Blogginlägg

ÖREBRO LIVE #18: Wings 1972

DET VAR NATURLIGTVIS ETT POPHISTORISKT ögonblick när den före detta Beatles-medlemmen Paul McCartney uppträdde i Örebro, bara drygt två år efter gruppens splittring. Men då var två år visserligen en oändligt lång tid och McCartney vägrade spela nostalgiska Beatles-låtar. Gruppens dubbeldäckare stod parkerad utanför Idrottshuset och det blev en omtumlande konsert för en gammal Beatles-fantast som undertecknad. Och jag minns att det inte var så lätt att direkt efteråt formulera en recension för morgondagens tidning.
   Under konserten var det fotoförbud men innan konserten utanför Idrottshuset fick Nerikes Allehanda en bild på en springande Paul McCartney. Se längst ned på den här sidan.
   Efter den definitiva Beatles-splittringen, någon gång under våren 1970, var det av gruppmedlemmarna bara Paul McCartney som ville bilda nytt band och turnera. Sitt första soloalbum, ”McCartney” för övrigt inspelad på helt egen hand tillsammans med sin fru Linda, släppte han lite kontroversiellt i april 1970, en månad innan Beatles sista album ”Let it be” kom ut.
   Nästa McCartney-album, ”Ram” med artistkonstellationen Paul and Linda McCartney, spelades in i USA mellan oktober 1970 och mars 1971 med enbart amerikanska musiker. Direkt efter release, maj 1971, tog Paul praktiskt tag i planeringen att bilda nytt band, Wings, tillsammans med sin fru. Första officiella medlemmen blev trummisen Denny Seiwell, studiomusiker från New York, som spelat på ”Ram”-inspelningarna.
   Andra medlemmen blev, i juli 1971, den redan etablerade Denny Laine som mellan 1964 och 1966 var framträdande medlem i The Moody Blues och hade satsat på en kort solokarriär för att sedan bilda egna band som The Electric String Band (1967) och Balls (1970). Spelade däremellan också i Ginger Bakers jazzrockfusionprojekt Air Force, speciellt på singeln ”Man of constant sorrow”.
   I augusti 1971 meddelade McCartney att han bildat ett nytt band men avslöjade inget namn. I november lanserades McCartneys nya band officiellt med namnet Wings fast gruppens första album, ”Wild life”, hade spelats in på en vecka i Abbey Road-studion långt tidigare, i juli/augusti men släpptes först i december 1971.
   Under repetitioner med Wings i januari 1972 får förre Grease Band-gitarristen Henry McCullough frågan om han vill bli medlem i gruppen och accepterar. 1 februari spelar Wings spontant in sin nya singel, ”Give Ireland back to Irish” om de politiska nordirländska problemen, medan repetitionerna för en kommande turné fortsätter.
   9 februari 1972 ger sig Wings ut på en lågbudgetturné där de oannonserat uppträder på engelska universitet, sju konserter på 14 kvällar. Den turnén skulle senare samma år följas av en större Europaturné som alltså skulle nå Örebro i augusti. Men först inleder McCartney & Co inspelningarna till ett album som ska heta ”Red rose speedway”, men inte släppas förrän våren 1973, och innan sommaren kommer den snälla singeln ”Mary had a little lamb”.
   9 juli är det premiär för turnén ”Wings over Europe”, 28 konserter på sju veckor i nio olika länder, i mindre konserthallar.
   Wings-medlemmarna på turnén var alltså Paul McCartney, sång/gitarr/bas/keyboards, Linda McCartney, keyboards/sång, Denny Laine, gitarr/bas/sång, Denny Seiwell, trummor, och Henry McCullough, gitarr.



Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 9/8 1972.

SVÅRFLIRTAD PUBLIK NÄR McCARTNEY KOM LOSS

WINGS
Idrottshuset, Örebro 8 augusti 1972

PAUL McCARTNEY MED WINGS I ÖREBRO var en stor pophändelse som väl aldrig kommer att upprepas. Inför välfyllda läktare i Idrottshuset stod Paul och hans kompisar för underhållningen i drygt två timmar. Trots alla motsvarade krav blev det en fördröjning av showen med en knapp halvtimme. Men när de äntligen kom igång så blev det med besked.
   Där stod han i sina säckiga byxor och med sin speciella McCartney-knyck i höften. När han sedan slog an basgitarren med sin vänsterhand gick det som en rysning genom min kropp. Är det verkligen Paul McCartney som står där? Han som är ett så eftertraktat byte i England och USA – så kommer han till Örebro…
   Har man hört Wings senaste singel ”Mary had a little lamb” så kan man lätt förmodas tro att bandet är mesigt men live revs de förutfattade meningarna omedelbart ned. Visserligen fanns den mjuka singellåten på repertoaren men skillnaden mellan skiva och live är mycket stor.
   Den fick helt andra dimensioner och det gällde även materialet i övrigt som huvudsakligen var hämtat från ”Wild life”-albumet. Men där fanns även nya låtar som ”Henry’s blues”, en fint avvägd blues med den utmärkte gitarristen Henry McCullough längst fram. Den andre gitarristen Denny Laine fick också göra ett par solonummer. I sin ”Say you don’t mind” fick han stort utrymme för att visa vilken utomordentligt bra sångare han är.
   Som väntat stod Paul McCartney för den mesta sången och i låtar som ”Smile away”, ”Mumbo”, ”Give Ireland back to the Irish” och ”Wild life” sjöng han sig ordentligt svettig. Hans basspel var också något udda och tillsammans med trummisen Denny Seiwell var de en fin rytmsektion och bildade en fin grund för de båda gitarristerna.
   Om Pauls fru Linda platsar i bandet har diskuterats. Det tog närmare en halvtimme innan jag överhuvudtaget upptäckte henne på scen. Hon satt där bakom elpianot och inte bara såg blek ut. Hon var det också! När det mot slutet drog ihop sig till lite svårare pianospel fick maken Paul ta över. Det var i ”My love”, en fint avvägd McCartney-ballad, och ”Mary had a little lamb” som fick en betydligt tuffare behandling i Idrottshuset än på skiva.
   Det var i det närmaste fullsatt i hallen. Ändå blev det aldrig någon riktigt stämning trots att Paul vid upprepade tillfällen lät publiken dansa framför scenen. Det var tydligt att det var en världsstjärna som var här. Uppträdandet var inte bara en stor händelse för alla Beatles-fans. Paul och hans kumpaner spelade sig ordentligt svettiga och är väl värd de två flaskor whisky som han har blivit lovad att ha i omklädningsrummet.

Låtarna:
Bip Bop
Smile Away
Mumbo
Give Ireland Back To The Irish
1882
I Would Only Smile
Blue Moon Of Kentucky
The Mess
Best Friend
Soily
I Am Your Singer
Henry's Blues
Say You Don't Mind
Seaside Woman
Wild Life
My Love
Mary Had A Little Lamb
Maybe I'm Amazed
Hi Hi Hi
Long Tall Sally



/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.