Blogginlägg

Eldkvarn har blivit hetare än någonsin

Postad: 2007-05-04 16:37
Kategori: Krönikor

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 4/5 2007.

Eldkvarn brinner igen. Jag vet inte exakt hur många gånger jag har använt den frasen om gruppen sedan jag första gången skrev om Eldkvarn i oktober 1980. Men bandet har genom alla tider pendlat mellan succé och fiasko, om man kraftigt ska generalisera gruppens långa karriär.
   Mellan alla kreativa bottennapp och olycksaligt förvirrade insatser har bandet vid upprepade tillfällen rest sig på nio och åstadkommit både kommersiella och musikaliska höjdpunkter.
   En rad lyckliga tillfälligheter gör att Eldkvarn just nu befinner sig på karriärstegens absolut översta plats. Och då är det naturligtvis en ynnest, för oss i Örebro, att i kväll få uppleva detta framgångsrika gäng på Backstages scen.
   Men, som sagt, det har inte alltid varit spikrakt uppåt för Eldkvarn. Efter 18 konserter och 19 recenserade skivor tycker jag mig ha hyfsad koll på det här bandet. Men det var först 1979 på albumet ”Musik för miljonärer” som jag kom i närkontakt med Eldkvarn. ”Nya skivan är ett steg mot det genialt popanpassade. Här finns några av Per Jonssons mest delikata låtar hittills”, för att citera mig själv. Sedan gav jag några exempel på bra låtar, ”Skyldig” och ”Man utan hamn”. Den förstnämnda har faktiskt stor möjlighet att dyka upp i kvällens låtlista.
   Den första kreativt storstilade epoken i Eldkvarns historia, med ”Genom ljuva livet” (1981) som klassiker, följdes av maskinella keyboards och trummor, hattar och slipsar som skulle göra Eldkvarn hippa och moderna men det blev ansträngt och förödande opersonligt. Trilogin slutade med nästan katastrofala ”Ny klubb” (1984), inspelad i London under totalt stökiga omständigheter.

Jag kom själv till London en månad efter inspelning när fotografen Stefan Wallgren, som plåtade omslaget till skivan, förklarade för mig att det var ett stukat band i upplösning som lämnat England och skivan lät inte så mycket bättre.
   Plura har mycket utlämnande och avslöjande berättat om den här tiden på sin blogg. Efter några avhopp och lite paus var bandet tillbaka och resten av 80-talet förvandlades otippat till medgång och succé. ”Himmelska dagar” och ”Kungarna från Broadway” följdes av Cirkus Broadway med gästartister sommaren 1989.
   Sedan var det en aning tungt igen för Plura & Co. 90-talets första Eldkvarn-platta, ”Legender ur den svarta hatten” (1991), är ett band på bara rutin utan glöd. ”Pluralism” (1993), en förlösande urladdning av rått och oborstat sound, var en kommersiell blackout som jag, lite mot strömmen, uppskattade men ingen låt från den skivan har överlevt Eldkvarn-historien.
   Såg bandet och Plura, i Lantmannakeps, utomhus vid Högskolan leverera sin mest skramliga punk någonsin. Men det var förlösande energiskt.
   Sedan har det programenligt pendlat för Eldkvarn. Originalsättningen, med Werner Modiggård och Claes von Heijne, var tillbaka men Plura gjorde en undermålig soloskiva med programmerad Mauro Scocco-soul. När bandet gick in i nästa rutinmässiga krampperiod kom ”Limbo” och ”Död stjärna” som räddning.
   Och när Plura några år senare drabbades av skrivkramp, gjorde covers på sig själv, blev mötet med unge producenten Jari Haapalainen så klockrent lyckosamt. Den lyckan håller i sig. Förhoppningsvis över kvällens konsert.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (394)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (214)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (103)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Maj 2007 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31      

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Mikael Löwengren 26/04: "Det vi aldrig skulle få" var ursprungligen tänkt till bonus-CD:n på den norska ...

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Stefan 12/04: Hej! Bilden ovan är med största sannolikhet från någon konsert på Glädjehuset...

Johan S 7/04: Bra skrivet! Intressant om tidigt med Stewart/Wood. En del jag inte visste. Ja...

Mikael 13/03: Mycket bra låt. Tack för tipset! Jag tycker för övrigt att Mellencamps produktio...

Johan S 9/03: Mitt upp i alllt detta kom väl också EP:n ”Pink Parker” med bl.a. ”Hold Back The...

Silja 9/03: Men den finns på YouTube! Här: https://www.youtube.com/results?search_query=%2...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.