Blogginlägg

Covers: Rickie Lee Jones

RICKIE LEE JONES: Pieces of treasure (Modern/BMG, 2023)

MINA MÖTEN MED NÅGRA TIDIGARE coverskivor med Rickie Lee Jones, ”Pop pop” (1991) och ”It's like this” (2000) har inte alltid varit så positiva. Till hennes försvar kan jag säga att det nog är mer fel på mig än på henne. Jag är nämligen ganska allergisk på jazzinspirerad musik och Rickies coverskivor har i samtliga fall haft ett mer eller mindre hundraprocentigt innehåll av gamla jazzlåtar. Därför har ”Pieces of treasure” på förhand inte så lovande förutsättningar när jag ska börja lyssna på Rickie Lees senaste album som släpptes för mindre än ett år sedan. Som också var en återförening med producenten Russ Titelman.
   Samtliga tio låtar påstås vara hämtade från Great American Songbook, så kallade jazzstandardlåtar, och jag vet ingen artist som skulle få mig att ta låtarna till mitt hjärta. Varken Ringo Starr, James Taylor, Harry Nilsson, Bob Dylan och Linda Ronstadt (på tre album) har lyckats med det konceptet och jag minns nästan med fasa när Rod Stewart, mellan 2002 och 2010, gav ut tre otroligt tråkiga album med enbart gamla evergreens.
   Den minst gamla låten på Rickie Lee Jones album, "All the Way", är 67 år gammal och samsas på en skiva med ännu äldre musikal- och filmlåtar som jag i de flesta fall inte har något som helst förhållande till eller känner igen tidigare. Kurt Weills"September Song" känner jag givetvis till via versioner som Lou Reed, Bryan Ferry och (faktiskt!) Jeff Lynne har spelat in.
   "On the Sunny Side of the Street" och "It's All in the Game" har också genom åren snuddat mina öron. Dock utan att skapa några större känslor.
   Oddsen var alltså låga för att jag plötsligt skulle rejält uppskatta ett Rickie Lee Jones-coveralbum. Från vibrafonintrot på ”Just in time” till den ultralångsamma versionen av ”It's all in the game” är albumet fyllt av genuina jazzarrangemang. Det är egentligen bara vid ett enda tillfälle, på Nat King Coles ”Nature boy”, som arrangemangen lämnar den traditionella linjen och får en österländsk touch med det päronformade stränginstrument oud, spelad av Ara Dinkjian, i centrum.
   I övrigt är det genomgående coola och softa arrangemang som ramar in Rickie Lees ofta påträngande stämma. Visserligen långsamt och avslappnande men också lite slött och lojt med släpigt vispande trummor, en fyllig ståbas och ett akustiskt piano i huvudrollen. "On the Sunny Side of the Street" bryter av den många gånger monotona tolkningen när Jon Heringtons akustiska gitarr bär fram melodi och arrangemang.
   Fördelen med ”Pieces of treasure” är att lyssnandet aldrig blir långrandigt ty speltiden är relativt kort (34:09) för de tio låtarna.


1. "Just in Time" (Jule Styne/Betty Comden/Adolph Green) 3:11
1956. Från musikalen "Bells Are Ringing in" mef Judy Holliday och Sydney Chaplin.
2. "There Will Never Be Another You" (Harry Warren/Mack Gordon) 3:20
1942. Från musikal "Iceland" med Sonja Henie och John Payne.
3. "Nature Boy" (Eden Ahbez) 3:26
1948. Singel med Nat King Cole.
4. "One for My Baby (and One More for the Road)" (Harold Arlen/Johnny Mercer) 4:16
1943. Från filmmusikalen "The Sky's the Limit" med Fred Astaire.
5. "They Can't Take That Away from Me" (George Gershwin/Ira Gershwin) 2:50
1937. Från filmen "Shall We Dance" med Fred Astaire.
6. "All the Way" (Jimmy Van Heusen/Sammy Cahn) 2:31
1957. Från filmen "The Joker Is Wild" med Frank Sinatra.
7. "Here's That Rainy Day" (Jimmy Van Heusen/Johnny Burke) 4:08
1953. Från Broadwaymusikalen "Carnival in Flanders" med Dolores Gray.
8. "September Song" (Kurt Weill/Maxwell Anderson) 4:44
1938. Från Broadway-musikalen "Knickerbocker Holiday" med Walter Huston.
9. "On the Sunny Side of the Street" (Jimmy McHugh/Dorothy Fields) 2:53
1930. Singel med Ted Lewis and His Band.
10. "It's All in the Game" (Charles G. Dawes/Carl Sigman) 2:46
1951. Singel med Tommy Edwards.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.