Blogginlägg

Nya grepp från klarsynt Lundell

Postad: 1993-06-19 21:35
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 19/6 1993.

ULF LUNDELL
Mariebergsskogen, Karlstad 17 juni 1993


Trots gränslöst beröm och oräkneliga superlativer kan förväntningarna på Ulf Lundell aldrig bli för stora.
   Ulf Lundell har inte så sällan gjort både bedårande och sagolikt starka turnépremiärer. Sedan har det fortsättningsvis på turnén varit lite si och så med koncentrationen, rösten och nykterheten.
   Det är mycket som talar för att årets Lundell kommer att stå distansen ut på den nästan två månader långa turnén.
   I torsdags på turnéns sjunde konsert i Karlstad i den natursköna Mariebergsskogen var det en helfräsch, skärpt och homogen Ulf som bjöd på ännu en tretimmarskonsert inför ca 2500 personer.
   Till längd, innehåll och urval en ovanlig konsert i en folkpark där allsång och kända hits brukar vara a och o.
   Ulf och hans nya band har repeterat in 36 låtar och spelade i torsdags trettio av dessa.
   Det var uppseendeväckande få svackor men fullt av musikaliska höjdpunkter med massor av sällsynta guldkorn från den mindre kända Lundell-repertoaren.
   Med andra ord innehöll scenrepertoaren många låtar som förre Lolita Pop-gitarristen Sten Booberg garanterat aldrig hört innan han fick jobbet bakom Ulf.
   Men Sten är ett proffs ut i fingerspetsarna och är en av hörnstenarna i det nya kompet. Han gav Lundells musik en modern vild framtoning samtidigt som han var den mest spektakulära musikern på scen.
   Hans gitarrsolo som avslutade ”Skyll på stjärnorna” var både vräkigt och gripandevackert. Dessutom spelade han synt och mandolin på några låtar.
   Årets komp bakom Lundell är ännu en ny skapelse och en blandning av gammalt och nytt.
   Grundstommen i nästan alla Lundell-band har genom åren varit fasta konstellationen. Nature, Raj Montana, The Few och nu Mosquitos vars 2/5-delar i rytmsektionen gav Lundell en trygg, stadig grund.
   Den till synes helt avslappnade Björn Gideonsson var motorn i bandet och tillsammans med Thomas Hultkrantz på mullrande bas var de en helgjuten kompsektion.
   Klaviaturkillen Hasse Engström var, liksom körtjejerna Maria Blom och Ebba Forsberg med också på senaste skivan.
   Dessutom var gitarristen Magnus Tengby kvar sedan 1991 och var den bluesiga motpolen till Booberg.
   Så visst omgav sig Lundell med kompetent folk som klarade rejäla kast, oväntade låtval och en omfångsrik repertoar i maratonformat.
   Inte vet jag om kultfigurerna Jack Kerouac och Neal Cassady, ledstjärnor för Lundell i över tjugo år vars ansikten pryder väggen bakom scenen, står eller stod för så mycket romantik och handfast livsvilja.
   För det är 1993 en harmonisk, pigg Lundell som håller en romantisk, smått optimistisk om än inte hysterisk kär och galen linje i låtvalet.
   Helt naturligt var därfär ”Kär och galen”-albumet representerad med sju låtar och skilsmässoskivan ”Den vassa eggen” med bara två.
   Med låtar som aldrig eller sällan hörts live och inte ens fick plats i 5-cd-boxen häromåret.
   En annan unikt sällsynt pärla i Lundell-repertoaren, den långa ”Tre bröder”, gör han också live. Dock inte så övertygande som väntat.
   Andra förvånansvärda och välkomna grepp i årets upplaga var den helt nyarrangerade ”Öppna landskap” som med stegrande intensitet avslutade huvudavdelningen i en vågad mix av U2, ”Bolero” och en gospelhymn.
   Dessutom satte Lundell punkt på hela föreställningen, som klockade in på exakt tre timmar, med en ny låt, ”Rått och romantiskt”. En framtida Lundell-klassiker av samma dignitet som ”Kär och galen” och ”Den vassa eggen”.
   Uttjatade ”Bente”, ”Chans” och ”Kär och galen” hade också fått välbehövliga ansiktslyftningar men versionen av ”Den vassa eggen” var inte den bästa jag har hört.
   Däremot har jag aldrig hört och sett Ulf Lundell så klarsynt, nästan politisk i mellansnacket och fullt koncentrerad. Han stod rak i ryggen även under de akustiska låtarna ”Snön faller” och ”Rom i regnet” helt ensam på scenen.
   1993 behövs det tid, tre timmar närmare bestämt, att väcka en gammal Lundell-vän som undertecknad. På en konsert som när allt kommer omkring tillhörde den allra bästa som han har presterat på scen.

Ulf Lundell: gitarr, munspel och sång
Sten Booberg: gitarr, mandolin, synt och sång
Magnus Tengby: gitarr
Hasse Engström: keyboards
Björn Gideonsson: trummor
Thomas Hultkrantz: bas
Ebba Forsberg: dragspel och sång
Maria Blom: sång

Ute på vägen igen
Rött
Jag gav bort allt
Tre bröder
Herrarna
Bente
Danielas hus
Hon gör mej galen
Älskad och sedd
Måne över Haväng
Snön faller och vi med den
Rom i regnet
Laglös
Jag ska bli fri
Chans
Glad igen
Lycklig, lycklig
Stort steg
När jag kysser havet
Kär och galen
Dansa nu
Vid din grind igen
Öppna landskap

Extralåtar
Skyll på stjärnorna
Sextisju, sextisju
(Oh la la) Jag vill ha dej
Den vassa eggen
En vandrande vän

Extra extralåtar
Lång väg hem
Rått och romantiskt

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (382)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (205)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Maxi12" (12)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Juni 1993 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30        

Siim 17/11: Tack Håkan för en alltid inspirerande artikel, gav mig också inspiration till at...

Olle Unenge 24/10: https://tommyhansson.wordpress.com/category/ciaron-bourke/...

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.