Blogginlägg

Jesper Lindell kan gå hur långt som helst

Foto: Lotta Ekbäck (tack!)
Foto: Magnus Sundell (tack!)


JESPER LINDELL BAND
Schreibers Garage, Örebro 4 maj 2022
Konsertlängd: 19:44-21:03 (79 min)
Min plats: Stående längs vänstra väggen ca 8 m från scen.

ÄN SÅ LÄNGE ÄR JAG INTE FÖR GAMMAL för att uppskatta nya, yngre artister. Nu är väl inte Ludvikasonen Jesper Lindell (som faktiskt har flyttat till Örebro) och hans musik speciellt representativ för artister under trettio. Han och hans skickliga band har sina musikaliska rötter bland mycket äldre förebilder men Lindell har på sina två album gjort det med klass och en övertygande personlighet att det lockade mig och några andra (115 personer, fullsatt) att på onsdagskvällen uppleva honom live i en garageliknande lokal i Lillån.
   Efter årets sensationellt starka album ”Twilights”, som släpptes i mars, har Lindell med band turnerat nästan oavbrutet runt om i Sverige, pendlat till Norge och även spelat i Danmark, och byggt upp ett liverykte utöver det vanliga. Efter en konsert där ljudet kanske inte var hundraprocentigt men som i övrigt motsvarade alla stora förväntningar kan jag med kraft och skärpa meddela att i det här fallet talar det positiva ryktet sanning.
   Det talas mycket om jämförelser mellan artister och förebilder i allmänhet och i Jesper Lindells fall i synnerhet. Jag har själv slängt ur mig uppenbara namn som Van Morrison och The Band, när jag skrev om ”Twilights”, för att på något sätt beskriva hans musik och arrangemang. Inte för att förminska hans starka originalitet.
   Som sångare med den skarpt genomträngande rösten går det inte att jämföra Lindell med någon annan. Den kommer från Ludvika och är Lindells alldeles egen. Den gav hela skivan en personlig ryggrad och den starka repertoaren blev än mer tydlig live tillsammans med hans blixtrande gitarrspel och det huvudsakligen unga otroligt skickliga och mångfacetterade bandet han omger sig med.
   Jesper Lindells fantastiska röst motsvarade alltså alla förväntningar men det var än mer intressant att få uppleva den live med ett på alla punkter underbart band med både orgel och piano i sättningen som både överraskade och var stabilt samspelta. Jimmy Reimers var bandets trollkarl på olika gitarrer, även slide, men spelade också både trumpet och fiol. Organisten Rasmus Fors, med ett fint rullande hammondljud i instrumentet, spelade också dragspel och pianisten Carl Michael Junior Lindvall fick förtroendet att sjunga Amy Helms duettstämma i titellåten från senaste albumet.
   Basisten Anton Lindell (Jespers bror) och trummisen Simon “Kosmos” Wilhelmsson höll takten i det tajta soundet men det tunga bassoundet fick det ibland att durra i den korrugerade plåten på väggarna.
   Det är naturligtvis senaste skivans förtjänst som har gjort att Jesper Lindell har fått ett genombrott utanför den lilla kretsen musikälskare. ”Twilights” tillhör årets bästa skivor och nio av albumets tio låtar spelade givetvis huvudroll på konserten. Men Jesper hade ju ett gäng starka låtar i bagaget redan innan senaste albumet som fick utrymme här, huvudsakligen från förra albumet ”Everyday dreams” men också den ännu äldre Spotify-favoriten (drygt fem miljoner spelningar) ”Moving slow”. Dessutom bjöd Jesper och bandet på en ”ny” låt, ”Northern skies”, som inte fick plats på albumet.
   Det var med komplett tillfredsställelse jag lämnade den annorlunda konsertlokalen. Med en övertygelse om att allt kan bli ännu bättre och ännu större med förhoppningar som kan bära fram Jesper Lindell år framöver. Vad månde bliva av denna talang och hans framtid?
   Snart vet vi ännu mer, exempelvis när han och hans band nästa gång spelar i Örebro: 5 augusti på Kulturkvarteret.

Westcoast rain
Just holler
Leave a light on
Momentary love
If there comes a time
Twilight
Nights like these
Living easy
Whatever happens
Good sides of me
White lines
Even if it ain't true
Moving slow

Extralåtar:
Dance
Northern skies
Into the blue

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.