Blogginlägg

Har kvar både energi och den helt tidlösa utstrålningen

Postad: 2007-04-08 22:18
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 7/4 2007.

KONSERT
Perssons Pack
Klaras/Musikscen Örebro, 5/4 2007


Per Persson är som artist det mest naturliga och det mest mänskliga som svensk pop någonsin har ägt. Tillsammans med sitt Pack tog han verkligen landet med storm i slutet av 80-talet och början på 90-talet. Med helt vardagliga texter, inga smarta omskrivningar och sanslöst svängiga melodier. Men där någonstans fick Persson nog. Ville inte rätta in sig i ledet och ville inte spela med i spelet.
   Tolv år efter senaste skivan och senaste seriösa Örebro-besöket var det otroligt tillfredsställande att i torsdagskväll se Perssons Pack ha kvar både energi, ambitioner, den personliga och helt tidlösa utstrålningen. Och tillsammans med en publik som direkt avgudade denne Persson så höjdes konsertupplevelsen flera klasser.
   Under den 90 minuter långa konserten var det genomgående en grabbig, kaxig och högljudd stämning, med många spontana utfall, som Persson hakade på när han kärleksfullt gnabbades med pojkarna längst fram. Så beskrivs ju Packets musik som folkpunk också.
   Allsången stod högt i kurs den här kvällen och den började redan i den första sångens första strof och var mer eller mindre närvarande hela tiden.
   Förutom åldermannen Magnus Lind på sitt gamla Zero Sette-dragspel (snacka om fingertoppskänsla!) kunde dagens Persson-band naturligtvis inte mäta sig med den klassiska uppsättningen från förr. Men för kvällen var ovidkommande detaljer som skicklighet, ljud och mindre tajta inslag plötsligt oviktiga.
   Med Per Persson på scen betydde publikkontakt, glada allsångsramsor och munhuggande så ofantligt mycket mer. Utan något nämnvärt avstånd mellan artist och publik så blev stämningen inte oväntat så hög och uppsluppen att han i hastigheten ”glömde” köra tämligen obligatoriska låtar som ”Vild som Jerry Lee” och ”Sista kvällen i april”.
   Men med tanke på att han på faktiskt hann med många av sina klassiker, främst hämtat från den tidiga repertoaren, så var det knappast någon större invändning på konserten.
   Med Magnus Lind som obestridlig ledare av arrangemangen så var det ett klassiskt röjigt, stundtals ofokuserat och mindre tajt sound som regerade på Klaras i torsdagskväll. Men alla musikerna slutade spela samtidigt i alla fall. Och när de tågade ut genom publiken och samtidigt spelade de sista tonerna i ”Somna in” var det hursomhelst en lycklig final.

Låtarna:
Hemma
En sång om dej
Nyårsafton i New York
Bortom månen & mars
Fribacka väg
Små, små saker
Perssons dynamit
Guldhuggarland
Gråmånen
Bröllopsdag
Ikväll tar vi över stan
Packets paradmarsch
Hanna
Tusen dagar härifrån
Kammahav
Perssons hotell
Du går aldrig ensam
Brooklandsvägen
Somna in

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (408)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (48)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< April 2007 >>
Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30            

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Peter Lundmark 27/02: Saknad, men aldrig glömd....

Björn Stein 27/02: "Jag sitter ensam på min kammare och slåss med tomma ord Blickar tankfullt ut p...

Björn Stein 27/02: Tack Håkan...3+7=11 ...

Dan Jansson 25/01: Hej! Läser med nöje din artikel om Basse Wickman. Själv håller jag på med en ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.