Blogginlägg

Krönika: Mars 1972

Teknik har aldrig varit något huvudsyfte när jag har lyssnat på musik, ändå skrev jag 1972 en text om framtidens ljud på skiva. Min text från mars handlar både om grammofonskivans historia, från 1877 till 1972, och framtiden där jag berättar om den nya ljudsensationen Quadrosonic Sound som dock ännu inte hade nått Sverige. Jag ger exempel på album som mixats om till att lyssna på med fyra högtalare (quad) istället för två (stereo). Och min slutsats då var att quad skulle kunna bli vad stereo kom att bli på 60-talet.
   Jag kan nu berätta att uppfinningen inte fick någon större kommersiell spridning.
   Artikeln ger också ett tydligt exempel på att man på 70-talet pratade om LP-skivor när det handlade om det som vi i dagligt numera kallar album.


 
Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 8/3 1972.
 
BLIR QUAD (dubbel-stereon) 70-TALETS LJUDSUCCÉ

MYCKET HAR HÄNT MED GRAMMOFONSKIVAN sedan Edison uppfann fonografen 1877. Skivan var redan då rund, men i formen av en cylinder och materialet var tenn. Kort därefter började man använda vax istället för tenn.
   1912 övergav man i8nspelning på cylinder för den platta svarta vaxskivan. I slutet av 40-talet började de hederliga 78-varvarna gå ur tiden. 1948 introducerades i USA två helt nya hastigheter. 33 rpm (rounds per minute = varv per minut), den så kallade LP-skivan, och 45 rpm som kom att bli singelskivan.
   I slutet på 1958 kom så den första LP:n inspelad i stereofoniskt ljud till skillnad från mono som hade funnits förut. Stereoanläggningarna var länge få till antalet och även skivorna var en exklusivitet. Det kostade också lite extra att få en skiva i stereo.
   Sedan dess har utvecklingen sprungit iväg och omkring 1967 övergick de flesta fullpris-LP-skivorna till stereo. Och vid den tidpunkten började det också dyka upp singelskivor inspelade i stereo, som ett alternativ eller komplement till LP:n, vilken mer och mer började överta skivmarknaden. Det var också en liten kompensation mot de höjda skivpriserna att få sina skivor i stereo. Det har nu lett till att mer än hälften av alla singelskivor som ges ut är stereoinspelade.
   När alla (flertalet i alla fall) hade köpt sig en stereoanläggning började skivbolagen, som hela tiden strävar efter nya mål, och den tekniska industrin arbeta på något som skulle vara ännu bättre och mera eftersträvansvärt. Då började de diskutera: ”När stereo är så populärt varför inte fördubbla det och därmed tillverka större och dyrare anläggningar”.
   De uppfann dubbel-stereon eller som det heter på fackspråk: Quadrosonic Sound (av quad=fyrtal). Med en enkel förklaring betyder det alltså fyra högtalare lämpligen placerade i rummets fyra hörn för att få bästa ljudeffekten och med olika signaler från samtliga högtalare.
   För att helt utnyttja uppfinningens alla möjligheter så behövs inte bara en ny anläggning utan också specialinspelade skivor. Ännu har de inte hittat till Sverige men i USA lanseras quad (som det väl kommer att förkortas) hårt. Skivbolaget Columbia (CBS, på den här sidan Atlanten) har gått ihop med japanska Sony för att producera anläggningar och även skivor.
   Skivorna, som mest är nyutgåvor, är ommixade till Quad. Bland skivorna märks ”Pearl” med Janis Joplin och ”Bridge over troubled water” med Simon & Garfunkel. Det finns dock en nackdel: I USA kostar de specialmixade skivorna en dollar mer än vanliga stereoskivor.
   Det finns också skivor som redan vid inspelningen omvandlats till Quad. ”Imagine” med John Lennon är ett sådant exempel. Än så länge är marknaden ganska så begränsad beroende på de små, men ökande, antal anläggningar som finns i handeln.
   Att utvecklingen går framåt och att inspelningstekniken hela tiden tar upp nya idéer finns bevis för i de alltmer förekommande liveskivorna, det vill säga upptagningar av en artist eller grupp vid en konsert inför publik.
   Som ett exempel kan nämna ”The concert for Bangla Desh” som spelades in i madison Square Garden den 1 augusti förra året inför en publik på 20 000 människor. Där användes inte mindre än 44 mikrofoner på samma gång. Bäva månde den som satt vid kontrollbordet och koordinerade alla volymrattar.
   Slutligen några ord som det finns många som tror på: Vad stereo var för 60-talet kommer Quad att bli för 70-talet.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.