Blogginlägg

Krönika: November 1988

Vi har ju lärt oss med åren att allt är relativt. Redan 1988, 32 år sedan, beskrev jag i den här krönikan Ulf Lundells karriär som lång och makalös. Den långa texten är också en i korta drag beskrivning av hans karrär med tyngpunkt på konserthistorien, främst i Örebro. När jag nämner konsertlängden vid ett tillfälle, en timme och 40 minuter, förstår jag att mycket vatten har flutit under broarna.
 
Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 29/11 1988.
 
TVÄRA KAST I ULF LUNDELLS LÅNGA KARRIÄR

ULF LUNDELLS MAKALÖSA KARRIÄR är den ojämförligt största i rockbranschen Sverige någonsin. Under drygt tretton år har han visat upp många olika sidor. Både musikaliskt och känslomässigt har han hela tiden pendlat kraftigt mellan svårmod och lycka, mellan bitterhet och passion. Tvära kast har särpräglat hans skivor och med den senaste, ”Evangeline”, trampar han in på tidigare helt okänd mark.
   Hela Ulf Lundells liv har varit en paradox. Med tolv album, elva turnéer, sex romaner, tre diktsamlingar och flera filmmanus bakom sig har han arbetat otroligt hårt och även presterat ovanligt mycket.
   Den Lundell jag har mött under närmare tio års tid före, under och efter konserter har längtat hem till lugn och ro och bort från strålkastarna. På den punkten är den just nu pågående konsertturnén ett tecken på att Ulf Lundell nu trivs i det lugnare och nyktrare tempot.
   Det är klart att de första konserterna på gamla Prisma i Örebro med Nature inte var så välspelade och inte så musikaliskt perfekta när det närmade sig andra konserthalvans slut men känslan fanns alltid där när coverlåtarna plockades fram.
   Och inte var konserten sommaren 1985 helt suverän eller i klass med dubbelalbumet ”Den vassa eggen” som skulle följa senare på hösten.
   Svårförklarliga omständigheter har gjort att Ulf Lundell på sin pågående turné ”undviker” Örebro. Närmare bestämt är det hans management, EMA-Telstar i Stockholm, som ena veckan dömde ut Ishallen åt Lundell för att nästa vecka godkänna lokalen för Roxette...
   Ett beklämmande beslut som går ut över alla hängivna Lundell-fans i Örebro. Även den nuvarande mer dämpade formen av Lundell-show går hem i en ishall. Själv såg jag konserten på Rocklunda i Västerås och det är bara att tycka synd om örebroarna och gratulera de som tar sig till Karlskoga nästa fredag.
   Örebro och Ulf Lundell har alltid haft ett speciellt förhållande till varandra så det känns onekligen ovant att sakna staden i turnéplanen den här gången.
   När Lundell var ung och grön och knappast mogen att möta en konserttpublik kom han i kontakt med Nature som hade sin rötter i Örebro. Lasse Wellander, Mats Ronander och de andra killarna i bandet gav honom det välbehövliga stöd som krävdes.
   De fem konserter han gjorde under åren 1976 och 1978 på Prisma med Nature eller delar av gruppen var tidigt hemmaplan för Lundell. En till bristningsgränsen fullsatt klubb sjöng redan på den tiden allsång till ”67-67”.
   Populariteten skulle sedan bara öka när Lundell med nytt manskap drog in i Konserthuset under åren 1979 och 1980. Idoldyrkandet och pressen på honom som person ökade ytterligare.
   Två konserter på två kvällar oktober 1980 står än idag, när historien skrivs, för något stort och betydande musikaliskt men satte också punkt för den levande Lundell i mänskliga lokaler.

1982, NÄSTA GÅNG LUNDELL STOD PÅ SVENSK konsertscen, blev i många stycken ett oöverträffat år för honom. Sommarturnén började i ösregn den sista juni i Brunnsparken i Örebro.
   Den kanske mest klassiska av alla Lundell-konserter började med en ny fantastisk rocklåt, ”Kär och galen”, och slutade efter en timme och 40 minuter med den då nya konsertavslutaren ”Snart kommer änglarna att landa”. 3 200 lyckliga Lundell-fans sjöng livligt och skapade kaotisk upphetsning mot slutet.
   Samma år på hösten nådde Lundell sin kulmen som skivartist ned albumet ”Kär och galen”. Dragplåstret och den näst intill nya nationalsången ”Öppna landskap” gjorde att skivan sålts kring 300 000 ex.
   Även den höstens Lundells-konsert var något häpnadsväckande och bra. Bättre har jag aldrig sett Lundell! Konsertlängden var kring det absolut perfekta två och en halvtimme och hela Idrottshuset kokade av upphetsning.
   Ingen, absolut ingen, funderade vid den tidpunkten på att lokalen faktiskt saknade akustik...
   Konsertåret 1985 vill Ulf Lundell nog helst glömma. Konserterna på sommaren var långa och vingliga och när han nådde Örebro som näst sista spelning var det inte bara en besvärande hälsporre som hindrade honom från att göra sitt bästa.
   Efter otroligt många spekulationer och rykten, ett fantastiskt album (”Den vassa eggen”) och en försenad turnépremiär var det många som kom till Falun för drygt tre år sedan för att, som de trodde, se Ulf Lundell misslyckas.
   Han gjorde då det omöjliga i en oerhört pressad situation och presterade en helt igenom perfekt genomförd konsert. Rösten höll dock inte hela turnén och rykten och missförstånd surrade.
   Redan under den turnén talades hos arrangörskretsar om att Lundell gjort sitt i de stora sammanhangen och lokalerna. Det viskades om klubbturnéer, nedbantade produktioner och själv frågade jag om epoken Lundell nu var slut.
   Inför den här turnén som pågår just nu har Lundell själv talat om elefantjakten inom rockmusiken. Albumet ”Evangeline” är en dämpad och smått akustisk skiva. Ändå inledde han turnén med maratonföreställningar men efter mycket kritik, uppmärksammade förändringar i kompbandet så har han nu trimmat ned repertoaren både i mängd och musikaliskt.
   Nu sjunger Ulf Lundell bättre och står distansen ut på ett helt annat sätt än tidigare.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.