Blogginlägg

Hilton Valentine (1943-2021)

HILTON VALENTINE HADE DET KLART MEST ELEGANTA namnet i The Animals men han blev aldrig den mest kände medlemmen i Newcastle-bandet. Däremot överlevde Hilton många olika konstellationer och återföreningar av gruppen genom åren och fick på slutet av sin karriär ”nöjet” att spela i Örebro vid två tillfällen.
   Gitarristen Hilton var med i originalbandet som 1959 började spela tillsammans under namnet The Alan Price Combo. Bandets vilda scenuppträdande fick publiken att beskriva medlemmarna som djur (animals) som fick bandet att ta namnet The Animals när sångaren Eric Burdon kom med 1963.
   Trots sitt fina namn, han föddes som Hilton Stewart Paterson Valentine, och sin position som gitarrist fick han under bandets kommersiellt mest framgångsrika period, 1964-1966, stå i skuggan av Burdon och Alan Price. Men under de här åren radade bandet upp hit på hit, från genombrottet ”Baby let me take you home” (1964) via klassikern ”The house of the rising sun” (1964) till klockrena succéer som ”Bring it on home to me”, ”We gotta get out of this place” och ”It's my life” (samtliga 1965).
   Price lämnade bandet 1965 för en solokarriär och i slutet av 60-talet fick en annan Animals-medlem, basisten Chas Chandler, stora rubriker som manager åt Jimi Hendrix.
   Original-Animals sprack 1966, både namnet och Eric Burdon flyttade till USA, och förutom några tillfälliga återföreningar 1975/76 och 1983 spelade Hilton under flera decennier en tillbakadragen roll i engelskt musikliv. Innan han och originaltrumnmisen John Steel återbildade The Animals på 90-talet. Och det var under den perioden som bandet besökte Örebro vid två tillfällen. Första gången, 1997, annonserades de av rättighetsskäl som Animals II men 2000 hette bandet helt enkelt The Animals igen.
   Under de här sista åren, Hilton lämnade bandet 2001, hade The Animals av förklarliga skäl svårt att hitta starka sångare som kunde matcha Eric Burdons tyngd och makalösa röstresurser till den starka repertoaren av hitlåtar. Varken Robert Kane (1997) eller Tony Liddle (2000) lyckades axla Burdons mantel. Och jag lyckades inte heller nämna Hilton Valentines insatser vid namn i någon av recensionerna...
   Hilton Valentine avled igår 29 januari 2021.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.