valerie Simpson återfinns sedan kort tillbaka på Warner Brothers där de också lanseras som sångduo. De är vid sidan av Holland-Dozier-Holland Motown-bolagets mest framgångsrikaste låtmakare med låtar som ”Ain't no mountain high enough”, ”You're all I need to get by”, ”Reach out and touch” med mera på sitt samvete.
   Många artister har alltså lämna Motown men ändå tror man sig inte kunna se slutet på den ändlösa raden av succéer de producerat och kommer att skapa i framtiden. Berry Gordy & Co har en underlig förmåga att ständigt hitta nya artister eller gamla artister i nya skepnader. Senaste genidraget är duon Diana Ross och Marvin Gaye som båda är framgångsrika soloartister men som nu fått en om möjligt ännu större succé som duo.
   Holland-Dizier-Holland, kompositörstrion, lämnade Motown redan 1968 efter ha blivit smått klassiska i mitten på 60-talet med låtar som ”Where did our love go”, ”Reach out I'll be there” och ett flertal andra som tihhör pophistorien.
   H-D-H bildade, när de blivit lösta från sitt Motown-kontrakt, 1970 de båda bolagen Invictus och Hot Wax. Deras stil påminde mycket om Motowns 60-talsmusik och de blev genast konkurrenter till sitt forna bolag. Men artisterna är nya och tillhör nu avdelningens säkra soulnamn, Freda Payne, Chairmen Of The Board och Honey Cone.
   Två andra kompositörer/producenter som betytt mycket för dagens amerikanska soulmusik är Kenny Gamble och Leon Huff. En driven duo som också har två egna bolag med artister att ägna sig åt. Artister som Three Degrees, Intruders och Harold Melvin & the Blue Notes ingår i Gamble-Huff-stallet.
   Thom Bell står Gamble-Huff väldigt nära och de samarbetar ibland samtidigt som Bell ensam har hand om artister som Stylistics, Spinners med flera.
   De soulartister som inte tillhör Motown och som trots allt blivit kända i vårt soul-U-land är gamla beprövade namn som Ike & Tina Turner, Aretha Franklin, James Brown och i viss mån den sköna Roberta Flack som vi nyligen upptäckt här.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.