Blogginlägg

Will Birchs liv som trummis, låtskrivare och producent

WILL BIRCH är kanske för den normalintresserade skivkonsumenten ett marginellt engelskt namn i den långa och brokiga engelska pophistorien. Men Birch har ju för oss inbitna nördar som kallar oss popfantaster varit ett hysteriskt intressant namn både som musiker, bandledare, producent, journalist. författare och (inte minst) låtskrivare.
   Som medlem i de två banden Kursaal Flyers och The Records bidrog Birch både till 70- och 80-talets ädla konst av spännande pop med pekfingret riktat mot både rock och country. Birch var i båda fallen mycket inblandad i låtskrivandet fast hans instrument var trummor och hade en visuellt tillbakadragen roll på gruppernas konserter.
   Jag har samlat Will Birchs diskografi, som i stort sett är gemensam med Kursaals och Records totala skivutgivning, i en och samma tidslinje. Som gör att gruppernas skivhistoria flätas in i varandra vid vissa tidpunkter. Men den följer strikt Will Birchs historia från skolbanden i slutet på 50-talet till den sista upplagan av The Records 1983 inklusive en del återutgivningar.
   Birch hade en stor kreativ roll i båda sina band, skrev som sagt en majoritet av låtmaterialet, men har sedan dess utvecklats som både låtskrivare och producent. Intressanta fakta som jag har samlat i två parallella artiklar, Producent och Låtskrivare, där jag räknar upp allt som Birch har producerat genom åren plus låtar som han har skrivit och placerat i många andra sammanhang utanför Kursaals och Records skivhistoria.

SOM VID ALLA TIDIGARE diskografier på den här sidan har jag även denna gång haft enormt viktig hjälp av Lasse Kärrbäck vars pådrivande entusiasm tagit även det här projektet framåt och till det resultat vi idag kan visa upp.
   Som nästan alltid på sådana här projekt har jobbet startat någonstans i något som en gång publicerades i Larm och därför vill jag även påstå att utan Lennart Perssons enorma kvalitéer som journalist, arkeolog, skribent och influens hade den här diskografin aldrig kunnat slutföras. Jag vill också rikta ett stort tack till Will Birch själv som kommit med synpunkter, korrigeringar och nya uppgifter.

DET ÄR KANSKE ÄNDÅ som låtskrivare Will Birch har lämnat de största intrycken genom åren. Där han främst som textförfattare har haft en outsinlig fantasi när han har satt ihop sina ofta intressanta textrader till ganska fantastiska poptexter. Bara låttitlarna som Birch har signerat genom åren har ju närmast kultstatus. Eller vad säger ni om osannolika titlar som ”Tired and emotional (and probably drunk)”, ”Is a bluebird blue?”, ”Peggy, Sue”, ”Monster-in-law” och ”Man with a girlproof heart”?
   Som närmast fanatisk och popintresserad nörd har Birch också skrivit låttexter om pop- och nöjesbranschen med titlar som ”Hit records” och ”A1 on the jukebox”. Texten till ”Hit records”, Kursaals andra singel, andas förhoppningar och förmedlar en genuin kärlek till gamla skivor och hits. Birch har lyckats skriva en sångtext som är som en stundtals detaljerad beskrivning från tidig rockhistoria. Lyssna bara på den här versen:

   Ray Charles
   Baby tell me What'd I Say
   Sam Cooke
   Twisting The Night Away
   James Brown
   I'll Go Crazy but I Don't Mind
   Joe Tex
   A Sweet Little Woman Like You is sure hard to find
   Frankie Ford
   well let me take you on a Sea Cruise
   I Don't Wanna Hang Up My Rock'n'Roll Shoes
   
En vers som sedan avslutas med textraderna:

   Hit Records, I buy each one I find
   I can't get them out of my mind

”A1 on the jukebox”, låten som finns med på Dave Edmunds album ”Tracks on wax 4”, är en perfekt beskrivning av en låtskrivares vardag. Med den sötsura slutsatsen i den korta refrängen: ”I’m A1 on the jukebox, and nowhere on the chart”. Och texten i övrigt är en fin historia om låten som har den mest prestigeladdade placeringen av alla låtar på jukeboxen, allra först (A1):

   My agent gives me spending cash; his pockets seem so deep.
   I’d live just like a millionaire, if it were mine to keep.
   But money ain’t a problem, no, it ain’t even a part,
   when you’re A1 on the jukebox, and nowhere on the chart.

   A1 on the jukebox; played in every bar.
   A1 on the jukebox; a big Wurlitzer star.
   And nowhere in the hit parade, cos no-one likes my art,
   and I’m A1 on the jukebox, and nowhere on the chart.

   I spend a fortune on the trades; they take my every cent.
   I see my name in black and white, but words don’t pay the rent.
   I know that I could get a run, if only I could start,
   but I’m A1 on the jukebox, and nowhere on the chart.
   And I’m A1 on the jukebox, and nowhere on the chart.

Will Birch skrev de här textraderna redan 1978 och drömde naturligtvis om ett liv som firad popidol. Men kommersiellt hade Will som artist, trummis och låtskrivare begränsade framgångar även om hans kreativa konst ofta fick strålande recensioner och älskades av nästan alla skribenter. Eller som Will själv valde att beskriva det i den här sången: ”I see my name in black and white, but words don’t pay the rent.“
   Birch har också med åren profilerat sig som en stilsäker skribent med åtskilliga artiklar publicerade i tidningar som Mojo. Flera liner notes på framförallt återutgivna skivor och i några fall dessutom bokförfattare med pubrockbibeln "No sleep til Canvey Island" och Ian Dury-biografin som den mest berömda. Är dessutom en hyfsat aktiv twittrare på http://twitter.com/will_birch

Stort, stort tack till Lasse Kärrbäck (som sökt information i ämnet på alla möjliga och omöjliga ställen) och Will Birch själv (som in i det sista läst korrektur på de här texterna)!

Några rekommenderade länkar i ämnet Will Birch:
The Records
Böcker och skivor av och med Will Birch
Kursaal Flyers på Facebook
Will Birch på Facebook
Återutgivningar

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.