Blogginlägg

Mars 2022 på Håkans Pop

Jesper Lindell har gjort månadens bästa album. Här i skivans titellåt ”Twilight”.

MARS, I MIN VÄRLD FÖRSTA VÅRMÅNADEN, blev i år en ganska lugn, behaglig och förutsägbar månad på Håkans Pop. De fasta avdelningarna, med min 150-lista och konsertställen i Örebro som regelbundna teman, rullade på som vanligt och bland konsertbesöken fick jag uppleva tre levande exempel och till min besvikelse också en inställd. Följ de blåfärgade länkarna nedan och få ett sammandrag av Håkans Pop mars 2022.
   Vid lördag lunch i början på månaden kunde jag på Kulturkvarteret ännu en gång njuta av Olle Unenge & Orkesterns akustiska vispop-repertoar. I Nikolaikyrkan bjöds det på ”Örebro tillsammans för Ukraina”, en stor samling lokala artister bjöd på levande musik till stöd för ett krigsdrabbat land. Två dagar senare blev det traditionell St Patrick's-konsert på hotell i Örebro.
   26 mars skulle bli ett vackert datum när jag skulle få uppleva Lolita Pops återkomst till en scen i Uppsala men pandemin slog oväntat till och ställde in bandets konsert i Katalin. Men som lite tröst fick vi ändå en helg i en underbart intressant stad.
   Till månadens tradition hör också en rapport från TisdagsAkademien, den fjärde i ordningen.
   På 150-listan med mina allra största albumfavoriter, All Time Best, nådde vi igår 16:e-platsen. Under mars avslöjades placeringarna 16-29 där artister och grupper som Joel Alme, Del Amitri, Warren Zevon, Ron Sexsmith, Sarah Klang, Graham Parker, First Aid Kit, Eldkvarn, Kajsa Grytt, Nick Lowe, Crosby, Stills, Nash & Young, Graham Parker igen och Will Courtney finns representerade.
   Bland konsertställen i Örebro som jag uppmärksammade under mars fanns bland annat Level på Stortorget, Sweet Chili på Järntorget och Scandic Grand Väst i Västhaga.

MARS 2022 blev lite oväntat tunnsådd på intressanta nya skivor. När jag lite bekvämt har sållat mig förbi album med Jonathan Johansson, Midlake och Laleh fanns det bara två skivor kvar att uppmärksamma lite mer.
   När Tom Petty & Heartbreakers gick i graven 2017, på mer än ett sätt, satsade gitarristen Mike Campbell på ett eget band, The Dirty Knobs, som skivdebuterade 2020 med ”Wreckless abandon” som var högljudd och i mina öron stundtals ganska medioker rockmusik. Han och hans okända kompisar fortsätter på den linjen på nya ”External combusion” och titeln ”utvärtes förbränning” kanske förklarar allt.
   Kanske är det frustrationen efter Campbells arbetsgivares död som kommer ut i en majoritet av låtarna på skivan. Här finns en oerhörd nästan hårdrockig energi med rockabilly-stuns i både arrangemang och tempo på de flesta låtarna. Det är lätt att missa de mer melodiska ögonblicken på albumet. Som countryrockiga ”Brigitte Bardot” och balladen ”State of mind” som är en snygg duett med Margo Price.
   Efter årets första två månader med ett par album som jag redan har nominerat till årsbästalistan, med Elvis Costello och Eric Palmqwist, trodde jag kvalitén under mars skulle svikta men så fel jag hade. Då kommer Ludvika-sonen Jesper Lindell och sopar banan med sitt andra album ”Twilights”.
   Jag kan erkänna att jag, efter den imponerande debutsingeln ”Little less blue”, missade Jespers första album ”Everyday dreams” 2019 men är i detta nu helt såld på nya albumet. Det är klart att jag hör The Band-influenserna i låtar och arrangemang men jag hör också en fantastisk röst, många underbart skrivna originallåtar och ett helt album som har både variation och styrka som räcker genom alla de tio låtarna.
   Starten på albumet, de fyra första låtarna, är sensationellt starkt men resten är inte så mycket sämre. Med sin soulbaserade röst, som doftar lika mycket blues som Van Morrison, tar Jesper oss med på en intressant musikalisk resa som lite fattigt kan beskrivas som americana men är så mycket mer personlig än så.
   Den så kallade titellåten, den mindre kända coverlåten ”Twilight” av Robbie Robertson, kanske placerar Jesper Lindell lite orättvist i facket bland The Band-influerade artister, Kanske mest för att Levon Helms dotter Amy Helm sjunger duett på den låten men han har så mycket mer att tillföra modern rockmusik. Som på tredje låten ”Leave a light on” där det ekar både Bruce Springsteen och Weeping Willows(!), med små stänk av Phil Spector, i de mest svängiga sekvenserna.
   Men ”Twilights” är som sagt ett album med variation där blås, trumpeter och saxofoner, och det geniala samarbetet mellan orgel och piano ger arrangemangen lika mycket djup som Jesper Lindells röst. Och när hans elektriska gitarr får en överraskande huvudroll på ”Twilight” är den musikaliska blandningen fulländad. Den sju minuter långa balladen ”Into the blue”, där Jesper plötsligt sjunger i falsett, understryker den känslan.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.