Blogginlägg

Rockmusik i extremt olika skepnader

Postad: 2007-08-13 20:40
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 12/8 2007.

KONSERT
Woven Hand
Denison Witmer
Frizon, Torp/Götabro 10/8 2007


Rockmusik och musik överhuvudtaget med en kristen underton kan naturligtvis uppträda i extremt olika skepnader. Eller helt enkelt stå som en paradox till varandra. Ungeför som i vanliga livet och i vanliga sammanhang. Det fick jag själv uppleva i fredagskväll på två olika scener med bara några minuters mellanrum på Frizon-festivalen.
   Först var det David Eugene Edwards band Woven Hand som fyllde upp hela den maffiga träladan med sin ännu mäktigare demonstration av känslofylld och tung rockmusik. Och strax efter stod sedan Denison Witmer ensam med enbart en akustisk gitarr i ett litet tält, fyllt till bristningsgränsen av intresserad publik, och underhöll med både mellansnack och starka visor.
   För några år sedan upplevde jag David Eugene Edwards alldeles ensam på en Klubb Söndag-spelning. Då saknade jag inget band bakom för han lyckades vara tillräckligt livlig, rytmisk och engagerande på egen hand.
   Efter en dryg timmes spelning, fylld av rastlös intensitet och elektrisk mäktig gitarr-rock, runt midnatt i fredagskväll så förstår jag skillnaden. Där fanns inga som helst ambitioner att smeka medhårs när David inledde med sitt skruvade dragspel, sjöng genom en modifierad mikrofon och framkallade ett nästan gnisslande och stundtals tålamodskrävande Tom Waits-sound. Det var stora känslor i en stundtals spöklik atmosfär.
   Enbart sittande på en stol var det främst den röda Gretsch-gitarren, som han bände och slet i, som David spelade på resten av konserten. Men det var en föga laidbackinfluerad föreställning som Woven Hand bjöd på inför en inledningsvis välfylld trälada.
   Och när han återigen tog fram dragspelet mot slutet av konserten och man på storbildsskärmen kunde urskilja svettdropparna som stänkte ner i det gamla instrumentet så var det en fysisk tillfredsställelse som for genom kroppen.
   Denison Witmers lågprofilerade uppträdande var på en helt annan nivå. Men ändå stor underhållning. Medan David Eugene Edwards inte sa mycket mer än tack mellan låtarna så vek Denison ut sig i långa berättelser, spontana betraktelser som ofta slutade med små fniss. Innan de små avskalade arrangemangen på de gigantiskt melodiösa låtarna kom och var så enkelt geniala som man rimligtvis någonsin kan begära.
   Denisons för all del mycket roliga mellansnack gick dock ut över det musikaliska och drog ner repertoaren till det minimala. Och vi fick inte heller nyfikenheten stillad med någon försmak på nästa skiva som han jobbar på just nu.
   När de egna sångerna inte räckte till, tyckte Denison själv alltså, tog han fram Nick Drakes ödesmättade ”Northern sky” som naturlig final.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (411)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Augusti 2007 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31    

Arkel 7/05: Re: Minnen spelar spratt - eller????. För 10 000 år sen var jag på Malmen och h...

Zoli 6/05: Hej, Little Richards skivbolag hette inte Speciality utan Specialty. Alltså, a...

Uffe Ericson 5/04: The Searchers gjorde sin absolut sista live spelning den 31 mars i år och har n...

jeff christer 1/04: Har läst dina fina artikel om dom två sire skivorna , mycket bra . har båda p...

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.