Blogginlägg

Just idag för 60 år sedan...

REDAN FÖR TIO ÅR SEDAN, 3 november 2013, skrev jag en krönika ("Dagen som förändrade mitt liv") om min första klart livsavgörande upplevelse av att se och höra THE BEATLES på svensk tv 3 november 1963. Jag har väl förresten hänvisat till det datumet och den händelsen vid ett stort antal tillfällen sedan jag började skriva om musik 1970.
   Nu, denna historiska dag, återpublicerar jag den tio år gamla texten i en nyredigerad kostym och har adderat Beatles historiska Drop In-framträdande.
   Dessutom råkar dagens datum sammanfalla med utgivningen av ännu en efterkonstruerad "ny" Beatles-singel, "Now and then", som jag skriver om i en egen avdelning längst ned på sidan.




The Beatles på Drop In 1963.

DAGEN SOM FÖRÄNDRADE MITT LIV

3 NOVEMBER 1963, EN SÖNDAG, började mitt genuina musikintresse. Just den dagen eller framåt kvällen sändes historiens andra Drop In-program på den svartvita tv-apparaten. Fyra killar från Liverpool, The Beatles, var programmets viktigaste gäster. I samma ögonblick kvartetten visade sig på tv:n blev jag, som just hade fyllt 11 år, just där och då en hängiven musikkonsument i allmänhet och stor Beatles-fantast i synnerhet.
   Den "groteskt långhåriga" kvartetten stormade alltså in i mitt vardagsrum på Norrbygatan i Örebro hösten 1963, det skrevs tv-historia och mitt 11-åriga hjärta stod vidöppet medan hjärnan trånade efter ny häftig musik. Drop In-framträdandet med ”She loves you”, John Lennons magnifika tolkning av ”Twist & shout”, extralåten ”I saw her standing there” och den spontana bonuslåten, Paul McCartneys formidabelt skrikiga tolkning av "Long tall Sally", gjorde verkligen intryck den här kvällen. Att det blev revolution i mitt huvud skulle man, utan att överdriva, kunna beskriva det som.
   Sverigebesöket i slutet av oktober 1963 var både sensationellt och unikt och var samtidigt startskottet för Beatles-hysterin som sedan skulle drabba både hemlandet England och övriga världen. Det var Beatles första utlandsturné som omfattade spelningar i Karlstad, Stockholm, Göteborg, Borås, och Eskilstuna. De hann också med både radio- och ovannämnda tv-inspelning och det var när de kom tillbaka till London och flygplatsen Heathrow, och möttes av tusentals fans, uttrycket Beatlemania föddes.
   Konserterna i Sverige var korta 20-25-minutersframträdanden och på vissa platser (på Cirkus i Göteborg) hann de med tre uppträdanden. Låtlistan de varje gång framförde innehöll nio låtar, "Long tall Sally", "Please please me", "I saw her standing there", "From me to you", "A taste of honey", "Chains", "Boys", "She loves you" och "Twist and shout". Inget unikt direkt. Deras tre senaste singlar, en ep-låt plus fem låtar från gruppens första album "Please please me" som hade släppts på våren 1963.
   Drop In var ett tv-program i en serie med underrubriken ”blandad underhållning för ungdom”, Sveriges Radios första riktiga musiksatsning för ungdomar, och hade i oktober 1963 precis startat. Programmet där The Beatles framträdde, som spelades in 30 oktober, var det andra programmet i serien.
   Programledare för Drop In var Kersti Adams-Ray tillsammans med Klas Burling och Kjell ”Kulan” Eriksson. Adams-Ray var känd för radioprogrammen Tonårsträffen och Spisarparty, Burling var programledare för det svenska listprogrammet Tio i Topp och Eriksson, utan någon tv-erfarenhet, hade Burling hittat på en fest...
    Inspelningslokalen för Drop In var Arenateatern just utanför Gröna Lunds huvudentré på Djurgården i Stockholm. Det som jag under alla år har bevarat som ett unikt minnesmärke i hjärnan var ju då en stor och mäktig händelse. Men egentligen var det blott elva minuter med The Beatles på scen. Kalla det gärna en nostalgisk omskrivning men dessa elva minuter och fyra låtar (av vilka två var covers...) satte outplånliga spår i den här 11-åringen.

