Blogginlägg

Oktober 2021 på Håkans Pop

Postad: 2021-11-03 13:30
Kategori: Blogg

Foto: Carina ÖsterlingResan till London, utsikten från Richmond Hill (bilden) och en veckas semester i Richmond var månadens höjdpunkt för mig.

VI TAR OSS SAKTA MEN SÄKERT mot 2022 och Håkans Pop innehöll under oktober 21 till stora delar sedvanligt material i de kategorier som regelbundet publiceras på sidan. Med ett enda undantag: En lång notering av en resa till och en veckas semester i London/Richmond.
   Den långa resan mot nummer ett på min rangordnade lista med favoritalbum tillhör det viktigaste på Håkans Pop under säsongen 2021/22 med tre publiceringar i veckan. Under oktober kunde jag avslöja placeringarna från plats 71 till 83 med artister som The Clash, Bob Dylan, Bruce Springsteen, U2, The Band, Wreckless Eric, Joel Alme, Nico, Eddie & the Hot Rods och Jakob Hellman (dock inte exakt i den ordningen...).
   Min dokumentering av platser/lokaler i Örebro där jag under drygt 50 år har upplevt konserter fortsatte under oktober med bland annat skivbutiken Najz Prajz (på två olika adresser), Eyravallen och Skebäcksparken.
   Två livs levande konserter fick jag uppleva under oktober, båda i Växthuset: Marie Bergman & Lasse Englund och Olle Unenge & Orkestern.
   Dessutom var jag på biograf för första gången på väldigt länge. Dokumentären med Tom Petty, ”Somehere you feel free”, om inspelningen av albumet ”Wildflowers” var en höjdpunkt under månaden.

DEN STORA FLODEN AV SKIV-RELEASER har nog stannat av lite eller annars har jag missat några. För mig blev Billy Braggs nya album ”The million things that never happened” den stora glädjande höjdpunkten. Dels var det länge sedan jag lade en ny skiva med engelsmannen på minnet och dels är det åtta år sedan han gav ut ett album överhuvudtaget. Förutom de allra första singlarna 1985/86 är väl Braggs samarbete med Wilco på några skivor hans karriärs höjdpunkter.
   Men nya ”The million things...” är både överraskande och imponerande och tillhör i min mening hans allra bästa i den långa diskografin. Både låt- och soundmässigt är det kvalité rakt igenom hela albumet. Två killar från The Magic Numbers, en grupp vi garanterat hade glömt, har producerat och Billy har också haft sin son till hjälp och det har kanske hjälpt till med kreativitet och energi. Som sedan har resulterat i både piano- och gitarrbaserade arrangemang medan Billy sjunger med en genuint engelskinspirerad stämma.
   Man hör på något sätt rötterna i Lilly Hiatts sång och musik på nya albumet ”Lately”. Nio av tio låttitlar är, lite tråkigt, endast ett ord men låter roligare och mer varierat än så. John Hiatts dotter börjar bli en rutinerat artist, det här är hennes femte album, och utan att bli riktigt personlig som låtskrivare har hon en bra röst och arrangemangen är ganska småtrevliga. Med titellåten kan hon säkert få en hit och på bredbent rockiga ”Gem” kan hon konkurrera med grabbarna på lika villkor.
   Efter några imponerande uppträdanden på Live at Heart genom åren, både akustiskt och helrockigt, finns det förväntningar på Ludwig Hart men i all sin kreativa prakt som låtskrivare och artist blir jag ändå lite besviken på ”Paloma”. Han har sneglat lite för mycket på kommersiell musik och därmed tappat den genuint personliga prägeln i sound och arrangemang.
   För mig blir det premiär när jag börjar lyssna på bandet med det tuffa namnet The War On Drugs på albumet ”I don't live here anymore”. Den melodiska och ljudmässigt finjusterade musiken tog mig först med storm innan albumet i sin helhet blir ganska jämntjockt och mindre intressant. Men jag har ändå fått en favoritlåt, ”Change”.
   Jag har aldrig haft det seriösa tålamodet att lyssna på Osslers skruvade och skramliga ljud till låtar och nya albumet ”Regn av glas” fär mig inte på bättre humör.
   Som gammal fantast (tro mig!) av det engelska progbandet Yes känner jag mig tvungen att lyssna på bandets nya ”The quest”. Med en enda originalmedlem kvar (Steve Howe) ska skivan inte jämföras med bandets 70-talsfavoriter. Låtmässigt är det lättsammare och soundet är snarare syntpop än rock men det är besynnerligt att nye unge sångaren Jon Davison låter så förvillande lik originalbandets Jon Anderson.
   I floden av långa låtar, med långa instrumentala sekvenser, dyker det mot slutet av ”The quest” upp en någorlunda intressant låt för oss alla Beatles-fantaster. Texten till ”Mystery tour” handlar från början till slut om Beatles och en massa låttitlar nämns.
   En initierad vän av Doobie Brothers historia dömde ut bandets nya album ”Liberté” med orden ”fullständigt bedrövligt”. Det tog naturligtvis ned mina förväntningar när jag började lyssna. Inte överraskande tycker jag albumet är helt okej men helt opersonligt och och så där amerikanskt slätstruket som på inget sätt kan konkurrera med bandets tidigaste skivor.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (57)
Blogg (465)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (76)
Konserter (234)
Krönikor (173)
Larm (20)
Listor (52)
Maxi12" (35)
Minns (146)
Örebro (61)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< November 2021 >>
Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30          

Jan Lennell 17/01: Tack Håkan för en fin artikel och bra placering på denna klassiker i din list...

Jan Lennell 15/01: Fantastisk låt! Fantastisk röst! RIP, Ronnie!...

Jan Lennell 31/12: Som vanligt intressant lista. Damien Jurado måste jag kolla. Gary, Lindsey och ...

Björn 29/12: Alltid härligt att se en "degerförsere" i spalten, speciellt "rindar" Gôtt sl...

Björn 23/12: En synnerligen God Jul önskar jag redaktören och tack för ett väl utfört ar...

Zoli Mikoczy 11/12: Hej, Hur får man tag i boken? Borde väl gå även utan FB-konto? Hälsningar...

Peter Lundmark 10/12: Det är ju sånt här som är roligt med listor, den här skivan har jag nog int...

Peter Lundmark 9/12: Känns nästan ofattbart att det är 41 år sedan, känns som igår, tiden går ...

Jan Lennell 4/12: Fantastiskt album! Hörde det första gången via PA:t före en av de bästa kon...

Jarmo Anttila 1/12: "Labelled with love" är en fantastisk låt som håller efter 40 år....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.