Blogginlägg

Blixtrande pubrock på havet

Ducks Deluxe på S/S Blidösund. Från vänster Brinsley Schwarz, Stefan Sundlöf (skymd), Sean Tyla, Kevin Foster och Martin Belmont.



DUCKS DELUXE
feat. BRINSLEY SCHWARZ
S/S Blidösund, Stockholm 26 juli 2012
Konsertlängd: 19:16-20:15 och 21:15-22:24 (128 min)
Min huvudsakliga plats: 7-8 meter från scenen.

I december 1986 slog jag till med den kanske inte helt sanningsenliga rubriken "Nu är pubrocken tillbaka". Jag och Thomas hade upplevt en tillfällig återförening av Ducks Deluxe på Dingwalls i London (till saken hör att varken Sean Tyla eller Martin Belmont har något minne av sekvensen i deras liv...). Uppslukade av den då tio år gamla sympatiska musikgenrens tillfälliga återkomst var det inte så svårt att bli en aning yr och nostalgisk.
   I torsdagskväll var det dags att bli lite yr igen och det berodde inte bara på ölen till förrätten, rödvinet till ångsbåtsbiffen eller några ESB under den tvådelade konserten med Ducks Deluxe på musikbåten S/S Blidösund.
   Det som på förhand såg ut att bli en djupt nostalgisk upplevelse med några föredettingar till rockmusiker blev en oanat fräsch rock'n'roll-affär med ett band som förmodligen lät bättre än någonsin. Dessutom hade Sean Tyla, mannen vid mikrofonen, och gitarristen Martin Belmont dessutom återförenats med gitarristen Brinsley Schwarz (kanske pubrockens mest berömda enskilda namn) för att göra den tunga uppsättningen ännu tyngre.
   Tyla deklarerade före konserten att Brinsley numera är fullvärdig medlem i Ducks Deluxe. Men det var något Brinsley ville tona ned efter konserten.
   - Jag var medlem några månader 1975 men nu gästar jag bara, var hans kommentar.
   Förutom Brinsleys glimrande gitarrinsatser genom hela konserten fick han ju också chansen att möta Ducks ordinarie gitarrikon Belmont i några fina dueller. Det klassiska gitarrteamet från Rumour är tillbaka!
   Däremot fick vi inga direkta låtar från Brinsleys gamla repertoar med bandet Brinsley Schwarz eller Graham Parkers Rumour. På en fråga vilken Rumour-skiva som är bäst svarade Brinsley "Max" och Belmont (som missuppfattat frågan lite) "Squeezing out sparks".
   Repertoaren för kvällen var huvudsakligen nya och gamla Ducks-låtar. Jag fick den officiella setlisten i min hand (se nedan) efter konserten men den stämmer inte riktigt i detalj med den konsert vi fick uppleva. Bland annat framfördes "Something's going on" två gånger (en i reggaetakt med Martin på sång och en med Sean på sång) och jag misstänker att det är fler låtar än "The mighty Quinn" som saknas på det pappret.
   Ni ser hela låtlistan här nedan och en konsert som inleds med "Fireball" och avslutas med "Coast to coast" (långt efter att båten landat på Skeppsbron) kan knappast beskrivas som mer än perfekt. Trots en hel del covers i konserten var det i högsta grad en originell kväll som fick Blidösundbåten att gunga i flera avseenden.
   Efter konserten pratade både Brinsley och Martin sig varma om den nya skivan de spelat in med Graham Parker på en vecka i Hollywood. Med ett helt återförenat och inspirerat Rumour i kompet och med enbart nya Parker-låtar. Titeln "Three chords good" har cirkulerat men både Brinsley och Martin påstod att skivan ska heta "This is forty".
   Brinsley kom inte ihåg 1977-konserten med Parker på Konserthuset i Stockholm (som jag så gärna ville) men däremot en på 80-talet med Graham Parker & the Shot (amerikanska musiker plus Brinsley) i Stockholm. Brinsley fortsatte ju spela med Parker vid flera tillfällen under hela 80-talet innan han faktiskt la av 1990.
   - Jag började laga gitarrer i stället och bygga gitarrpedaler, berättade han och visade stolt upp en "Roadrunner Overdrive Twin"-pedal han använt under kvällen.
   Förutom Tyla, Belmont, Schwartz och basisten Kevin Foster hade bandet för kvällen en ersättare för trummisen Jim Russell som för en kväll (till Tylas förtret) for till Frankfurt och en Bob Geldof-konsert där betalningen var mycket god. Den tillfällige ersättaren blev svensken Stefan "Stoffe" Sundlöf, som annars spelar med Sven Zetterberg, har tidigare spelat med Chicago Express och Nisse Hellberg. Efter bara en repetition skötte sig Sundlöf charmant.

PS.
Som ni ser i kommentaren nedan har Pelle Magnusson en helt fullständig, autentisk och korrekt setlist att bjuda på. Tack Pelle!

Fireball
Nervous Breakdown (Eddie Cochran)
Tremolo Bay
West Texas Trucking Board
Heart On My Sleeve
Something's Going On
Long John
The Mighty Quinn (Bob Dylan)
Willie & The Hand Jive (Johnny Otis)

PAUS

Willin (Little Feat) - Sean Tyla ensam
Hold On (Tom Waits) - Sean Tyla ensam
I´m Ready (Muddy Waters)
Jumping In The Fire
Something's Going On
Red Dust Highway
Don´t Mind Rockin´ Tonite
Daddy Put The Bomp
Johnny Too Bad (The Slickers)
Teenage Head (Flamin´ Groovies)
Coast To Coast




/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...