Blogginlägg

Idel låtar för de eviga fansen

Slutet av 80-talet och början på 90-talet var en turbulent tid i Ulf Lundells liv. Efter höstturnén 1988 skulle det, förutom några enstaka sporadiska konserter, ta nästan tre år innan nästa turné följde. Nytt kompband, ny manager (Janne Gröning) och bara en ny singel som aktuell skiva. "Pojkarna längst fram" och "Hon gör mig galen", som släpptes på singel strax före turnén, av vilka den förstnämnda öppnade konserterna. Först i slutet på turnén tillkom den andra singellåten som sedan kom att bli Lundells långkörare live i många år framöver.
   Av kompbandets musiker hade Lundell bara spelat med Sirén tidigare, bland annat pÃ¥ turnén 1985 och "Den vassa eggen". Resten var nya men inte orutinerade musiker. Engström hade en gÃ¥ng varit medlem i The Radio, medverkat pÃ¥ ANC-galan 1985 och jobbat som producent, och kom efter 1991 att bli en lÃ¥nglivad musiker i Lundell-bandet. Göteborgaren Tengby hämtades frÃ¥n coverbandet The Few, Widlund (ännu en göteborgare) hade spelat med The Leather Nun/Lädernunnan, Ã…kerfeldt hade spelat med Mikael Rickfors som medlem i coverbandet Radio Rip-Off och Blom hade under mÃ¥nga Ã¥r spelat med bÃ¥de Magnus Lindberg, Torpedoes och John Norum.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 22/7 1991.

ULF LUNDELL
Brunnsparken, Örebro 20 juli 1991

På sin första folkparksturné på sex år körde Ulf Lundell 1991 med säkra och välkända kort. Han återkom i lördags till Örebro och Brunnsparken med en greatest hits-anpassad repertoar som mer riktade sig till de eviga fansens hjärtan än till de som ville ha nyheter, utveckling och fräscha grepp.
   Det ska villigt erkännas att det inte var spänning och nyfikenhet som lockade mig till Brunnsparken. Det handlade mer om nostalgi, detta grovt misshandlade ord.
   Det var i Brunnsparken Ulf Lundell 1982 genomförde den nu legendariska konserten inför drygt 3000 personer i hällregn. Samma plats tre Ã¥r senare, med en Lundell i stapplande form, var det dags för en maratonkonsert med spännande försmak frÃ¥n hans kommande epos "Den vassa eggen".
   Fast regnet stod som spön i backen under hela konserten utlovade Lundell den här gÃ¥ngen inget magiskt. Utan bjöd pÃ¥ en tung och rockig konsert i standardformat. Vilket i hans fall betydde 20 lÃ¥tar pÃ¥ drygt tvÃ¥ timmar.
   Ulf Lundell har i intervjuer inför turnén förklarat sig ovillig att titta tillbaka ty nu vill han bara se framÃ¥t. ÄndÃ¥ baserades konserten pÃ¥ sÃ¥ säkra, välkända och numera ocksÃ¥ uttjatade Lundell-klassiker.
   "Sexti, sextisju", som jag trodde han hade städat bort, var tillbaka utan att direkt föra utvecklingen framÃ¥t.
   "Snön faller och vi med den", "Öppna landskap" och "Oh la la jag vill ha dej" var ocksÃ¥ direkta skäl till att Lundell idag musikaliskt stÃ¥r och stampar pÃ¥ samma fläck.
   Efter förra turnén dÃ¥ han var lyhörd inför nya lÃ¥tar och nya arrangemang ville han numera inte riskera nÃ¥gonting. Exempelvis fanns hans senaste album, "Innanför murarna", inte alls representerad i scenrepertoaren.
   En lÃ¥t frÃ¥n den helt aktuella singeln, "Pojkarna längst fram", inledde dock konserten i högt tempo. En konsert vars första halva ocksÃ¥ var den bästa och mest intressanta.
   Där tog Lundell fram gamla slitstarka och bra lÃ¥tar till förnyat intresse. "Kitsch", "Törst" och "Främlingar", pärlan frÃ¥n "Längre inÃ¥t landet", har han inte framfört pÃ¥ scen sedan 1982.
   I bästa folkparksstil var det som sagt högt tempo, rockigt och högljutt mest hela tiden. För en kort stund i mitten pÃ¥ konserten lade sig feststämningen tillfälligt och tvÃ¥ av Lundells finaste ballader, "I kvinnors ögon" och en nyarrangerad (kors i taket!) och läcker "GÃ¥ upp pÃ¥ klippan" smektes fram.
   Sedan var det snabbt tillbaka till den trygga rockmusiken. Den lÃ¥nga avslutningen var en raksträcka utan överraskningar och utan minsta oväntade grepp.
   Inte ens den allra sista extralÃ¥ten "Snön faller" var sÃ¥ spontan som Lundell pÃ¥stod. Den fanns med pÃ¥ turnépremiären en dryg vecka innan...
   Ett nytt band är ett nytt band och inledningsvis stod jag och saknade profiler som Hasse Olsson, Janne Bark och Backa-Hans Eriksson. Det nya bandet är en oslipad diamant som kan stava till rock och mer behövdes inte denna blöta kväll.
   Lite frustrerande var det att vi i publiken fick huka oss under paraplyer i skydd för det stundtals skyfallsliknande regnet. Utan att fÃ¥ "Rom i regnet" som belöning".
   När jag efterÃ¥t vandrade hem i det avtagande regnet och försökte analysera kvällen insÃ¥g jag snabbt att det inte var sÃ¥ mycket att analysera. Det var Ulf Lundell pÃ¥ rockig rutin.
   Kvällens riktigt stora hjältar var givetvis vi i publiken som stod ut med det miserabla vädret och mot slutet bÃ¥de sjöng och dansade.

Ulf Lundell: gitarr, munspel och sång
Johan Ã…kerfeldt: trummor
Ulf Widlund: bas
Pelle Sirén: gitarr
Magnus Tengby: gitarr
Per Blom: keyboards/piano
Hasse Engström: keyboards/orgel

Pojkarna längst fram
In i det vilda igen
Kitsch
Hem till mina rötter igen
Främlingar
Ryggen fri
En fri man i stan
Den vassa eggen
I kvinnors ögon
Gå upp på klippan
Glad igen
Aldrig nånsin din clown
Törst
Chans
(Oh la la) Jag vill ha dej
Sextisju, sextisju
Kär och galen

Extralåtar
När jag kysser havet
Öppna landskap
Snön faller och vi med den

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.