I VÄNTAN PÅ DET STORA revolutionerande med The Beatles under livets då mest förväntansfulla minuter bjöd historiens andra Drop In-program på åtskilliga svenska artister. Förutom husbandet The Telstars och sånggruppen Gals & Pals var det just den här kvällen Lill-Babs, Boris och Doris.
   Efter det karaktäristiska klapp-klapp-introt med Gals & Pals och Telstars på scen och signaturmelodin "Du som gillar pop/Drop In/Stanna och hör opp..." var programmet igång. Den lilla lokalen var fylld med tuperade tjejer och killar med uppåtkammade luggar. Först på scen bland kvällens gästartister var Lill-Babs som sjöng "Leva livet" tillsammans med Gals & Pals och Telstars i kompet. Låten, Lesley Gores "It's my party" med svensk text av Stikkan Anderson, var högaktuell på Svensktoppen.
   Efter en intervju med en tjej som vunnit en popfrågetävling och fått träffa Beatles blev det ett solonummer med Gals & Pals, de tre tjejerna Pia Lang, Ulla Hallin och Kerstin Bagge och de tre killarna Beppo Gräsman, Svante Thuresson och Lasse Bagge, som sjöng "Bossa nova USA", Dave Brubecks låt, som en ordlös sång med saxsolo.
   Programmet fortsatte med en ja/nej-frågetävling med frågor typ "Spelar Acker Bilk klarinett?", "Kommer Shanes från Kiruna?" eller "Är Del Shannon engelsman?". En flicka svarade fel på frågan "Har Beatles spelat in "Do you want to know a secret?" och det gick ett sus genom lokalen.
   Sedan presenterades Boris, före detta Rock-Boris (Lindkvist) som i gammal rock'n'roll-stil sjöng "Hully gully", ett tyskt original och en hit med Charly Cotton und Seine Twist Makers (!) 1963.
   Dags för en ny stjärna på scen och ännu ett förnamn, Doris med efternamnet Svensson från Göteborg, som sjöng "Save all your lovin' for me", en Brenda Lee-b-sida från 1962. Doris sjöng med Strangers men skulle nu satsa på en solokarriär men hon fick inga framgångar förrän 1966 - då som medlem i Plums.
   Nu var den långa väntan slut och Klas Burling försökte med ett "...och dom som avslutar kvällens program..." medan tjejskrik avslöjade att Beatles var på väg in på scen. Resten var, som man brukar säga, historia.
   Beatles inledde med "She loves you", senaste singeln, och bockade artigt medan publikovationerna var stora. Paul McCartney uppmanade publiken att klappa händerna och stampa med fötterna innan John Lennon sjöng "Twist & shout" med distad sångröst medan han spelade på sin svarta Rickenbacker.
   Det var planerat med två låtar men Beatles föreställning fortsatte med "I saw her standing there" där Paul sjöng verserna och fick hjälp av en uppmixad John i refrängerna. En förlängd version med ett längre instrumentalt solo i mitten.
   Drop In-programmet 3 november 1963 var egentligen slut, Telstars och Gals & Pals hade kommit in på scenen för att avsluta, men Klas Burling fick Beatles att fortsätta med "Long tall Sally" med en fantastisk Paul på sång som fick hela lokalen att vibrera.
   Programmet var slut, Beatles elva minuter i strålkastarljuset var till ända, och medan de fyra Liverpool-killarna var kvar på scen avslutades programmet med avsignaturen där Telstars, Gals & Pals och hela publiken fick hjälp av Beatles att klappa och sjunga.
   Och livet för 11-åringen skulle aldrig mer bli sig likt. Beatles på svensk tv var den största enskilda förklaringen till att jag blev som jag blev.

...OCH VÄRLDEN DRABBAS IDAG AV ÄNNU ETT KAPITEL BEATLES-HYSTERI!

NÄSTAN EXAKT 60 ÅR EFTER DET MAGISKA internationella genombrottet för Beatles i Sverige 1963 släpps en ny efterkonstruerad singel, "Now and then", som drabbar världen med en stor portion återupplivad Beatles-hysteri som följd.
   Som 71-åringen har jag upplevt ett antal olika former av hysteri kring det legendariska Liverpool-bandet och jag kan inte med bästa vilja påstå att jag drabbas av någon magisk hypnotisk känsla när jag hör "Now and then".
   Marknadsföringen av den nya singeln har varit noggrant planerad och har genomförts under de tre senaste dagarna. I onsdagskväll släpptes den 12 minuter långa mycket intressanta och genomarbetade videon (se nedan) som lockade med några autentiska utdrag från den mycket emotsedda singellåten. Men videon innehöll också stora mängder filmklipp hämtade från då (60-talet), senare (1995, när arbetet med rekonstrueringen inleddes) och nu (2022, när Paul McCartney och Ringo Starr fullföljde sitt projekt).
   Igår eftermiddag var det officiell release av "Now and then"-singeln på digitala medier och idag finns den fysiska skivan till försäljning.
   1977 satt den då utpräglade hemmapappan John Lennon bakom pianot i Dakota-lägenheten i New York West och sjöng lite förstrött en enkel text om nu och då. Han spelade in allt på en demokassett och låten glömdes helt bort när comebackalbumet "Double fantasy" spelades in hösten 1980 och gavs ut i november samma år.
   Den blev heller aldrig aktuell när det postuma albumet "Milk and honey" släpptes i januari 1984 och inte heller när en utvidgad version, med flera hemmainspelade spår, släpptes 2001. Inte heller fick den plats på Lennons egen "Anthology"-box 1998 där åtskilliga demolåtar finns med.
   Men 1994, när tv-serien och samlingarna "Anthology 1-3" gav ännu ett uppsving i Beatles-hysterin, började Paul, Ringo och George Harrison spela in nya Beatles-singlar med några Lennon-demos som grund. "Free as a bird" och "Real love" klarade kvalitetsprovet och gavs ut som singlar men "Now and then" godkändes inte och det uppges nu att George beskrev låten som "Rubbish!" (skräp!).
   Den anekdoten och den bryska kommentaren har inte direkt taggat mina förväntningar på nya Beatles-singeln. Inga större förhoppningar och jag har medvetet vägrat lyssna på Lennons ursprungliga version (som finns på YouTube) och kan nu ganska förutsättningslöst bedöma Beatles nya singellåt.
   Först av allt är det en teknisk triumf att med hjälp av dagens senaste teknologi plocka fram styrkan i Lennons röst från en ganska usel kassettdemo och sedan med hjälp av Paul, Ringo och George skapa en ljudmässigt fulländad Beatles-låt.
   Som melodi och text är "Now and then" inget underverk, det förklaras väl av Georges kommentar, och det ljumma intresset för låten och den ursprungliga inspelningen.
   Jag tycker väl ändå att den slutliga "Now and then"-inspelningen har rätt att existera som Beatles-singel med många detaljer i arrangemanget som känns klassiska. Ringos karaktäristiska trummor, stråkarna i mitten och Pauls slidegitarrsolo, som är en hyllning till George, gör låten klart lyssningsvärd utan att den på något vis kan ta upp kampen med Beatles officiella singlar mellan 1962 och 1970.



/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.