Blogginlägg

Krönika: Juni 1989

Det låter i den här krönikan som att jag fick mycket brev och klagomål men faktum är att det var sällan som läsare protesterade mot innehållet i mina popspalter. Det här brevet från en engagerad och Jethro Tull- och Pink Floyd-älskande läsare är mer ett undantag.
 
Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 13/6 1989.
 
DET KOM ETT BREV

ATT VARA ROCKSKIBENT ÄR INTE BARA en dans på rosor. Att diskutera Tamla Motown med dj Göran i baren på Ritz är helt okej. Att träffa och intervjua nya svenska rockstjärnor är också inspirerande. Ångesten om sin egen otillräcklighet och begränsade möjligheter är dock mindre tillfredsställande. Därför förstår jag till viss del många brev och telefonsamtal med klagomål.
   Fick ett brev från Jörgen Levinsson för ett tag sedan som under rubriken ”En tanke om rockjournalistik” levererar kritik och synpunkter på den här spaltens innehåll och mina åsikter eller – enligt honom – brist på åsikter. Han skriver:
   ”Enligt min uppfattning skall en rockskribent bevaka viktiga händelser inom rockbranschen. Intressanta albumutgivningar, turnéer med mera, En rocksida ska vara allmänhetens öga mot rockvärlden där man kan hämta information om när olika band ger ut nya skivor, när och var turnéer rullar igång.
   Tyvärr verkar Håkan Pettersson på Nerikes Allehanda fått det hela totalt om bakfoten. För det första verkar han leva med ett lillebrorskomplex till Expressens rockskrivent Måns Ivarsson. Någon egen åsikt om rockmusik verkar han knappast ha utan böjer sig villigt för en ”kulturtrend” som för tillfället genomsyrar svensk rockjournalistik.
   Ett mycket bra exempel på Håkan Pettersson ineffektiva och nonchalanta bevakning av rockhändelser i världen är Jethro Tulls 20-årsjubileum förra året. De fick en grammy för albumet, en bejublad USA- och Europaturné, samlingsbox på 5 album samt en video. En av de få grupper från 70-talet som fortfarande håller mycket hög klass, drar mycket folk till konserterna och säljer mycket skivor.
   Allt detta har passerat utan att Håkan Pettersson ens har bemödat sig med en notis. Hellre serverar han oss Tim Finn från Split Enz, Cyndi Lauper, Dion DiMucci med flera.
   Men kan lugnt fråga sig om Håkan Pettersson över huvudtaget kommer att bevaka Pink Floyds spelningar i Sverige eller om de anses ute bara för att de startade upp på 70-talet och fortfarande håller starka positioner.
   Allmänheten blir väl serverad en helsida om Thomas DiLeva eller någon annan ”kulturell trendbildare”. Nej, du, tänk om och börja bevaka det som hände i rockvärlden istället för dina personliga favoriter (eller kanske Måns favoriter). Att ej ens bemöda sig med en notis över det Jethro Tull gav oss 1988 är fanimej tjänstefel, Håkan!”

SVAR:
   Ja, Jörgen, det här jobbet handlar om tre saker: prioritering, tycke och smak. Därför kan man inte tillfredsställa allas önskemål. Hur gärna man än vill.
   Nog är man beredd på kritik som recensent i en tidning men att den skulle från det här hållet är överraskande. Kan tänka mig att älskarna av hiphop, Tracks-musik och lokala rockgrupper känner sig ännu mer missbelåtna.
   Är inte anställd för att skriva heltäckande om det vida begreppet rock och pop. Därför blir min rockkrönika var fjortonde dag en högst personlig bild av skivutbudet. Jag anser att DiLeva har en intressantare framtoning än Pink Floyd eller Jethro Tull av idag. Jag recenserade deras senaste skivor om än inte under några stora rubriker.
   Åsikterna är mina egna och inte Måns Ivarssons som Jörgen Levinsson tror. Har man recenserat skivor i Allehanda i närmare tjugo år så vet man vad man själv tycker utan att behöva snegla på andras åsikter.
   Det är befängt att tro att jag kopierar någon som skrivit musik i Expressen i fyra-fem år då jag i själva verket haft egna åsikter om rock och pop i 26 år och förmedlat dem i Allehanda sedan 1970. Då för övrigt Pink Floyd och Jethro Tull verkligen var något att skriva om.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.