Blogginlägg

Underhållande musikteater i östra London

Foto: Carina Österling


"THE ROCKFORD FILE"
The Courtyard Theatre, London 28 juli 2018
Längd: 19:35-20:27 (52 min)
Min plats. Andra bänkraden längst till höger.

ATT ÅKA TILL LONDON OCH DRABBAS AV INTRESSE för en gammal amerikansk tv-deckare från 70-talet tillhör inte vanligheterna eller uppriktigt sagt har det inte hänt tidigare. Nu har visserligen inte The Rockford File, eller Rockford Tar Över som den hette på svenska någon gång på 70-talet, en stor och viktig plats i föreställningen med samma namn.
   I programmet beskrivs The Rockford File som "part theatre, part gig" och kan väl pÃ¥ svenska närmast beskrivas som musikteater eller "musical play" pÃ¥ engelska. En dialog mellan tvÃ¥ figurer i den övre medelÃ¥ldern med en ganska bitter bakgrund som funderar pÃ¥ framtiden men där nÃ¥gra konventionella sÃ¥ngframträdanden bryter av de talade inslagen.
   Min vän sedan nÃ¥gra Ã¥r, Liam Grundy frÃ¥n Twickenham, spelar den ena rollen som före detta polis som förlorat sin fru och Jonathan Holloway spelar en före detta bankanställd som är ocksÃ¥ är övergiven av sin fru. Grundy är mest känd som pianist men spelar här genomgÃ¥ende gitarr och Holloway, till vardags rutinerad regissör, kompar pÃ¥ sin basgitarr.
   I föreställningen har de en ganska gemensam bakgrund och försöker under namnet Badback Mountain enas om att skriva musik till en musical med Rockford-detektivserien som röd trÃ¥d. Men lÃ¥tarna i föreställningen är huvudsakligen Liams redan utgivna material plus den specialskrivna "No girl in Tennessee".
   Vi fÃ¥r ett lagom stort urval frÃ¥n Liams tvÃ¥ senaste album, "Richmond" och "Houston", med lÃ¥tar som "You got me wrong", "24/7-365", "Richmond", ""Oh Lorraine" och "Thank you and goodnight". Där Liam visar sig behandla gitarren oväntat bra, kanske har han genom Ã¥ren inspirerats när han bland annat har spelat med James Burton.
   Föreställningen framfördes under nÃ¥gra dagar i och runt om London, en uppmjukningsturné i ett set där repliker, ibland kryddade med skämt om bÃ¥de Brexit och Trump, blandades med konventionella sÃ¥nginslag.
   Pjäsen är regisserad av Giles Croft som satt med i publiken pÃ¥ Courtyard Theatre, en ansprÃ¥kslös teatersalong i en källare i nordöstra London, och även har hjälpt till med manus. Just nu framförs "The Rockford files" i tvÃ¥ set under tre veckor pÃ¥ den enorma Edinburgh Festival Fringe där massor med teaterföreställningar slÃ¥ss om uppmärksamheten med mÃ¥nga andra spektakulära händelser.
   Efter föreställningen pÃ¥ Courtyard Theatre fick vi nöjet att träffa bÃ¥de Liams bror Peter och pappa William (se vänster). Det var otroligt trevligt att höra William vara sÃ¥ intresserad av Sverige när han bland annat fick höra hur pÃ¥verkade även vi är av amerikansk kultur.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.