Blogginlägg
”A day of celebration”
ARTOMUS FRIENDSHIP
A day of celebration
(Artomus)
DET ÄR MÄRKVÄRDIGT HUR MÅNGA ARTISTER med jämtländska rötter som har kommit i min väg under senare år. Jag tänker inte bara på Ellen Sundberg och hennes kvalitativa kompband The Widowmakers som efter ett idogt turnerande till slut slog igenom nationellt. Nej, jag har tidigare skrivit om skivor med Landstrom, Eastwick, Micke Jönsson och The Tor Guides som alla har Jämtland som hemvist. Och nu dyker det upp ytterligare ett namn på den jämtländska musikkartan, Artomus Friendship.
Gruppen, som leds av Staffan Eriksson och är bosatt i Offerdal strax norr om Östersund, har en ganska flexibel sättning. Kärnan är en kvartett men ett tiotal andra musiker och sångare går ut och in i de olika låtarna. Förklaringen är att inspelningen av albumet har pågått av och till under de senaste fem-sex åren.
Staffan står bakom majoriteten av låtarna, spelar genomgående gitarr och flera andra instrument (inte minst ett glödande munspel), men överlåter gärna sångmikrofonen till Anders Kronlund och Michael Klemmér. På de två bonuslåtarna dyker det dessutom upp ytterligare två namn från kretsen runt bandet.
Beskrivningen av innehållet på gruppens första album kanske låter som att det är lite ofokuserat och spontant men jag upplever ”A day of celebration” som tveklöst homogen och målmedveten och ofta med en härlig popklang i soundet.
Staffan vill framhålla att det är Beatles klassiska album ”Revolver” som har influerat tillkomsten av låtarna. Jag håller med, förutom flera slagkraftiga popmästerverk finns tydliga rötter till det innovativa 60-talssoundet med små inpass med både trumpet, cello och en sitarklingande gitarr representerade.
För att inte riktigt hamna i nostalgins blaskiga träsk finns här en otrolig energi i popharmonierna och de melodiska gitarriffen. Något som i skivans mest lyckade stunder, lyssna bara på den inledande titellåten, ”Give it back” och ”Criminal minds”, känns otroligt fräscht med en starkt underhållande karaktär. Den klassiska powerpopgenren är tillbaka!
Introt på den sistnämnda låten hade kunnat platsa på Rutles-plattan där Neil Innes gjorde allt för att kopiera Beatles-låtar som ändå blev originella skapelser.
Staffan & Co är kanske inte lika övertygande eller personliga på det mindre temposnabba materialet men faktum är att refrängen på ”You are not alone” finns kvar i huvudet långt efter lyssning varken jag vill det eller inte.
/ Håkan
00: #22. A CAMP
INTERVJUER 74-94: Mats Ronander (1984)
<< | November 2019 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | ||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...
Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...


Kommentarer till blogginlägget: