Blogginlägg

Sexsmith påminner om Tim Hardin

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 2/7 1999.

Semesterveckan är också en tid för sammanfattning. I år blev veckan till en kraftfull paus på vårens strida strömmar av nya skivor. Således reserverades ett litet anspråkslöst hörn i resväskan åt många av det första halvårets bästa skivor. För att det slutgiltiga bokslutet skulle bli så genomtänkt som möjligt.
   Men när vädret pÃ¥ den där Backafallsön mitt i Öresund, där man frÃ¥n samma punkt kan spana in sÃ¥väl Helsingör som Köpenhamn, överträffar förväntningarna och dagarna i huvudsak tillbringas pÃ¥ cykel och inte i hängmattan blir lyssningarna sporadiska men ändÃ¥ helt klargörande.
    När nÃ¥gra av Ã¥rets bästa skivor med artister som Tom Petty, Magnus Lindberg, Paul Westerberg, Eva Dahlgren och Steve Earle alla vid närmare eftertanke inte är riktigt hundraprocentiga, men ändÃ¥ väldigt bra, sÃ¥ framstÃ¥r Ron Sexsmith som Ã¥rets komet. Med en skiva, "Whereabouts", av otroligt jämn men personlig kvalité med en anmärkningsvärd hög lägstanivÃ¥. Som därmed överglänser alla de ovan nämnda mer kända artisternas senaste skivor som har en och annan svacka.
   Den nu 35-Ã¥rige kanadensaren har plötsligt fÃ¥tt svenska kritiker pÃ¥ fall fast han har gjort innerligt bedÃ¥rande musik sedan 1995. Vilket jag hävdat med en dÃ¥res envishet sedan "Ron Sexsmith" dök upp nÃ¥gon av de första dagarna i maj för fyra Ã¥r sedan. Hypnotiskt tilldragande lÃ¥tar med en starkt emotionell röst, som jag skrev dÃ¥.
   Magin fortsatte tvÃ¥ Ã¥r och en mÃ¥nad senare med "Other songs", ännu en läckert högkvalitativ lÃ¥tsamling. Härligt koncentrerade mästerverk som alla är omtumlande vackra, som jag uttryckte det dÃ¥ och senare placerade skivan pÃ¥ Ã¥rsbästalistan pÃ¥ en hedrande tredjeplats strax efter Steve Earle och U2.
   Och sÃ¥ nu Ã¥rets Sexsmith-skiva, en sedvanligt jämn och ljuvlig pärla, som mycket välförtjänt kan innebära hans lilla genombrott i Sverige. En skiva som jag gav en koncentrerad uppmärksamhet parallellt med Andres Lokkos gediget genomarbetade intervju med Ron i senaste Pop-numret och kom fram till att "Whereabouts" är första halvÃ¥rets bästa rock/pop-CD.
   Som höjer ribban pÃ¥ listan över Ã¥rets bästa skivor högst pÃ¥tagligt. Och det är med stort intresse jag ska bevaka om skivan kommer att stÃ¥ distansen ut när höstens digra startfält presenteras efter sommaren.
   Den fÃ¥r mig ocksÃ¥ att ta fram "Greatest hits"-samlingen med Tim Hardin ty Sexsmiths sätt att sjunga och skriva pÃ¥minner om denne mästerlige singer/songwriter som gick bort alldeles för tidigt (39 Ã¥r) 1980. PÃ¥ ett nästan provokativt sätt sparar bÃ¥da pÃ¥ effekterna i sina starka sÃ¥nger.
   Hardins evergreens "Reason to believe", "How can we hang on to a dream", "Tribute to Hank Williams" och "Lady came from Baltimore" är lika odödliga idag som 1980 eller 1967.
   Och ingen, absolut ingen, framför "If I were a carpenter" lika självklart som Tim Hardin själv.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.