Blogginlägg

Eldkvarn har blivit hetare än någonsin

Postad: 2007-05-04 16:37
Kategori: Krönikor

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 4/5 2007.

Eldkvarn brinner igen. Jag vet inte exakt hur många gånger jag har använt den frasen om gruppen sedan jag första gången skrev om Eldkvarn i oktober 1980. Men bandet har genom alla tider pendlat mellan succé och fiasko, om man kraftigt ska generalisera gruppens långa karriär.
   Mellan alla kreativa bottennapp och olycksaligt förvirrade insatser har bandet vid upprepade tillfällen rest sig på nio och åstadkommit både kommersiella och musikaliska höjdpunkter.
   En rad lyckliga tillfälligheter gör att Eldkvarn just nu befinner sig på karriärstegens absolut översta plats. Och då är det naturligtvis en ynnest, för oss i Örebro, att i kväll få uppleva detta framgångsrika gäng på Backstages scen.
   Men, som sagt, det har inte alltid varit spikrakt uppåt för Eldkvarn. Efter 18 konserter och 19 recenserade skivor tycker jag mig ha hyfsad koll på det här bandet. Men det var först 1979 på albumet ”Musik för miljonärer” som jag kom i närkontakt med Eldkvarn. ”Nya skivan är ett steg mot det genialt popanpassade. Här finns några av Per Jonssons mest delikata låtar hittills”, för att citera mig själv. Sedan gav jag några exempel på bra låtar, ”Skyldig” och ”Man utan hamn”. Den förstnämnda har faktiskt stor möjlighet att dyka upp i kvällens låtlista.
   Den första kreativt storstilade epoken i Eldkvarns historia, med ”Genom ljuva livet” (1981) som klassiker, följdes av maskinella keyboards och trummor, hattar och slipsar som skulle göra Eldkvarn hippa och moderna men det blev ansträngt och förödande opersonligt. Trilogin slutade med nästan katastrofala ”Ny klubb” (1984), inspelad i London under totalt stökiga omständigheter.

Jag kom själv till London en månad efter inspelning när fotografen Stefan Wallgren, som plåtade omslaget till skivan, förklarade för mig att det var ett stukat band i upplösning som lämnat England och skivan lät inte så mycket bättre.
   Plura har mycket utlämnande och avslöjande berättat om den här tiden på sin blogg. Efter några avhopp och lite paus var bandet tillbaka och resten av 80-talet förvandlades otippat till medgång och succé. ”Himmelska dagar” och ”Kungarna från Broadway” följdes av Cirkus Broadway med gästartister sommaren 1989.
   Sedan var det en aning tungt igen för Plura & Co. 90-talets första Eldkvarn-platta, ”Legender ur den svarta hatten” (1991), är ett band på bara rutin utan glöd. ”Pluralism” (1993), en förlösande urladdning av rått och oborstat sound, var en kommersiell blackout som jag, lite mot strömmen, uppskattade men ingen låt från den skivan har överlevt Eldkvarn-historien.
   Såg bandet och Plura, i Lantmannakeps, utomhus vid Högskolan leverera sin mest skramliga punk någonsin. Men det var förlösande energiskt.
   Sedan har det programenligt pendlat för Eldkvarn. Originalsättningen, med Werner Modiggård och Claes von Heijne, var tillbaka men Plura gjorde en undermålig soloskiva med programmerad Mauro Scocco-soul. När bandet gick in i nästa rutinmässiga krampperiod kom ”Limbo” och ”Död stjärna” som räddning.
   Och när Plura några år senare drabbades av skrivkramp, gjorde covers på sig själv, blev mötet med unge producenten Jari Haapalainen så klockrent lyckosamt. Den lyckan håller i sig. Förhoppningsvis över kvällens konsert.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (402)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (111)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Maj 2007 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31      

Lennart Ahlgren 5/12: Gjorde de fler turnéer? För jag vill minnas att jag såg de i Lund men då var äve...

Lars Kärrbäck 1/12: Är det inte dags att göra en diskografi om Anne-Lie och Extra. Många intressanta...

Ingrid 23/11: Var på denna konsert och i min minnesbild kommer Franz Bekerlee in och spelar so...

Jan Wallin 12/11: MIn favoritgrupp Golden Earring, spelade på sitt mest kända album Moontan låten ...

Britt Beck 7/11: Din recension var ypperlig. Målerisk och saklig. Du fångade verkligen stämningen...

Perre 23/10: Hej Håkan, låten är ju en riktig klassiker vilket sammträffande. Läser just n...

Perre 11/10: Ja detta är första upplagan av The Hollywood wampires Som Alice döpte gänget ti...

Katja Aittaniemi 7/10: Det var tider det :) Jag stod bakom scenen och satt på huk under emellanåt då ja...

per 5/10: Hej! Jag försöker hitta en digital version av en inspelning från Clashs konsert...

Gertrud 26/08: Hejsan! Läser ditt inlägg idag, och vill berätta en liten historia som hände mig...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.