Blogginlägg

Sexsmith påminner om Tim Hardin

Postad: 1999-07-02 09:26
Kategori: Krönikor

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 2/7 1999.

Semesterveckan är också en tid för sammanfattning. I år blev veckan till en kraftfull paus på vårens strida strömmar av nya skivor. Således reserverades ett litet anspråkslöst hörn i resväskan åt många av det första halvårets bästa skivor. För att det slutgiltiga bokslutet skulle bli så genomtänkt som möjligt.
   Men när vädret på den där Backafallsön mitt i Öresund, där man från samma punkt kan spana in såväl Helsingör som Köpenhamn, överträffar förväntningarna och dagarna i huvudsak tillbringas på cykel och inte i hängmattan blir lyssningarna sporadiska men ändå helt klargörande.
    När några av årets bästa skivor med artister som Tom Petty, Magnus Lindberg, Paul Westerberg, Eva Dahlgren och Steve Earle alla vid närmare eftertanke inte är riktigt hundraprocentiga, men ändå väldigt bra, så framstår Ron Sexsmith som årets komet. Med en skiva, "Whereabouts", av otroligt jämn men personlig kvalité med en anmärkningsvärd hög lägstanivå. Som därmed överglänser alla de ovan nämnda mer kända artisternas senaste skivor som har en och annan svacka.
   Den nu 35-årige kanadensaren har plötsligt fått svenska kritiker på fall fast han har gjort innerligt bedårande musik sedan 1995. Vilket jag hävdat med en dåres envishet sedan "Ron Sexsmith" dök upp någon av de första dagarna i maj för fyra år sedan. Hypnotiskt tilldragande låtar med en starkt emotionell röst, som jag skrev då.
   Magin fortsatte två år och en månad senare med "Other songs", ännu en läckert högkvalitativ låtsamling. Härligt koncentrerade mästerverk som alla är omtumlande vackra, som jag uttryckte det då och senare placerade skivan på årsbästalistan på en hedrande tredjeplats strax efter Steve Earle och U2.
   Och så nu årets Sexsmith-skiva, en sedvanligt jämn och ljuvlig pärla, som mycket välförtjänt kan innebära hans lilla genombrott i Sverige. En skiva som jag gav en koncentrerad uppmärksamhet parallellt med Andres Lokkos gediget genomarbetade intervju med Ron i senaste Pop-numret och kom fram till att "Whereabouts" är första halvårets bästa rock/pop-CD.
   Som höjer ribban på listan över årets bästa skivor högst påtagligt. Och det är med stort intresse jag ska bevaka om skivan kommer att stå distansen ut när höstens digra startfält presenteras efter sommaren.
   Den får mig också att ta fram "Greatest hits"-samlingen med Tim Hardin ty Sexsmiths sätt att sjunga och skriva påminner om denne mästerlige singer/songwriter som gick bort alldeles för tidigt (39 år) 1980. På ett nästan provokativt sätt sparar båda på effekterna i sina starka sånger.
   Hardins evergreens "Reason to believe", "How can we hang on to a dream", "Tribute to Hank Williams" och "Lady came from Baltimore" är lika odödliga idag som 1980 eller 1967.
   Och ingen, absolut ingen, framför "If I were a carpenter" lika självklart som Tim Hardin själv.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (443)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (19)
Jul (70)
Konserter (233)
Krönikor (147)
Larm (20)
Listor (49)
Maxi12" (35)
Minns (133)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Juli 1999 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

Håkan Gustavsson 30/10: Rolig återblick! Vissa saker behöver mer än 10 år för att man ska se klart...

Mats Karlsson 26/10: Detta är också ett av mina favorit-live-album. Visst var det märkligt att man...

Mats 26/10: Hej Håkan, Tack för att du skriver om Kursaal Flyers. Håller med om att de...

Fredrik Plumppu 24/10: Väldigt kul att få läsa denna recension, igen! 1983 hade jag nyligen upptäc...

Björn 16/10: Beklagar förlusten, dina fina ord sätter både ton och känsla på det liv som...

Peter 9/10: Mycket fina ord Håkan....

Mr D 7/10: Grym platta! ...

Johan S 5/10: Romano o Phillips, verkligen två kanonalbum Håkan!...

Per-Anders 3/10: Kommentar till Peter Wennös artikel. Bruce är den ende som kan göra det bätt...

Per Gotthardsson 15/09: Jag var där och precis som i artikeln var jag där för Jon Hiseman och Colosse...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.