Blogginlägg

Spotnicks m fl konsert

Postad: 2003-03-14 16:04
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 14/3 2003.

KONSERT
The Spotnicks, Johnny & the Hurricanes, The Violents
Konserthuset, Örebro 13/3 2003


Den tyngsta arsenal av nostalgi, detta grovt smutskastade ord, firade stora och mäktiga triumfer i torsdagskväll på ett välfyllt Örebro Konserthus. Ett hederligt gammalt, i ordets rätta mening, turnépaket med några av tidernas äldsta instrumentalgrupper stod på scenen under tre timmar. Bara det är ju en överdos bortom all mänsklig förnuft.
   Men The Spotnicks, Johnny & the Hurricanes och The Violents, som alla tillhör pionjärerna i den instrumentala rockhistorien, räddade ändå ansiktet med en hel del självdistans och några spontana inslag. Presentatören Hans Edler hade däremot varken känsla (han utsåg Spotnicks till en av världens största grupper) eller fakta (Beatles har aldrig spelat i Berlin) på fötterna.
   Violents inledde med att i första hand återskapa sitt välljudande sound med Hasse Roséns läckra svaj utan dist på gitarren. Vackert och snyggt så länge ingen sjöng. Johnny Paris saxofon spelade tillsammans med keyboardskillen huvudroll i Johnny & the Hurricanes instrumentala och övervägande tempoladdade hitlåtskavalkad. En brötig nästan rebellisk ton i saxen men han sjöng mediokert.
   Spotnicks, som Edler under kvällen envisades med att kalla "Sputnicks", hade däremot en godkänd sångare i Bob Lander men är givetvis mest kända för sina gitarrlåtar. Som hämtat och hämtar sin näring i Bosse Winbergs alldeles omtumlande sätt att spela gitarr.
   Kvällen fick en temperaturhöjning när Spotnicks avslutade nostalgiaftonen med 75 minuter av glimrande spacerock, några överraskande covers, swamprock och en obligatorisk hitresumé. Och det var under den senare delen, med exempelvis "Papa oom mow mow" och "Last date", som nostalgin och gamla pojkrumsbilder utan förvarning sköljde över en.
   Jag lever kanske alldeles för mycket i nuet för att reservationslöst kunna suga åt mig av all nostalgi och kärlek till det förflutna som presenterades från scen. Men i små doser var det helt okej.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (408)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (48)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Mars 2003 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31            

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Peter Lundmark 27/02: Saknad, men aldrig glömd....

Björn Stein 27/02: "Jag sitter ensam på min kammare och slåss med tomma ord Blickar tankfullt ut p...

Björn Stein 27/02: Tack Håkan...3+7=11 ...

Dan Jansson 25/01: Hej! Läser med nöje din artikel om Basse Wickman. Själv håller jag på med en ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.