Blogginlägg

Edwards skräckinjagande intensiva röst

Postad: 2004-05-25 15:39
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 25/5 2004.

DAVID EUGENE EDWARDS
BRO. DANIELSON
SUFJAN STEVENS
Klubb Söndag/Strömpis, Örebro 23 maj 2004


Avslutningen på den här säsongens Klubb Söndag-arrangemang blev en trestegsraket med väldigt varierande innehåll. Det amerikanska turnépaketet med Bro. Danielson, Sufjan Stevens och David Eugene Edwards nådde på söndagskvällen Örebro och Strömpis på sin korta men exklusiva turné i Sverige.
   Så unikt att det faktiskt var 16 Horsepower-medlemmen Edwards första soloturné och det var inte överraskande han som fick den största publikresponsen efter en dryg timme på scenen.
   Det fanns gemensamma paralleller mellan alla artisterna i turnépaketet, exempelvis kompade de varandra till och från, men musikaliskt och soundmässigt var det tre tveklöst olika artister som satt och stod på scen.
   Bro. Danielsson, eller Daniel Smith som han egentligen heter, stod utklädd till ett frukträd(!), spelade gitarr och sjöng med en gäll falsett som vore han medlem av Mora Träsk. Med trummor och Sufjan Stevens på gitarr/banjo i bandet så blev det några suggestivt starka stunder men ändå udda och väldigt annorlunda.
   Då var Sufjan Stevens spröda sånger av större musikaliskt värde. I ett framträdande, som formade sig till en geografilektion om Michigan, som växte till sig och han avslutade bedårande vackert på tramporgel. Från Stevens viskande stämma till David Eugene Edwards skräckinjagande intensiva röst är det bokstavligen långt men musikaliskt är de två artisterna bara olika grenar på samma träd.
   Som soloartist hade Edwards inte så många hästkrafter med sig men med sådan passion och glöd i de innerliga textraderna och en sammanbiten intensitet i gitarr- och banjospelet var det nog ingen i den 210-hövdade publiken som saknade något kompband.
   Till höger på scenen satt Edwards under hela framträdandet. Koncentrerad och otroligt fokuserad stampade han stundtals takten så ridåerna skakade. Och tillsammans med spöklika bakgrundsljud byggdes det upp stämningar som var både skrämmande och omtumlande.
   Att amerikanen Edwards har en stor och hängiven publik i Europa kan nog förklaras med att hans musik i många stycken påminner om brittisk folkmusik, jigs-liknande låtformationer som på scen blev än mer tydliga.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (434)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (19)
Jul (70)
Konserter (225)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (49)
Maxi12" (35)
Minns (127)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Maj 2004 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31            

Björn Stein 6/06: Jag såg Lars Winnerbäck, innan jag läste under bilden......

Tommy Mannfolk 31/05: Har Cantona Albumet, frågan är vilket av alla dessa lag är Ians lag? ...

Jan Arne Martin Lennell 26/05: Alltid lär man sig något nytt! Läser denna artikel och upptäcker till min f...

Kjell J 19/05: Verkligen trist att höra, lärde om Moon Martin via Lennart P, när det begav s...

Lennart Grönfelt 15/05: Fick liveskivan av en kompis 70 som inte tyckte den va något att ha, gick hem o...

Lars Thorstenson 14/05: Hamnade här efter jag hört att Moon tragiskt nog nyligen gått bort. Denna sor...

Jan Lennell 12/05: Fantastiskt album! En av de bättre låtarna tycker jag även är gospelrökaren...

Björn Stein 9/05: True Legend R.I.P, bara Jerry Lee Lewis kvar!...

Björn Stein 1/05: Instämmer helt med dig, hjärtat klarar knappt av att lyssna. Värdigt, tänker...

Håkan Gustafsson 29/04: Väldigt bra konsert! Jag inser alltid hur viktig Jalle Lorensson är för sound...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.