Blogginlägg

Rapport från en utsikt i augusti

LUGNET SÄNKER SIG REDAN VID AVFARTEN från Riksväg 50 och blir total när vi når huset med den oändligt vilsamma utsikten. Några huskatter går ut och in, vi hör något på håll som vi tror är tranornas gälla läten, något rådjur stävar genom havrefälten med bara ett synligt huvud, sjön framför oss ligger ömsom spegelblank ömsom lätt krusande, några varma vänliga sommarvindar drar genom den grandominerande lilla skogsdungen, någon ilsken geting höjer energin på verandan med 100 procent och känslan av frihet går nästan att ta på.
   Vi befinner oss alltså på landet några mil norr om Örebro och för en inbiten stadsbo som undertecknad blir det en underbar kontrast till det tempo och alla måsten som översvämmar vardagen i en intensivt brusande stad. Här på landet blir tiden just den lyxvara som man drömmer om när stressen tar överhand. Och i den här lugnande miljön blir tiden till synes oändlig med varken början eller slut.
   Det är då jag lyssnar. Först är det tystnadens förförande vingslag som naturligtvis inte är tysta, fåglar, insekter, vinden och någon avlägsen bil finns där, men är så lågmält njutbara att jag först inte kan uppfatta något annat än just en kompakt tom tystnad.
   Efter tystnaden kommer det där kravlösa lyssnandet som jag sällan får uppleva hemmavid. Det ska alltid lyssnas på någon nyutgiven skiva, ska alltid planeras några texter att skriva och researchjobbet på Håkans Pop tar nästan aldrig sommarsemester. Men just nu har jag lämnat de där dagliga arbetsuppgifterna kvar i stan.
   Och lyssnandet är inte nödvändigtvis på musik fast som i de allra flesta fall relaterar till detta livsnödvändiga fenomen. OK, Spotify finns ju med och är tillgängligt och det är både en förbannelse och en underbar möjlighet. Tänk förr när inspelade blandband blev den enda kontakten med musik så fort man lämnade hemmet. Och tänk förr när radioprogram sändes en gång och aldrig mer på en speciell tid varje vecka. Livet var under många år inrutat som en radiotablå men vi visste heller inget annat. Nu kan vi lyssna musik, radio och poddar på vår egen valda tid och det har ju öppnat upp möjligheter som ju verkligen bara har positiva sidor.
   Det kravlösa lyssnandet på musik under sommarmånaderna kan resultera i väldigt udda musikaliska tankegångar. Jag läser av listan på nyligen spelad Spotify-musik och hittar nästan otänkbart brokiga namn som Laleh, Kleerup, Winnerbäck, Madonna (!),...And You Will Know Us By The Trail, Steve Forbert, The Bland, Joel Alme, Ellen Sundberg, Brothers And Sisters och The Gousters. Några namn förklaras med att jag gjorde en genomgång av amerikanen Will Courtneys historia i samband med recensionen av hans utsökta album "Planning escapes" och några namn (Laleh och Sundberg) förekommer i några intressanta poddar jag har lyssnat på.
   Just det där att lyssna på tidsödande poddar har tillhört sommarverksamheten under senare år. Jag hänvisade till några lyssningstips i den genren i juni, efter den förra koncentrerade Medelhavssemestern, och kan här öka på den dosen med en mycket rekommenderad podd.
   På försommaren hade jag inte riktigt fastnat för Jan Gradvalls podd "Gradvall" på Sveriges Radio som startade i höstas. Jag kunde först inte smälta den korrekta accenten i hans mun men jag har med tiden gillat det mesta i intervjuerna han har gjort. Program som balanserar mellan intressant upplysning och nördighet. Helt i min smak.
   Favoritprogrammen har varit med Eva Dahlgren, Simon Strömstedt, Laleh, och den för mig helt okände svenske filmmusikskaparen Ludwig Göransson . Men också program med genrerubriker som "Var befinner sig punken idag" och "Varför är vi så rädda för musikaler".
   Har man tid, har man lust och är man nyfiken kan örat faktiskt fastna i något helt obegripligt i Gradvalls egen kunskapskanal. Utan att förstå musiken med Drake, utan att kunna någonting om hiphop/soul och utan att egentligen vara intresserad blev jag så fascinerad av programmet med den för mig provokativa rubriken "Är Drake samtidens viktigaste artist?". Där förklarade Gradvall tillsammans med några initierade gäster (bland annat Eric Gadd) fenomenet Drake och jag satt fastnaglad i floden av information men utan att bli direkt intresserad av musiken. Musikjournalistik när den fungerar som bäst.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.