Blogginlägg

Covers: Steve Earle

STEVE EARLE & THE DUKES: J.T. (New West, 2021)

COVERALBUM SOM UTESLUTANDE INNEHÅLLER COVERS av en enda låtskrivare eller artist, många artister har ju exempelvis valt att ensidigt tolka Bob Dylan, är ju lika mycket en hyllningsskiva eller tribut. Men jag har under alla år jag har skrivit om den typen av coveralbum ändå kategoriserat dem som konventionella coveralbum. Steve Earles senaste färska album är ju faktiskt en ren och skär hyllningsplatta till sin son Justin Townes som dog tidigt i höstas efter en oavsktlig överdos. En gripande och hjärtknipande skiva och en finstämd återblick på Justins hela skivproduktion. Låtarna är hämtade från sex av Justin Townes åtta album och en låt från Justins första tidiga ep.
   Steve har tidigare gjort hyllningsskivor till sina två förebilder, Townes Van Zandt och Guy Clark, men när han väljer att göra en skiva med låtar av sin nyligen avlidna son blir det av naturliga skäl så mycket mer sorgligt utan att materialet eller arrangemangen i sig doftar tragedi och elände.
   Han har gått in i studion med sitt välrenommerade och skickliga kompband The Dukes och har valt att göra Justin Townes låtar på sitt sätt med sin sedvanligt brummande brustna stämma. Men den här gången uppfattar jag röst, arrangemang och känsloläget som lite lättare och luftigare än tidigare. Och bandet lägger till och drar ifrån med samma frihet och musikaliska skicklighet där fioltjejen Eleanor Whitmore och gitarristen Chris Masterson spelar en typ av huvudroll. Men båda spelar också mandolin, liksom Steve själv, och tillsammans med pedal steel-musikern Ricky Ray Jackson, som också spelar dobro, landar musiken ofta i en skön blandning mittemellan folkmusik och country och americana.
   Skivan inleds med bluegrasskryddade ”I don't care” med fiolen som drivande instrument i arrangemanget. Svängigt och nästan dansant på det gammalmodiga sättet. Sedan blir materialet än mer traditionellt och nästan 30-talsinfluerat i ”Ain't glad I'm leaving”. Den låten, liksom ytterligare tre på albumet, är hämtad från Justin Townes album ”The good life” vars titel kanske ändå ska ge en positiv känsla i allt vemod.
   ”Maria” är en av höjdpunkterna på skivan, en lite rockigare och uppsluppen låt där steelguitar och mandolin sätter stor prägel. I ”Far away in another town” blir det mer dämpat och lite sorgligare med hjälp av orgeln och den gråtande steelguitaren.
   Men det är de smittande bluegrassrytmerna och den snabba folkmusiken, som i ”They killed John Henry” där det ibland gränsar till gospel, som ger ”J.T.” en homogen känsla. Och direkt därefter följer skivans vackraste stund, ”Turn out the lights”.
   Skivan rör sig även åt andra musikaliska håll. På ”Champagne corolla” blir det nästan rockabilly. Svängigt fast på det luftigare sättet. Och i ”The Saint Of Lost Causes” tar skivan en annan vändning i långsam tung mardrömsliknande rock. En nervig twanggitarr, fiol och munspel ackompanjerar Steve som pratar mer än han sjunger.
   Mot slutet kommer ”Harlem River Blues”, Justin Townes kanske mest kända låt, och soundet är tillbaka i det traditionella och fiolrockiga. En typ av final på skivan innan Steve blir känslig på allvar.
   I ”Last words”, Steves egen text till egen melodi, sammanfattar han sina sorgliga tankar och tvingas trots allt se det ljusa i tillvaron. Allt till komp av en avskalad akustisk gitarr.


1. I Don't Care (Justin Townes Earle) 01:54
2007. Från ep:n ”Yuma”.
2. Ain't Glad I'm Leaving (Justin Townes Earle) 02:52
2008. Från albumet ”The good life”.
3. Maria (Justin Townes Earle) 02:46
2012. Från albumet ”Nothing's Gonna Change the Way You Feel About Me Now”
4. Far Away In Another Town (Justin Townes Earle/Scotty Melton) 03:06
2008. Från albumet ”The good life”.
5. They Killed John Henry (Justin Townes Earle) 02:34
2009. Från albumet ”Midnight at the movies”.
6. Turn Out My Lights (Justin Townes Earle/Scotty Melton) 02:35
2008. Från albumet ”The good life”.
7. Lone Pine Hill (Justin Townes Earle) 02:43
2008. Från albumet ”The good life”.
8. Champagne Corolla (Justin Townes Earle) 03:35
2017. Från albumet ”Kids in the street”.
9. The Saint Of Lost Causes (Justin Townes Earle) 05:01
2019. Från albumet med samma namn.
10. Harlem River Blues (Justin Townes Earle) 03:10
2010. Från albumet med samma namn.
11. Last Words (Steve Earle) 04:21
Original.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.