Blogginlägg

Rapport från en utsikt i augusti

LUGNET SÄNKER SIG REDAN VID AVFARTEN från Riksväg 50 och blir total när vi når huset med den oändligt vilsamma utsikten. Några huskatter går ut och in, vi hör något på håll som vi tror är tranornas gälla läten, något rådjur stävar genom havrefälten med bara ett synligt huvud, sjön framför oss ligger ömsom spegelblank ömsom lätt krusande, några varma vänliga sommarvindar drar genom den grandominerande lilla skogsdungen, någon ilsken geting höjer energin på verandan med 100 procent och känslan av frihet går nästan att ta på.
   Vi befinner oss alltsÃ¥ pÃ¥ landet nÃ¥gra mil norr om Örebro och för en inbiten stadsbo som undertecknad blir det en underbar kontrast till det tempo och alla mÃ¥sten som översvämmar vardagen i en intensivt brusande stad. Här pÃ¥ landet blir tiden just den lyxvara som man drömmer om när stressen tar överhand. Och i den här lugnande miljön blir tiden till synes oändlig med varken början eller slut.
   Det är dÃ¥ jag lyssnar. Först är det tystnadens förförande vingslag som naturligtvis inte är tysta, fÃ¥glar, insekter, vinden och nÃ¥gon avlägsen bil finns där, men är sÃ¥ lÃ¥gmält njutbara att jag först inte kan uppfatta nÃ¥got annat än just en kompakt tom tystnad.
   Efter tystnaden kommer det där kravlösa lyssnandet som jag sällan fÃ¥r uppleva hemmavid. Det ska alltid lyssnas pÃ¥ nÃ¥gon nyutgiven skiva, ska alltid planeras nÃ¥gra texter att skriva och researchjobbet pÃ¥ HÃ¥kans Pop tar nästan aldrig sommarsemester. Men just nu har jag lämnat de där dagliga arbetsuppgifterna kvar i stan.
   Och lyssnandet är inte nödvändigtvis pÃ¥ musik fast som i de allra flesta fall relaterar till detta livsnödvändiga fenomen. OK, Spotify finns ju med och är tillgängligt och det är bÃ¥de en förbannelse och en underbar möjlighet. Tänk förr när inspelade blandband blev den enda kontakten med musik sÃ¥ fort man lämnade hemmet. Och tänk förr när radioprogram sändes en gÃ¥ng och aldrig mer pÃ¥ en speciell tid varje vecka. Livet var under mÃ¥nga Ã¥r inrutat som en radiotablÃ¥ men vi visste heller inget annat. Nu kan vi lyssna musik, radio och poddar pÃ¥ vÃ¥r egen valda tid och det har ju öppnat upp möjligheter som ju verkligen bara har positiva sidor.
   Det kravlösa lyssnandet pÃ¥ musik under sommarmÃ¥naderna kan resultera i väldigt udda musikaliska tankegÃ¥ngar. Jag läser av listan pÃ¥ nyligen spelad Spotify-musik och hittar nästan otänkbart brokiga namn som Laleh, Kleerup, Winnerbäck, Madonna (!),...And You Will Know Us By The Trail, Steve Forbert, The Bland, Joel Alme, Ellen Sundberg, Brothers And Sisters och The Gousters. NÃ¥gra namn förklaras med att jag gjorde en genomgÃ¥ng av amerikanen Will Courtneys historia i samband med recensionen av hans utsökta album "Planning escapes" och nÃ¥gra namn (Laleh och Sundberg) förekommer i nÃ¥gra intressanta poddar jag har lyssnat pÃ¥.
   Just det där att lyssna pÃ¥ tidsödande poddar har tillhört sommarverksamheten under senare Ã¥r. Jag hänvisade till nÃ¥gra lyssningstips i den genren i juni, efter den förra koncentrerade Medelhavssemestern, och kan här öka pÃ¥ den dosen med en mycket rekommenderad podd.
   PÃ¥ försommaren hade jag inte riktigt fastnat för Jan Gradvalls podd "Gradvall" pÃ¥ Sveriges Radio som startade i höstas. Jag kunde först inte smälta den korrekta accenten i hans mun men jag har med tiden gillat det mesta i intervjuerna han har gjort. Program som balanserar mellan intressant upplysning och nördighet. Helt i min smak.
   Favoritprogrammen har varit med Eva Dahlgren, Simon Strömstedt, Laleh, och den för mig helt okände svenske filmmusikskaparen Ludwig Göransson . Men ocksÃ¥ program med genrerubriker som "Var befinner sig punken idag" och "Varför är vi sÃ¥ rädda för musikaler".
   Har man tid, har man lust och är man nyfiken kan örat faktiskt fastna i nÃ¥got helt obegripligt i Gradvalls egen kunskapskanal. Utan att förstÃ¥ musiken med Drake, utan att kunna nÃ¥gonting om hiphop/soul och utan att egentligen vara intresserad blev jag sÃ¥ fascinerad av programmet med den för mig provokativa rubriken "Är Drake samtidens viktigaste artist?". Där förklarade Gradvall tillsammans med nÃ¥gra initierade gäster (bland annat Eric Gadd) fenomenet Drake och jag satt fastnaglad i floden av information men utan att bli direkt intresserad av musiken. Musikjournalistik när den fungerar som bäst.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.