Blogginlägg

Försommarskivor recenseras

Postad: 2016-06-15 07:53
Kategori: Skiv-recensioner

Då har jag lyssnat igenom några av skivorna som samlat damm under den senaste månaden:

NORTHERN INDIANS: No shelter in sight (Rootsy)
Nästan på dagen ett år efter debuten ger Piteå-bandet/duon ut sitt andra album och den har ett lite svårt utgångsläge. Förra årets "The great escape" var ett sensationellt genombrott. Både sound- och låtmässigt lät det redan där mycket imponerande långt från tafatta förstaförsök. Därmed höjdes ribban och förväntningarna inför den här skivan. Och kanske har det gått lite för fort och lite för snabbt att sätta ihop uppföljaren.
   Soundet är fortfarande tryggt jordnära inspelat på få människor. Josef Eriksson sjunger med ett norrländskt självförtroende och hans kompanjon John Andersson spelar de flesta instrument med bravur. Men däremot saknar jag till stor del låtarna, de magnifika melodierna som gjorde debuten så övertygande. Kanske kan tiden framöver och flera genomspelningar ge skivan mer tyngd och växa till sig. Den som lever får se (och höra).

ANDERS WESTIN: House by the lake (Millhouse)
I ett litet anspråkslöst pappomslag kommer skivan som tillhör topparna av dagens genomgång. Westin är så gott som debutant som artist, mer rutinerad som tekniker och producent, men har fått hjälp av rutinerade basisten Tommy Cassemar och musiker och sångerskor för att producera en övervägande lugn men intressant singer/songwriter-skiva.
   Det finns en viss tillbakalutad dignitet i både låtar och sound och jag kan ofta jämföra med min skånska favorit Richard Lindgren. Westin har skrivit samtliga åtta låtar själv och det finns uppenbara kvalitéer i hans skrivande och soundmässigt innehåller skivan faktiskt uppseendeväckande americana. En låt heter "Tom Dowd", efter den amerikanske producentlegendaren, men i mina öron klingar "Faded summer" allra bäst.

BY THE BLUEBIRD: By The Bluebird (Rootsy)
Artistnamnet är lika med soloartisten Gustav Leeb-Lundberg. I botten på hans musik finns en singer/songwriter-tradition, på vissa låtar är Gustav ensam med sin akustiska gitarr, men med amerikansk hjälp blir hans musik och sound så mycket mer. Skivan är inspelad i Applehead-studion i Woodstock och till sin hjälp har han haft Felice Brothers som onekligen lyfter låtar och arrangemang över den lite jämntjocka och allmängiltiga genren.
   Simone Felice, som producerat, har med hjälp av sin bror James spetsat Leeb-Lundbergs låtar med åtskilliga instrument utan att förlora den så viktiga personliga touchen. Och som låtskrivare har By The Bluebird verkligen framtiden för sig.

DANIEL ROMANO: Mosey (New West)
Jag missade Romanos förra skiva, "If I've only one time askin'", som skivbolaget hänvisar till i samband med releasen av den här. Men den står prydligt insorterat bland digipack-skivorna så jag avslutar lyssningen på nya skivan med att återvända till fjolårets Romano-skiva. Och jag är glad att jag valde att lyssna på skivornas i omvänd ordning. På förra skivan var Romanos musik djupt rotad i tämligen traditionell countrymusik. På den nya vet fantasin inga gränser och den blir både spretig och spännande, trots allt lite ojämn men också med några himmelskt överraskande höjdpunkter.
   Daniel Romano är en märkvärdigt annorlunda artist. På nya skivan spelar han alla instrument själv, förutom piano, och med hjälp av både stråk- och blåsarrangemang finns här ingredienserna att göra en skiva av en väldigt personlig prägel. Och som helhet, när plus och minus ska sammanfattas, tycker jag han har lyckats utmärkt.

PAUL HENRIKSEN: Time to grow wings (Rootsy)
Norrmannen Henriksen är väl den där typiska americana-artisten utan riktig profil. Skriver och sjunger sina egna låtar och vill gärna jämföra sig med Guy Clark, John Prine och Warren Zevon, underbara förebilder, men som debuterande artist är han inte överraskande några klasser under. Arrangemangsmässigt är det ett gott men inte alltid så personligt hantverk från de norska musikerna. I en mix av konventionella instrument och fiol, dragspel, mandolin och steelguitar gör det klassiskt kända instrumentet hardangerfela en spännande entré på några låtar.
   Jag saknar som sagt de riktigt avgörande personliga detaljerna i Henriksens musik men som låtskrivare hittar jag flera intressanta sånger som "Sinking down", "The mountains" och "Garbage to burn". Som med lite mer vågad fantasi i arrangemangen kunde ha varit rena sensationen på vilken skiva som helst. Sedan är det svårt att förbise hyllningslåten till Townes Van Zandt, "Six foot two".

/ Håkan




10 år (36)
Beatles (59)
Blogg (376)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Jul (51)
Konserter (202)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Minns (95)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Juni 2016 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30      

Anders Jakobson 21/06: Det är roligt att ha varit delaktig sedan dag 0 så att säga, men precis som du (...

Roland Hedman 19/06: Hej, du har missat Flaming Stars "I want to be free" och Trouble Boys "More Trou...

Mikael 15/06: Rätt producent, rätt låtar, rätt texter i rätt tid. Skivan är och förblir ett ti...

Peter Utas 26/05: Sent omsider snubblar jag över detta och undrar var skivan går att hitta? Ser in...

Hakan 20/05: Exakt! Nar inte Lennart langre finns ar det ju hit man gar....

Peter Lundmark 17/05: Är djupt imponerad av ditt arbete med Håkans Pop, har nog följt sidan sedan star...

LSvendsen 4/05: Släpptes den som LP eller bara CD? ...

Silja 1/05: Går i SVT i morgon 2/5 23.05!...

Anders 20/04: Kan vi inte få lyssna på (läsa) hela sommarprogrammet, nu har jag väntat i snart...

Stephen 16/04: Kul anekdot runt inspelningen av Da doo ron ron. Versionen som finns på Stardust...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.