Blogginlägg

Akustisk rock på ett personligt sätt

Bilder: Maria Elvi AlfredssonStaffan Ernestam och Mats Ronander bjöd på akustisk briljans och en populär repertoar.

MATS RONANDER & STAFFAN ERNESTAM
Svampen, Örebro 3 september 2021
Konsertlängd: 19:07-19:45 och 20:07-20:47 (78 min)
Min plats: Sittande längst bak i lokalen

INGET ONT SOM INTE HAR NÅGOT GOTT MED SIG. Trots ett kompakt mörker finns där någonstans ett ljus. Utan den hemska pandemin hade vi inte fått möjlighet att numera njuta av konserter i mindre och mer intima sammanhang. Och utan det senaste årets obehagligt overksamma konsertverksamhet bakom oss hade nog inte duon Mats Ronander/Staffan Ernestam börjat turnera tillsammans så just nu, några timmar efter en akustiskt laddad konsert, är det ren tillfredsställelse som infinner sig.
   Bara två röster, två akustiska gitarrer och ett (eller flera) munspel skapade en ovanligt finstämd konsert med full närvarokänsla. I det här sparsmakade formatet med lite dämpade förutsättningar krävs det inte så mycket mer än tämligen kända låtar. Det blev liksom unikt, udda och personligt fast repertoaren den här kvällen innehöll en minoritet originallåtar och covermaterialet var en majoritet.
   De akustiska gitarrerna lät så vackra att jag för ett ögonblick inte alls saknade elektricitet eller hög volym. Som med hjälp av Mats Ronanders alldeles briljanta munspel aldrig ens gränsade till samkväm utan blev akustisk rock på ett synnerligen personligt sätt.
   Jag kanske har upplevt Mats Malla Ronander på scen 30-40 gånger tidigare men aldrig så här personligt avskalat och akustiskt. I många av de underhållande mellansnacken, bland annat om textförfattaren Keith Reid och låten ”A whiter shade of pale”, missade han dock den personliga kopplingen till norra Örebro i allmänhet och närheten till Svampen i synnerhet. Blott ett stenkast från kvällens konsertlokal (och då menar jag bokstavligen ett stenkast), Bergslagsgatan 21G, växte Mats upp under skolåren på 60-talet. Och hade Norrbygården som sitt andra hem.
   En konsert som jag från början trodde skulle bli en lagom blandning av Ronander- och Ernestam-material blev till slut med ganska stor marginal en Mats Ronander-kavalkad av originallåtar och covers. Utan att jag kan invända det minsta blev gästfriheten tydlig när numera stockholmaren Ronander fick dominera vid mikrofonen som tillsammans med örebroaren Ernestams virtuositet på gitarr, och stundtals läcker slide, blev ett förstklassigt musikaliskt samarbete.
   Med Ronanders oerhörda rutin och djupa rötter i blues (Sonny Boy Williamson) plus åren som kompmusiker till Pugh Rogefeldt, Ted Gärdestad och faktiskt ABBA (i extralåten) blev repertoaren tillsammans med egna låtar en underhållande helhet.
   I det historiska tillbakablickandet i Mats Ronanders solomaterial var det en ynnest att få höra en låt från hans senaste album, förra årets ”Malla Motell”, som var värd så mycket mer än att drunkna i pandemihelvetet.
   Vid sidan av en Jeremias I Tröstlösa-låt, ”Ett märkvärdigt trä” (med bluesigt munspel av Ronander), bjöd Staffan Ernestam i första set på en Nils Ferlin-låt, ”Mitt hjärta är ditt”, som textmässigt faktiskt hade många likheter med Ronanders egen låt ”Balladen för Torsten och Sanne (Kärleken)” i andra set. Ett set som till hundra procent dominerades av Ronander som från fantastiskt fina ”Water from the moon” via ett sjok Dylan-låtar avslutades med Eric Claptons ”Wonderful tonight”.
   På en konsert som alltså avslutades med en ABBA-låt som sedan 1992 har varit finallåt på Mats Ronanders konserter.

Stum igen
Help me
Jag har en guldgruva
Can't stop the train
Mitt hjärta är ditt
Avenue Junot
Ett märkvärdig trä
A whiter shade of pale

Paus

Water from the moon
Man av sten
Balladen för Torsten och Sanne (Kärleken)
All along the watchtower
It takes a lot to laugh, it takes a train to cry
Knocking on heaven's door
Wonderful tonight

Extralåt

On and on and on

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.