Blogginlägg
Höstarna på Rockmagasinet något att minnas
Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 1/10 1999.
Vi står inför den kanske mest hektiska konserthösten på år och dag i Örebro. Det har inte alltid varit så. Så sent som för tre år sedan, 1996, stod vi öga mot öga med en av de tunnaste, fattigaste konserthöstarna i Örebros historia.
Under det årets Slottsfestival tömde staden alla resurser på Slottsfestivalen, med toppartister som Kent, Hoola Bandoola och Orup, för att sedan gå in i en djup, lång sömn under alla höstmånader När vi mitt i all tristess och tystnad ändå blev lovade en unik konsert med Kajsa Grytt och Malena Jönsson så ställdes den naturligtvis in på grund av sjukdom. Så att mörkret, tystnaden och likgiltigheten kunde fortsätta gå hand i hand hösten ut.
Nej, annat var det på gamla Rockmagasinets tid på 80-talet. Då var höstsäsongen levande och händelserik. I en spartansk och enkel konsertlokal som inte alltid lockade fullt med folk. Men det är med sentimentala känslor jag tänker tillbaka på de gyllene åren mellan 1983 och 1989.
En höst (83) kunde exempelvis Imperiet och Nomads spela inom en vecka där. Wilmer X, då ännu inte det breda svenska folkets band, värmde skönt en kväll sent i november 1984.
För att inte tala om december samma år. Då Billy Bragg ensam stod på Rockmagasinets scen (med extremt låg takhöjd) och var lika rolig i mun som han sjöng sina starka sånger. Extralåten, medley på "Louie Louie", "Wild thing" och "Hang on Sloopy", tillsammans med Örebrobandet Crew Of Corps var ren bonus.
Några veckor senare kom Nico, Velvet Underground-tjejen, och gjorde en märklig men också personlig konsert på det lilla, anspråkslösa men beryktade Rockmagasinet. En helt annan höst (89) spelade engelsmannen Robyn Hitchcock där och även Chris Bailey med sitt Saints.
Men allt var givetvis inte till belåtenhet på Rockmagasinet eller ens i närheten av intressant som myten genom åren förstorat den till. Vem minns i dag grupper som Play Dead, Dansdepartementet, Inca Babies, Guana Batz och Living In Texas? Inte jag i alla fall.
Jag har bevisligen upplevt konserterna, några har jag recenserat, men jag kan inte påstå att de gav några djupare intryck. Eller som jag en gång skrev om den engelska gruppen Play Deads konsert: "Överraskad efter två låtar men rejält uttråkad efter tre..." Måtte konserthösten 1999 lämna djupare spår än så efter sig.
/ Håkan
Lolita Pops historia 1979-1999
”Run devil run”
<< | Oktober 1999 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | ||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...
Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...


Kommentarer till blogginlägget: