Blogginlägg

Edwards skräckinjagande intensiva röst

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 25/5 2004.

DAVID EUGENE EDWARDS
BRO. DANIELSON
SUFJAN STEVENS
Klubb Söndag/Strömpis, Örebro 23 maj 2004

Avslutningen på den här säsongens Klubb Söndag-arrangemang blev en trestegsraket med väldigt varierande innehåll. Det amerikanska turnépaketet med Bro. Danielson, Sufjan Stevens och David Eugene Edwards nådde på söndagskvällen Örebro och Strömpis på sin korta men exklusiva turné i Sverige.
   Så unikt att det faktiskt var 16 Horsepower-medlemmen Edwards första soloturné och det var inte överraskande han som fick den största publikresponsen efter en dryg timme på scenen.
   Det fanns gemensamma paralleller mellan alla artisterna i turnépaketet, exempelvis kompade de varandra till och från, men musikaliskt och soundmässigt var det tre tveklöst olika artister som satt och stod på scen.
   Bro. Danielsson, eller Daniel Smith som han egentligen heter, stod utklädd till ett frukträd(!), spelade gitarr och sjöng med en gäll falsett som vore han medlem av Mora Träsk. Med trummor och Sufjan Stevens på gitarr/banjo i bandet så blev det några suggestivt starka stunder men ändå udda och väldigt annorlunda.
   Då var Sufjan Stevens spröda sånger av större musikaliskt värde. I ett framträdande, som formade sig till en geografilektion om Michigan, som växte till sig och han avslutade bedårande vackert på tramporgel. Från Stevens viskande stämma till David Eugene Edwards skräckinjagande intensiva röst är det bokstavligen långt men musikaliskt är de två artisterna bara olika grenar på samma träd.
   Som soloartist hade Edwards inte så många hästkrafter med sig men med sådan passion och glöd i de innerliga textraderna och en sammanbiten intensitet i gitarr- och banjospelet var det nog ingen i den 210-hövdade publiken som saknade något kompband.
   Till höger på scenen satt Edwards under hela framträdandet. Koncentrerad och otroligt fokuserad stampade han stundtals takten så ridåerna skakade. Och tillsammans med spöklika bakgrundsljud byggdes det upp stämningar som var både skrämmande och omtumlande.
   Att amerikanen Edwards har en stor och hängiven publik i Europa kan nog förklaras med att hans musik i många stycken påminner om brittisk folkmusik, jigs-liknande låtformationer som på scen blev än mer tydliga.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.