Blogginlägg

”Premonition”

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 29/5 1998.

JOHN FOGERTY
Premonition
(Warner)

Det var ingen dröm. Inte heller någon bedräglig hägring. Och inte bara en sjuk nostalgikick.
   John Fogertys obeskrivligt framgångsrika comeback, åtminstone på dessa breddgrader, förra året var på riktigt.
   Och för att sopa tvivlet under mattan så kommer nu, svart på vitt, en studioinspelad liveskiva där rösten, låtarna och soundet verkligen lever.
   Och "Premonition" släpps över en vecka tidigare här än i USA...
   Skivan är inspelad under två kvällar i Los Angeles i december.
   Det är klart att personligen hade det känts bättre i hjärtat med en "Live in Karlskoga"-skiva. Med tanke på den konsertens kvalité, när han för första gången på tio år spelade "Rockin' all over the world" med det taklyftande jublet som följd.
Men konserten i LA var nog inte heller så dum.
   Inte nog med att han numera framför "Rockin’ all over..." permanent tog han fram en lika gammal pärla som jag önskade vid varje tillfälle under förra årets Fogerty-konserter i Sverige, "Almost Saturday night". I en version som här lätt överträffar hans egen på solodebuten.
   Så känns det förargligt att han bara en månad efter Karlskoga här premiärspelar en nyskriven låt, skivans titellåt, som är både typisk och mycket stark.
   "Premonition", låten, smälter samman rockens viktigaste element när den korsar klassisk Creedence med "Jumping Jack Flash". Och ett driv, gitarrsound och odödlig sångröst som åren varit vänlig med.
   De här tre absoluta höjdpunkterna ligger tätt samlade på skivan vars låtar i övrigt följer det förutsägbara mönstret från förra årets Sverige-konserter.
   Ett urval som tämligen väl motsvarar publikreaktionerna.
   Själv hade jag valt bort coverlåtarna "Suzie Q" och "I put a spell on you" till förmån för hans egna "Lodi", "A hundred and ten in the shade" och "Lookin’ out my back door". Och en låt som vi saknat länge nog, "Up around the bend", hade förhöjt anrättningen rejält.
Men man kan onekligen inte få allt.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.