Blogginlägg

ALL TIME BEST #86: "Suburban voodoo"

PAUL CARRACK: Suburban voodoo (F-Beat, 1982)

PAUL CARRACK BÖRJADE SIN KARRIÄR i den engelska proggrockgruppen Warm Dust och mellan 1970-72 gav bandet ut tre album. Delar av det bandet, inklusive Carrack, bildade Ace som snart etablerade sig i den alltmer växande pubrockbranschen. På bandets första album ”Five-A-side” fanns det en låt, ”How long” skriven av just Carrack, som blev bandets största hit men också en genuin evergreen som överlevt alla trender sedan dess. Trots ytterligare två album kunde Ace aldrig upprepa de kommersiella framgångarna och efter bandets uppbrott sommaren 1977 blev Carrack en frilansande musiker med en egen agenda.
   Först i Frankie Millers band, sedan med Roxy Music på både skiva och turné och inledde samtidigt en lågt profilerad solokarriär. 1980 spelade Carrack in och gav ut sitt första album i eget namn, ”Nightbird”, som trots hög musikalisk kvalité saknade det personliga och skivan försvann i mängden.
   1981 blev han under en kort tid fast medlem i Squeeze. Det var gruppens nye manager Jake Rivieras förslag och Carracks inhopp resulterade i gruppens bästa album, ”East side story”, och singeln ”Tempted” (som Carrack sjöng) blev bandets mest oförglömliga höjdpunkt på skiva.
   I den vevan, när Carrack var Squeeze-medlem och Riviera var manager, växte planerna för ännu ett soloalbum som kom att bli historiskt betydelsefullt för Carrack och hela hans karriär. I alla fall i mina öron.
   Via Riviera-kontakterna stod Carrack redan under Squeeze-tiden med ena benet i Nick Lowes organisation, som musiker i hans kompband His Noise To Go och samma band (fast då under namnet CC Riders) kompade även fru Lowe, Carlene Carter. Ett samarbete som resulterade i albumet ”Blue nun” där Carrack duettsjöng två låtar med Carlene. Paul Carrack var onekligen ett mycket hett namn under de här åren.
   Våren 1982 upplevde jag inom några månader både Squeeze, som Carrack hade lämnat, och Nick Lowe live. På Squeeze-konserten, på Ritz i Stockholm, fick Glenn Tilbrook sjunga ”Tempted” medan samma populära låt fanns med i Lowes låtlista i Brunnsparken i Örebro, och då sjöng givetvis Carrack låten.
   En måhända splittrad Paul Carrack-karriär pekade ändå spikrakt uppåt och när ”Suburban voodoo” dök upp på skiva hösten 1982 var det som att alla pusselbitarna hamnade på rätt plats vid rätt tidpunkt. Albumet, inspelat i Rockfield Studios, låter än idag synnerligen välproducerat, av Nick Lowe, välarrangerat med Lowe-kompisarna bakom sig och framfört av Paul Carrack som förstklassig sångare. Och ett stort plus för låtmaterialet där namn som Lowe, Carter och (givetvis) Carrack borgar för kvalité med stort K.
   Paul Carracks oövervinnerliga röstresurser hade gjort ”Tempted” till en hitlåt med Squeeze och tillsammans med Nick Lowes hitmässiga ambition som producent är Carrack uppenbart på jakt efter fler hits på ”Suburban voodoo”.

DEN STÄNDIGA DOFTEN AV MOTOWN och 60-tal genomsyrar både soundet och låtskrivandet på albumet som till övervägande del innehåller originalmaterial skrivet inom Carracks krets eller precis utanför. Exempelvis är ”Call me tonight” skriven av basisten Alan Spenner och ”I found love” av gitarristen Neil Hubbard, två rutinerade engelska musiker som inte fanns med på den här skivan men hjälpte till på Carracks första soloskiva, ”Nightbird” (1980).
   Även de tidigare arbetsgivarna Difford-Tilbrook bidrog med en låt, ”Out of touch”, som Squeeze precis hade givit ut på albumet ”Sweets from a stranger”. Carter/Lowe/Carracks låtskrivarsamarbete ”Don't give my heart a break” skulle för övrigt få nytt förtroende på Carlenes album ”C'est c bon” (1983).
   Kompet är alltså identiskt med det som fanns på skivorna med Nick Lowe, Carlene Carter och John Hiatt (”Riding with the king”) vid den här tidpunkten. Så både Martin Belmont, gitarr, James Eller, bas, och Bobby Irwin, trummor, återfinns i det homogena kompet. Där gitarren har en underordnad roll när piano/orgel-soundet regererar bland de många Motown-skumpande arrangemangen.
   Som sagt väldigt hitinriktat, tack vare Nick Lowes produktion, men ”Suburban voodoo” är som helhet ett album som försvunnit från pophistorien i allmänhet (och Spotify i synnerhet!) och tillhör så här i efterhand parenteserna i Paul Carracks senare så framgångsrika karriär som soloartist.
   Men vi ska glatt konstatera att en låt från skivan, ”I need you” (skriven av Carrack/Lowe/Belmont), blev en Top 40-hit i USA.
   Bara i Skandinavien släpptes ”Suburban voodoo” på det Jake Riviera-relaterade skivbolaget F-Beat. I övriga världen, även England, är det Epic-etikett på den officiella releasen. Det är till och med så komplicerat att skivnumret XXLP18, som min Carrack-skiva har, är identiskt med den engelska uitgåvan av Nick Lowes album ”The abominable showman” (som i Sverige har XXLP19...).

SYNNERLIGEN MOTOWN-INSPIRERADE ”I'm in love” tillhör topparna på Paul Carracks ”Suburban voodoo”.



/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.