Blogginlägg

Samlingsskivor på gott och ont

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 8/5 1998.

Det är få skivor jag känner skräckblandad förtjusning inför. Men dessa otaliga samlingsskivor, som brukar sorteras in under Various Artists i utländska kataloger, har en förmåga att testa mitt tålamod. På gott och ont. Nu menar jag inte så kallade Compilations, samlingsskivor typ Absolute, med uteslutande ett innehåll av redan utgivna låtar.
   Det finns också samlingsskivor med helt igenom nyinspelad musik. Ibland handlar det om en hyllning till en viss låtskrivare, artist eller trend. Ofta är skivan utgiven till förmån för någon mer eller mindre behjärtansvärd insats. Eller möjligen musiken till någon film, soundtracks som dock alldeles för ofta brukar blanda nyinspelat och historiska låtar i en salig blandning.
   Helheten blir inte så sällan lidande när olika artister avlöser varandra i en strid ström. Men några gånger har samlingarna blivit delikata uppvisningar utan svackor eller omotiverade magplask. Filmmusiken till "Falling from grace" (1992) och temaskivan "Rhythm, country & blues" (1994), båda sällsynt helgjutna pärlor bland samlingsskivorna, har med sin höga kvalité skapat positiva förväntningar inför varje ny samlingsplatta.
   "Falling... " må vara en vissen Mellencamp-film men soundtracket med herrar Yoakam, Prine, Ely och (givetvis) Mellencamp och damer som Nancy Griffith och Lisa Germano blev till en femstjärnig skiva. På den sistnämnda skivan möttes soul-, blues- och countryartister i en högst ovanlig omfamning. Men resultatet är inte ett dugg sämre än genialt och musikaliskt föds historiska ögonblick på löpande band.
   Jag har genom åren hört åtskilliga "tribute"-skivor utan att riktigt imponeras av någon helhet. Det blir helt enkelt för splittrat fast grundmaterialet har en och samma gemensamma nämnare. Fast visst finns det enstaka guldkorn på skivorna "Till the night is gone" (Doc Pomus-låtar), "Deadicated" (Grateful Dead), "Beat the retreat" (Richard Thompson) och "Adios amigo" (Arthur Alexander).
   Som gör att jag även i framtiden tror, hoppas och vill det bästa om samlingsskivorna. Och det finns anledning till optimism. Alledeles nyss kom en Fleetwood Mac-hyllning med nyinspelningar av låtarna på "Rumours". Och snartt kommer en samling Lowell George-låtar, "Rock'n roll doctor", med naturliga artister som Bonnie Raitt, Jackson Browne och Randy Newman.
   I USA arbetas det med en John Fogerty-tribute med bland andra Ray Charles, INXS, Los Lobos och John Hiatt. Elvis Costello, som brukar vara vanlig gäst i sådana här sammanhang, tänker också placera ut låtar på hyllningarna till Gram Parsons (producerad av Emmylou Harris) och Joni Mitchell. Hans tolkning av Parsons "Sleepless night" är väl något att vänta på?

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.