Blogginlägg

LIVEALBUM #17: Thin Lizzy

Postad: 2021-01-25 07:55
Kategori: Bästa livealbum

THIN LIZZY: Live and dangerous (Vertigo, 1978)

SKA MAN NOGGRANT ANALYSERA THIN LIZZYS karriär som rockgrupp är nog åren 1976 till 1978 de största i bandets historia. Det var då Phil Lynott & Co hade en stabil sättning, producerade sina mest framgångsrika album ”Jailbreak” (1976), ”Johnny the fox” (1976) och ”Bad reputation” (1977) och det var just på turnéerna under de åren som livedubbelalbumet ”Live and dangerous” spelades in. Kort sagt var liveinspelningarna höjdpunkten på bandets hela historia.
   Sättningen med två gitarrister, amerikanen Scott Gorham och skotten Brian Robertson under de här åren, kom ju att bli just historisk och bildade något av skola för grupper i den tyngre viktklassen. Bandet hade idén med två parallellgitarrister redan innan Gorham/Robertson dök upp sommaren 1974 men tysken Andy Gee (Andreas Gröber), från bandet Ellis, och John Du Cann, från Atomic Rooster, blev bara ett kort mellanspel på en turné våren 1974.
   Inspelningarna för ”Live and dangerous” gjordes under två år, som jag inledningsvis graderade som Thin Lizzys viktigaste, på tre olika platser i världen, London (1976), Philadelphia (1977) och Toronto (1977). Och majoriteten av låtarna på skivan är inte överraskande hämtade från de ovan nämnda studioskivorna med stor dominans, fem låtar, av ”Jailbreak”-albumet.
   Ändå var det försäljningsframgången för ”Bad reputation” som gav idén på en liveinspelad skiva. Och lockade fram den flitigt arbetande skivproducenten Tony Visconti att bli ansvarig för ljud och produktion. Hans produktion var nyckeln till ”Bad reputation”-succén, plus starka Lynott-låtar som ”Dancing in the moonlight” och ”Southbound” (som finns med på liveskivan), och nu blev det han som gjorde att ”Live and dangerous” har det kompromisslösa sound som alla liveskivor borde ha.
   Viscontis agenda var vid det här tillfället fullspikad men han klämde in Thin Lizzy-jobbet mellan Bowie-albumet ”Heroes” och album han skulle producera för Steve Gibbons Band, The Radiators och Rick Wakeman samtidigt som han höll på att lansera det egna skivbolaget Good Earth.
   Högst upp på Phil Lynotts önskelista stod just då ett nytt Visconti-producerat studioalbum men det projektet skrinlades för stunden, och skulle inte materialiseras förrän 1979 med ”Black rose”, och all energi koncentrerades på en genomgång av en massa livematerial. Planen var att göra det på två veckor men det tog åtta! 30 timmars inspelningar skulle mixas ned till blott en timme och 16 minuter.
   Tekniska problem med de ursprungliga inspelningarna gjorde att det i efterhand krävdes en del pålägg och nya mixningar som genomfördes i Des Dames Studion i Paris i januari 1978 innan den så gott som klassiska livedubbel-skivan släpptes i juni samma år.
   Trots en del nödvändiga knep i efterhand är Thin Lizzy elektriska möte med en exalterad publik på ”Live and dangerous” ett musikhistoriskt levande tillfälle.


1

1. "Jailbreak"(Phil Lynott) 4:31
2. "Emerald" (Scott Gorham/Brian Robertson/Brian Downey/Phil Lynott) 4:18
3. "South Bound" (Phil Lynott) 4:44
4. "Rosalie/Cowgirl's Song" (Bob Seger/Phil Lynott/Brian Downey) 4:00

2

5. "Dancing in the Moonlight (It's Caught Me in Its Spotlight)" (Phil Lynott) 3:50
6. "Massacre" (Phil Lynott/Scott Gorham/Brian Downey) 2:46
7. "Still in Love with You" (Phil Lynott) 7:40
8. "Johnny the Fox Meets Jimmy the Weed" (Phil Lynott/Scott Gorham/Brian Downey) 3:32

3

1. "Cowboy Song" (Phil Lynott/Brian Downey) 4:40
2. "The Boys Are Back in Town" (Phil Lynott) 4:30
3. "Don't Believe a Word" (Phil Lynott) 2:05
4. "Warriors" (Phil Lynott/Scott Gorham) 3:52
5. "Are You Ready" (Phil Lynott/Scott Gorham/Brian Downey/Brian Robertson) 2:40

4

6. "Suicide" (Phil Lynott) 5:00
7. "Sha La La" (Phil Lynott/Brian Downey) 4:18
8. "Baby Drives Me Crazy" (Phil Lynott/Scott Gorham/Brian Downey/Brian Robertson) 6:36
9. "The Rocker" (Phil Lynott/Brian Downey/Eric Bell) 3:58

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (449)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Grupper (16)
Jul (76)
Konserter (233)
Krönikor (161)
Larm (20)
Listor (50)
Maxi12" (35)
Minns (140)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Januari 2021 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 31

Håkan Gustavsson 22/02: Hej! När kommer recensionen på Kjell Anderssons bok?...

Jan Arne Martin Lennell 20/02: Tack för tips...igen! Fantastiskt album! Finns den på CD?...

Björn Stein 8/02: Sorgligt, tack Håkan för att du har koll på det som sker. Blir att gräva i v...

Johan S 5/02: Härlig läsning! Känner igen mig i den där passionen. Hur magiskt det kände...

Fredrik Henriksson 21/01: Hej! Elton John var i Stockholm 1970. Min farmor hämtade honom på Arlanda...

Per-Ove 18/01: Någon som vet vilka år under 80-talet som Elton John Spelade i Stockholm/issta...

Mats Jarl 13/01: Nej, Clapton spelade bara med Bluesbreakers i England. John Mayall's första tur...

Björn Stein 12/01: Bente från 3 september 1975. Skär genom märg och ben 45 år senare...vilken v...

Jan Arne Martin Lennell 6/01: Ha, ha! Skrev nyss en kommentar på detta inlägg bl a om att albumet ej gick at...

Jan Arne Martin Lennell 6/01: Sitter och surfar på din sida. Denna har jag helt missat. Måste tyvärr erkän...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.