Blogginlägg

Lysande när Richard bjöd på nytt material

Richard Lindgren bjöd tillsammans med sitt band på många musikaliska höjdpunkter.

Bilder: Carina ÖsterlingPontus Snibb gav Richard Lindgrens material en elektrisk stöt.


RICHARD LINDGREN BAND
Malmöfestivalen 12 augusti 2018
Konsertlängd: 17:40-18:40 och 19:00-20:00 (60+60 = 120 min)
Min plats: ca 7 m till vänster om scenen.

WILMER X:S NUMERA LEGENDARISKA SPELNING på Stora Scenen i fredags under Malmöfestivalen beskrevs av både Nisse Hellberg och publiken som "himmaplan". Men Richard Lindgrens uppträdande i Bluestältet på söndagskvällen var till ännu större del en enda stor hemmaplan för Skåneartisten och hans band. Han har nämligen under åtta år uppträtt på samma plats och samma klockslag på söndagskvällarna på Malmöfestivalen. Därför var det inte överraskande välfyllt i det stora tältet medan regnet strilade ner utanför.
   Richard är ingen vanlig singer/songwriter. Han är extremt produktiv och har i dagsläget tre album i sin pipeline och hoppas ge ut det första, "Death and love", i november. Söndagen hade Richard ägnat Ã¥t skivinspelning där Pontus Snibb skulle lägga gitarr pÃ¥ nÃ¥gra nya lÃ¥tar. Pontus, som till vardags spelar lite mer hÃ¥rdhänt musik i Wreck Of Blues, hoppade pÃ¥ söndagskvällen in som gitarrist i Richards band där han tillfälligt ersatte ordinarie medlem Jon Eriksson. Men Pontus har funnits med i Richards lÃ¥nga historia tidigare och hade inga svÃ¥righeter att pynta lÃ¥tarna med lite mer elektricitet och ett nÃ¥got hÃ¥rdare sväng.
   I övrigt är Richards band ett alldeles fullständigt skickligt band som faktiskt har jämförts med The Band bakom Bob Dylan som ligger mycket nära Richards eget ideal. I det här bandet finns alla ingredienser för att leverera en ganska makalös blandning av rock, pop och visa.
   TvÃ¥ keyboards, Magnus Nörrenberg och Nils Bondesson, visar pÃ¥ nÃ¥got sätt den musikaliska nivÃ¥n pÃ¥ det här och den ytterst samspelta rytmsektionen, trummisen HÃ¥kan Nyberg och basisten Kalle Johansson, som bÃ¥da ocksÃ¥ ingÃ¥r i Snibbs band Wreck Of Blues, är tajtare än det mesta. Till det redan utsökta kompbandet tillkommer dessutom mandolinspelaren Janne Adolfsson, sedan lÃ¥ng tid Richards kompanjon, vars musikalitet och kunnande ekar i hela det här bandets sound. Där har vi en perfekt sprÃ¥ngbräda för Richards klart varierande repertoar.
   Av naturliga skäl, mÃ¥nga aktuella skivor pÃ¥ gÃ¥ng, bjöds vi pÃ¥ mÃ¥nga nyheter och en handfull helt nya lÃ¥tar som i det här levande sammanhanget tillsammans med nÃ¥gra gamla Richard-klassiker ("Back to Brno", "Five Pints and a wink from Gwendolyn", "Dead man" och "How long"). nyare material som "Sundown on a lemon tree" och nÃ¥gra covers, Bob Dylans inte sÃ¥ kända "Blood on the tracks"-lÃ¥t "You're Gonna Make Me Lonesome When You Go" och Jerry Jeff Walkers "Mr Bojangles", formade en mycket underhÃ¥llande och lÃ¥ng konsert.
   Har man som undertecknad sett, hört och upplevt Richard ett antal gÃ¥nger är det alltid intressant med nytt material frÃ¥n en sÃ¥ produktiv lÃ¥tskrivare. FrÃ¥n öppningslÃ¥ten "Building a rainbow" (en kärlekslÃ¥t till en kvinna som Richard aldrig har träffat...) ensam vid pianot via "Death and love", "Bad habit", "Travels with Johanna", "Where did you go, little boy?" till den alldeles lysande "Down on my luck". Den sistnämnda lÃ¥ten och drivet i arrangemanget framkallade de berömda rysningarna längs ryggraden. En lÃ¥t som inte skämt ut sig pÃ¥ ett Springsteen-album och här nÃ¥dde bandet upp i ren och skär E Street-klass bakom den inspirerade sÃ¥ngaren.
   Sedan fanns det naturligtvis ytterligare höjdpunkter i konserten. "Drunk tank boogie" har jag hört tidigare men aldrig sÃ¥ avväpnande rock'n'roll-aktig a la Jerry Lee Lewis. Även den lÃ¥nga och ständigt växande "How long?" och avslutningslÃ¥ten "A man you can hate" tillhörde kvällens musikaliska toppar. I den sista lÃ¥ten gav hela bandet, frÃ¥n Nörrenbergs vilda keyboards till Nybergs fantastiska trummor, allt och lite till. Ni kan för övrigt se och höra energin pÃ¥ det nÃ¥got ryckiga klippet nedan.

Building a Rainbow
You're Gonna Make Me Lonesome When You Go
Death and Love
Sundown on a Lemon Tree
Bad Habit
Back to Brno
Dead Man
Travels With Johanna
Five Pints and a wink from Gwendolyn
How Long?

Paus

Where did you go, little boy?
Drunk tank boogie
Down on my luck
Grand Hotel
Lighthouse in the dark
Evil Love
Mr. Bojangles
A man you can hate



/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.