Blogginlägg

Skämtar så det står härliga till

14 SEPTEMBER 1988 SLÄPPTE MIKAEL WIEHE albumet "Basin Street blues" och gav sig sedan ut på turné med stora delar av det band som kompar honom på skivan.
   Fotografen Magnus Fond har plåtat recensionsbilden ovan och Wiehe blev tydligen så nöjd att han sedan använde sig av Magnus bilder (se höger) när han marknadsförde nästa album "1989" året därpå.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 27/10 1988.

MIKAEL WIEHE
Kulturhuset/Högskolan, Örebro 25 oktober 1988

Veteranen Wiehe står på en scen igen. Det är mer sällsynt än vanligt så när han ger sig ut på en turné som uppföljare till ett album är det givetvis inte bara den skivan som står på programmet.
Under nästan två timmar bjöd han på det mesta från senaste skivan "Basin Street blues" men också några äldre Wiehe-klassiker till publikens stora glädje.
   Men allra mest bjöd Mikael Wiehe på sig själv mellan låtarna. Då han berättade och skojade, provocerade och skämtade, så det stod härliga till.
   Dessa längre och kortare mellanspel blev till slut det som fångade publiken allra bäst under den långa konserten.
   Hans senaste album har tagit sin titel efter en av tidernas största jazzklassiker men innehållsmässigt var skivan mer jazzlikt arrangerad än jazzigt framförd.
   Nu på scen har Mikael däremot löpt linan ut med sitt gamla jazzintresse och likt en svensk Tom Waits befann han sig stundtals i teaterns värld. Och omgav sig med ett band som utnyttjade jazzmusikens flexibla ramar men som egentligen var kompetenta rockmusiker.
   Wiehe tog med sig kärnan av det stora band som kompade honom på skivan: Mats Persson, trummor, Mats Englund, bas, Annie Bodelsson, syntar, Bernt Andersson, piano, och Inge Pettersson, saxofon.
   På pappret ett genuint skickligt band som live dock drog iväg på lite väl flyktiga jazzpromenader som gjorde en bra konsert någon halvtimme för lång och sänkte därmed helhetsbetyget.
   Snyggast för kvällen var scendekoren med bardisk, persienner, fåtöljer och bord. Wiehe pratade och sjöng medan han huvudsakligen satt. En bokstavligen tillbakalutad show som var bäst i de lugna passagerna. När bandet kattmjukt svarade på den stämning som Wiehe hade målat upp.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.