Blogginlägg

Covers: Deep Purple

DEEP PURPLE: Turning to crime (Ear Music, 2021)

I ALLMÄNHET HAR HÅRDROCK ALDRIG VARIT min melodi men Deep Purple har jag naturligtvis följt genom åren, dock på distans. Har väl lyssnat lite slarvigt men jag har försökt att hålla mig uppdaterad om alla medlemsförändringar med intressanta sångare och musiker, exempelvis David Coverdale och Tommy Bolin, som har vandrat in och ut i det klassiska bandet.
   När jag ska friska upp mitt minne i ämnet märker jag att de senaste tjugo åren har varit en vit fläck i mitt medvetande. Men upptäcker nu, när jag får bandets coveralbum ”Turning to crime” i min hand, att bandets aktuella upplaga innehåller tre medlemmar som jag vill kalla originalmedlemmar från de klassiska åren 1970-73 och även 1984-89.
   Sångaren Ian Gillan kom tillbaka till bandet för andra gången 1992 och har varit bandet trogen sedan dess tillsammans med basisten Roger Glover och trummisen Ian Paice. ”Nye” gitarristen Steve Morse kom med redan 1994 (men lämnade bandet i våras...) och Don Airey på keyboards har varit medlem i tjugo år då Deep Purple-ikonen Jon Lord slutade.
   Så det var en otroligt rutinerad men gråhårig kvintett som förra året spelade in coverskivan ”Turning to crime”. Men det är inte så mycket fokus på själva bandet på den här skivan utan snarare låtmaterialet som är hämtat från 50-, 60- och 70-talet eller i ett fall ännu tidigare.
   Resultatet doftar förvånansvärt lite hårdrock. Det är väl egentligen bara Gillans wejlande som påminner om gamla tider, på resten av albumet uppträder Deep Purple som ett ganska traditionellt coverband. Speciellt på de äldsta låtarna ”Rockin’ Pneumonia And The Boogie Woogie Flu” och ”Let the good times roll” och där ett ganska traditionellt rock'n roll-piano tar stor plats medan Steve Morse-gitarren fått ett dämpat inflytande. Samma gäller albumets äldsta låt, en pubinfluerad ”The Battle Of New Orleans”, som Roger Glover unikt sjunger solo för första gången i Deep Purples drygt 50 år(!) långa karriär.
   Bandet har inte i första hand valt udda eller okända låtar, Bob Segers gamla ”Lucifer” är väl ett undantag, och plockat material från den konventionella pop- och rockbranschen. Sedan har de satsat all energi på att ge låtarna och arrangemangen ett uppdaterat sound utan att snegla mot klassisk hårdrock.
   Bandet sparkar sig loss rejält från säkerhetsbältet när de på inledningslåten tolkar Loves klassiker ”7 and 7 is”. En explosiv start på albumet som sätter nivån på en coverskiva som innehållsmässigt inte överraskar men låter hyfsat modern och stundtals intressant. Och med ett sound som håller ihop tajt fast skivan är pandemianpassat inspelad på distans.
   Ett bevis på att gruppen tagit coverkonceptet på allvar är tolkningen av Mitch Ryders ”Jenny take a ride!”. Precis som på originalet inkluderar de ”See see rider” och ”Jenny, Jenny” utan att nämna titlar vid namn.
   ”Turning to crime” är ett klart underhållande album där både blås, tjejkörer, fiol och dragspel vässat Bob Ezrin-produktionen. Men skivans avslutning är lite fadd, ett nästan åtta minuter långt och huvudsakligen instrumentalt medley dolt bakom samlingstiteln "Caught in the act". Versionen av ”Gimme Some Lovin'” är ett absolut bottennapp.


1) 7 And 7 Is (Arthur Lee)
1966. Singel med Love.
2) Rockin’ Pneumonia And The Boogie Woogie Flu (Huey “Piano” Smith)
1957. Singel med Huey “Piano” Smith & his Clowns.
3) Oh Well (Peter Green)
1969. Singel med Fleetwood Mac
4) Jenny Take A Ride! (Bob Crewe/Enotris Johnson/Richard Penniman)
1965. Singer med Mitch Ryder & The Detroit Wheels.
5) Watching The River Flow (Bob Dylan)
1971. Singel med låtskrivaren.
6) Let The Good Times Roll (Fleecy Moore/Sam Theard)
1946. Singel med Louis Jordan and His Tympany Five.
7) Dixie Chicken (Fred Martin/Lowell George)
1973. Från albumet med samma namn med Little Feat.
8) Shapes Of Things (James McCarty/Keith Relf/Paul Samwell-Smith)
1966. Singer med Yardbirds.
9) The Battle Of New Orleans (Jimmy Driftwood)
1959. Singel med Johnny Horton.
10) Lucifer (Bob Seger)
1970 Singel med The Bob Seger System.
11) White Room (Jack Bruce/Pete Brown)
1968. Singel med Cream
12) Caught In The Act [Medley: Going Down (Don Nix)/Green Onions (Stephen Cropper/Lewie Steinberg/Al Jackson Jr/Booker T. Jones)/Hot 'Lanta (Gregg Allman/Howard Allman/Richard Betts/Claude Trucks/Raymond Oakley/Johnny Johanson)/Dazed And Confused (Jimmy Page/Robert Plant)/Gimme Some Lovin' (Stephen Winwood/Muff Winwood/Spencer Davis)
1972/1962/1971/1967/1966. Singel med låtskrivaren/Singel med Booker T & the MG's/Från albumet "At Fillmore East" med The Allman Brothers Band/Från albumet "The Above Ground Sound of Jake Holmes" med Jake Holmes/Singel med The Spencer Davis Group.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.