Blogginlägg
Det är inte pengar som styr
Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 31/7 1998.
Det är pengar som styr heter det allmänt. Ju mer pengar desto mer värdefulla fotbollslag. Ju mer pengar desto fortare snurrar formel 1-cirkusen. Ju mer pengar desto mer dyrbara skivinspelningar. Ju mer pengar desto större blir marknadsföringskontot.
Men kvalitén, den personliga framtoningen och kreativiteten har inget med feta bankkonton eller stora krediter att göra. Det på pappret dyraste fotbollslaget kan få stryk av laget utan miljonförsäkrade fotbollsben.
Det album som TV-annonseras flitigt under flera veckor kanske är konstnärligt undermåligt jämfört med skivan som spelades in med begränsade resurser och smygs ut på marknaden på något lågprofilerat skivbolag.
Du kan höra en demotejp med en okänd grupp, som har husbockarna i replokalen som enda publik, göra personligare rock än något multimiljonprojekt från downtown Los Angeles.
Musikaliskt handlar det minst om pengar och mest om ambitioner. Det är som i det nyligen sända trädgårdprogrammet från England. När programledaren letat upp ett gammalt självförsörjande par i ett gammalt hus på den gamla engelska landsbygden och ställer den i sammanhanget förlösande frågan:
- Är ni rika?
De levde ett liv nästan helt utan traditionella inkomster. Ändå hade de genom åren anpassat sig, inget materiellt överflöd men också ett liv utan umbäranden. Den lågmälda, anspråkslösa frågan kom nästan som ett slag i ansiktet.
"Rich" var ett ord som inte fanns i deras sinnevärld men när de tänkt färdigt så log de tillsammans och enades om att rikare liv kunde de inte föreställa sig. Tänk om rockbranschen kunde vara lika spontant fri från prislappar, budget och vinstkalkyler.
Då hade några av mina allra heligaste favoriter fortfarande gjort skivor regelbundet och inte bara 1) spårlöst försvunnit, 2) sporadiskt gjort comeback utan allvar eller 3) ändå lever ett visst artistliv men långt från strålkastare och vanlig uppmärksamhet.
Den engelska månadstidningen Q rangordnade nyligen Englands 100 rikaste artister. Jag ska inte påstå att hela listan bestod av ointressanta miljonärer utan musikaliska ambitioner. Men där upptäckte jag inga namn typ Mickey Jupp, Sean Tyla, Wreckless Eric och Ian Gomm, mina definitiva 70-talshjältar från svunnen epok.
Ty pengar och musikalisk kreativitet har lika lite med varandra att göra nu i slutet på krönikan som när jag inledde för fem minuter sedan.
/ Håkan
Pardonlös rock
Hjärtat brittiskt fyllt med traditioner
<< | Juli 1998 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | ||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...
Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...


Kommentarer till blogginlägget: