Blogginlägg

Singlar#87: The Long Ryders

THE LONG RYDERS: Looking for Lewis and Clark (Island, 1985)

IDAG ÄR DET EXAKT 50 år sedan The Beatles, bandet i mitt hjärta, släppte sin första singel, "Love me do". Då som nu är det en fredag och det hade väl varit perfekt anpassat den här listan att presentera just den Parlophone-7":an med den röda etiketten idag. Men Beatles, och en massa andra kända namn med sina berömda singlar, är inte aktuella för den här högst personliga favoritlistan. Så jag får den här klassiskt berömda releasedagen lämna över uppmärksamheten till en betydligt färskare grupp från Kalifornien:

DEN AMERIKANSKA KVARTETTEN Long Ryders tillhörde det tidiga 80-talets LA-scen som gick under titeln Paisley Underground. Men lika lite som pubrock på 70-talet och americana på 2000-talet var även LA-genren tämligen gränslös och musikaliskt var det inte så mycket som förenade grupper som Dream Syndicate, Rain Parade och Green On Red med Long Ryders. Eller egentligen kanske allting eller lite här och lite där.
   Energin, tempot och nästan punkintensiteten på just "Looking for Lewis and Clark" berättar att Long Ryders har tämligen rockiga rötter men var också inne på genuin countryrock, Gram Parsons och Byrds. Inget pris till den som kan gissa vart Long Ryders hittade sitt y i gruppnamnet... Men ursprungligen tog bandet sitt namn efter filmen "The Long Riders", Walter Hills våldsamma västern om framförallt bröderna Frank och Jesse James. Och där någonstans i den inte så långa amerikanska historien hamnar också låten som spelar huvudroll på denna sida idag.
   Bröderna James och Younger, som spelade huvudrollerna i "The Long Riders", hade sin "storhetstid" på den senare delen av 1800-talet medan huvudpersonerna i Long Ryders-låten "Looking for Lewis and Clark" stod i blickpunkten redan 1804-1806.
   Jag har genom alla tider påstått att pop- och rockmusik lärt mig så mycket mer än bara pophistoria. Jag glömmer aldrig när jag var på en konsert med The Men They Couldn't Hang på Mean Fiddler i London som också var en manifestation för den svarta noshörningen. En konsert som alltså upplyste mig om den utdöende djurartens problematiska framtid på grund av en utbredd tjuvjakt.
   Idag fick jag slå upp historieboken igen och läsa närmare om vilka figurer som gömde sig i Long Ryders låttitel. Meriwether Lewis och William Clark var upptäcktsresande och ledare för den Expedition som under 1800-talets första år på uppmaning av USA:s dåvarande president Thomas Jefferson skulle utforska vattenvägen från Missourifloden till Stilla Havet i det västra USA. Ett USA som just hade lagt Louisiana under sig och var på väg att bli en stormakt.
   Gitarristen och sångaren Sid Griffin var den självklare ledaren i Long Ryders, frontmannen som skrev "Looking for Lewis and Clark". En låt som kanske inte bokstavligen handlar om Lewis och Clark men som ändå har flera textrader som är både okonventionella och intressanta för att finnas i en poptext. Men så var och är Griffin en utpräglad ordkonstnär då han vid sidan av artistlivet också jobbat som musikjournalist och författare. Mellan de upprepande refrängraderna av låttiteln kommer bland annat:

   I was standing alone in Mabuhay Gardens
   I was thinking about the late Tim Hardin
   Well, when Tim get to heaven hope he told Gram
   About the Long Ryders and just who I am
   Yeah, no one gave Tim reason to believe
   So he just packed his bags to leave

MABULAY GARDENS VAR EN en nattklubb i San Francisco som på 70-talet förvandlades till en hemvist för alla punkband på den amerikanska västkusten. Sedan har Griffin lite kärleksfullt blandat in några historiska favoriter från musikvärlden för att göra den här poprockdängan fulländad. Bland namn som Tim Hardin (fantastisk singer/songwriter som dog av en överdos heroin på 1980 års sista dagar), Gram Parsons (countrygurun och Griffins stora idol som dog av överdos av morfin och alkohol 1973) klämde han in sitt eget bandnamn lite snyggt.
   Griffin skrev alltså en majoritet av gruppens låtar men ändå inte allt. På den här singelns ytterligare tre låtar (mitt ex är en dubbel-7":a) har samtliga Long Ryders-medlemmar bidragit. "Child bride", av gitarristen Stephen McCarthy och trummisen Greg Sowders, är en sorts blandning av cajun och countryrock där Alan Dunns dragspel förstärker känslan av det förstnämnda. "Southside of the story", av Griffin- och basisten Tom Stevens, är garagerock à la "Louie Louie" med en fin poprefräng. Och slutnumret, Griffins egen "If I were a bramble and you were a rose", är en smäktande bitterljuv ballad med sköna Christine Collister (Clive Gregsons partner) på underbar duettsång och Waterboys-medlemmen Steve Wickhams på läcker fiol. Låtar som definitivt platsat på albumet "State of our union" men dessvärre inte finns att finna på YouTube.
   Som ni förstår av de gästande brittiska musikerna/artisterna har de här Kalifornien-musikerna tagit sig till England för att spela in albumet som släpptes i samband med singeln på hösten 1985. Efter två indieutgivna album, "10-5-60" (mini) och "Native sons", fick bandet chansen på det stora skivbolaget Island, begåvades med Will Birch (ex-Records/Kursaal Flyers) som producent och fick spela in "State of our union" i Chipping Norton Studios i Oxfordshire.
   Ett album som i Time Out beskrevs i en recension som "the most under-produced record ever to appear on a major label". Men jag tror att både Birch och Long Ryders tog det som en komplimang.
   "Looking for Lewis and Clark" blev en mindre engelsk hit, runt 60-strecket på singellistan, men efter nästa album, "Two-fisted tales" (1987) och en turné som förband till U2 splittrades gruppen. Sid Griffin flyttade till England och bildade bandet The Coal Porters.
   Och jag ångrar än idag att när vi kom till London 8 december 1985 valde jag att gå på konsert med Clive Gregson (en hjälte sedan Any Trouble-tiden) istället för att följa med Anders och Johan på Long Ryders-konsert.

"Looking for Lewis and Clark" live på BBC i London 1 oktober 1985.


Den officiella videon till "Looking for Lewis and Clark" filmades sommaren 1985 inför publik på Mean Fiddler i Harlesden. Konsertbilderna med playbackmusik ackompanjeras av historiska amerikanska filmer.


/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.